måndag 18 mars 2013

Blablabla

Nästan hela förra veckan var jag rädd att jag och Nils var på väg att glida isär, eftersom vi knappt pratade med varandra en enda kväll. Eller det var inte bara det, men vi har också börjat sova i olika rum (jag sover så dåligt samt lätt nu, så Nils låter mig få storsängen själv samt tar alla eventuella Bossa-uppvak, vilket är helt fantastiskt) och jag fick för mig att vi var på väg bort från varandra. Kände mig dramatisk och ledsen och ångestfylld och rädd. 

Den här veckan är jag så lycklig över att vi har det så bra och kan knappt fatta hur universums omständigheter fixat ihop två människor så oerhört perfekta för varandra som jag och Nils.

Det svänger så mycket nu, med det inre.

5 kommentarer:

Fifi sa...

Sånt där kan jag oroa mig för ibland, jag kan tänka att jag blir för ledsen och inåtvänd och inte släpper in Niklas och att vi därför kommer att glida isär. Men det gör vi ju inte!

hemvändaren sa...

Härlig läsning!

Olga sa...

Hehe. Jotack! Opp och ned!

Maria sa...

Jag orkar inte med mig just nu.

Ewonne Rudberg sa...

Hehe, det är så sjukt det där. Precis samma för mig (tror ej Fredrik känner av de här svängningarna lika mycket som jag gör), ena veckan är jag skiträdd för att separationen är nära antågande. Andra veckor (eller bara dagar) ba: jättelycklig!