torsdag 4 april 2013

Kära förlossningspåskharen

Det här med att det är i runda slängar 50 dagar kvar till the arrival of Bubba får mig att minnas the arrival of Bossa. Jag har inte tänkt så mycket på förlossningen eftersom den var så traumatisk att jag nog mest försökt förtränga den. Jag skrev inte ens någon sådan där förlossningshistoria på bloggen, trots att jag gärna vänder ut och in på ALLT här ju.

Men men. Nästa gång jag och Nils är på MVC ska vi tydligen skriva ett brev med lite önskemål and what nots till de som ska förlösa mig. Och om jag inte struntar i att skriva brevet eftersom man aldrig kan ens gissa hur det kommer att bli och "snabbt och smärtfritt" tydligen inte är an option, så kanske jag ska lista hur jag helst inte vill att det ska bli. Alltså så som det blev sist.

Jag vill undvika:

* Att värkarna håller på i 40 timmar. Det är för bövelen en hel arbetsvecka.
* Att uttryckligen vilja dö.
* Att svimma av smärtan och vakna besviken eftersom jag inte dött.
* Att den som ska sätta epiduralen på mig pratar över mitt huvud och säger saker som "hon är förstföderska va?".
* Att bli tillsagd att ta det lugnt med lustgasen. DET VAR MIN ENDA VÄN I VÄRLDEN JU.
* Att bli ihopsydd av en så gravt osympatsik person som jag blev sydd av sist. Som inte kunde sätta bedövningssprutorna rätt och beklagade sig över att jag gjorde så att hon var tvungen att ringa på doktorn "och han är väldigt upptagen ska du veta". (Doktorn bedövade på nolltid och sydde ihop mig på stuberten, efter att barnmorskan med attityden karvat runt i över en timme.)
* Att rummet fylls av folk omedelbart efter att mitt barn kommit ut och att det tas från mig utan att jag fattar vad som händer och att jag inte får se det på fyra timmar och då inte ens vet vilket av alla sjuka barn på neo som är mitt.

Tack.

10 kommentarer:

Eva sa...

Åh Maria, jag hoppas verkligen att du slipper allt det där. Det låter fruktansvärt och borde inte få hända nån. Håller tummarna att det blir så lätt och smärtfritt som möjligt.

Fifi sa...

Hoppas,verkligen att det blir bättre än förra gången! Och hallå, kan inte folk som syr en fatta att det ärret jobbigt att bli sydd? Doktorn som sydde mig bara suckade och stönade och tyckte att jag var sjåpig. Också var han helt kass på att sätta bedövningssprutorna. Och efter två timmars tråcklande avslutade han med orden "så, jag tror jag fick ihop dig hyfsat symmetriskt", precis vad jag ville höra...

Johanna sa...

Hoppas förlossningen blir som du önskar!

Och vad fan är det med barnmorskor/läkare och att sy bristningar?! Läkaren som sydde mig ba "du kanske kommer bajsa på dig i ett halvår, om det gör ont att ha sex får du använda glidmedel."

PRECIS vad jag ville höra.

Olga sa...

Kom till Uppsala? Har haft två bra. Med bra personal, alltså.

hemvändaren sa...

Håller.tummarna.nu

Maria sa...

Fler än jag som råkat ut för kassa tråcklare, alltså? Fyfan vad hemskt det var. Nu kanske det beror lite på att jag samtdigt låg och undrade vad tusan som hände med min unge, men jag minns syjuntan som lika smärtsam som förlossningen. Helvete vad ont det gjorde.

Anonym sa...

Usch vilket helvete! Så ska ingen förlossning få vara.
Men andra förlossningen brukar bli bättre för de flesta (för mig tex.), speciellt när det gäller bristningar och sånt. Efter min första förlossning kunde jag knappt sitta på två veckor. Efter andra kunde jag sitta efter en timme! Och gick och kissade direkt utan att det sved. Har hört andra som berättat liknande.
Du (och Fifi och Johanna) hade otur med stygnen, det behöver inte vara så jobbigt att bli sydd. Jag blev sydd båda mina gånger men har inga minnen av att det skulle ha gjort särskilt ont (åtminstone inget jämfört med själva förlossningssmärtan). Du kommer inte ha den oturen två gånger!!

Anonym sa...

Och – min första förlossning: 60 timmar. Min andra: 4 timmar. Så det behöver verkligen inte bli så långdraget den andra gången. Och du kommer att vara ett superproffs andra gången, för du vet mer vad som händer med din kropp. Det kommer gå jättebra!
Hälsn. Anynom här ovanför som heter Johanna

Sandra sa...

Har grunnat lite på det här inlägget ett tag och har nästan gråtit när jag levt mig in i både hur din förra förlossning var men också hur det måste kännas att vara lite rädd och ängslig för vad som ska komma. Du har fått så fina och bra kommentarer här ovan att det känns överflödigt att komma med något mer. Jag hoppas hoppas hoppas att det kommer gå bra och bättre den här gången. Alla förlossningar är unika, oavsett om det är första, andra eller sjunde. Jag kan bara säga att det går att ha en fin och bra förlossning också. Det finns sådana.
Stor kram!

Maria sa...

Johanna och Sandra - tack så hemskt mycket! Det är jätteskönt att höra det ni säger.