tisdag 19 februari 2013

Vad är väl en bal på Rosa-Luxemburg-Platz?

Berlin i all ära, men medan pappan gottar sig med stora öl, bretzels och Lord Huron har jag haft en extremt mysig eftermiddag/kväll med Bossa. Är det knasigt att drygt två år in i moderskapet fortfarande bli lite nervös av tanken på att vara själv med sitt barn över natten? Jag blir det i alla fall. Är rädd att läggningen ska ta en miljard timmar, att trotset ska nå nya nivåer, att jag ska tappa tålamodet, att jag inte ska höra henne om hon vaknar och är ledsen när jag sover. Osv.

I alla fall. Kvällen var så himla fin och vi pratade om allt möjligt, la pussel, åt fjärilspasta och badade. Sedan somnade hon tretton minuter in i Värvet-avsnittet med Johan Renck (jag lägger mig alltid på golvet bredvid hennes säng med en podd i öronen när jag nattar henne) som en himla baws. Om grannarna ovanför bara kan lugna ner sig med sitt skrikande och dunsande kanske hon har somnat för natten. I så fall tänker jag ta för mig av den treeniga snacksfesten på bilden ovan och titta på Girls, Biggest Loser och Bachelor och kanske till och med ta med mig dattan till sängen och låta serier och ostbågar vagga mig till sömns. Nu lever jag.

3 kommentarer:

Olga sa...

Mysigt! Duktig Boslo!

(En soft grej när du får två barn; när man är själv med ETT barn tycker man att det är lika jobbigt som en picknick/en promenad i parken varje gång. Man ba "Åh!" Bara ett barn? Gud så lyxigt!

(3e gången gillt med ordverifieringen)

Maria sa...

Jag kan tänka mig det. Kan också tänka mig att jag och Nils, när vi har Bossavakt och är själva med Bubba, kommer att fundera över what's the deelio var med att vi tyckte att det var så jobbigt med en bebis i början.

Olga sa...

Ja och jag var inte alls ängslig den här gången och det smittar väl av sig på tvåan också. :)