torsdag 14 februari 2013

Nyläst

Sommaren utan män är den första bok jag läst av Siri Hustvedt. Men inte den sista. Vad bra den är! Och då "ska" den inte ens vara hennes bästa. Bådar gott, det.


Boken handlar om Mia, vars make Boris lämnar henne för en annan efter 30 års äktenskap (fast det beskrivs inte som att han lämnar, utan att han tar en paus, med Pausen, som är en 20 år yngre kvinna), vilket föranleder en psykos. Ja, hos Mia alltså. När hon kommer ur psykosen drar hon hem till Minnesota och tillbringar en sommar med att undervisa ett gäng 13-åriga flickor i poesi, att hänga med sin mamma och dennes polare på ålderdomshemmet samt att umgås med sin nyfunna vän grannen och hennes två små barn. Hon bearbetar sorgen/ilskan efter uppbrottet med maken samtidigt som man får följa med i tre parallella händelseutvecklingar i de tre olika umgängesgrupperna.


En mening om varför man bör läsa boken: Språket är så vackert, utan att bli pretentiöst, och på samma gång smart (hon pratar med dig som läsare ibland på ett sätt som är otroligt coolt) att jag får lite komplex och samtidigt är handlingen spännande nog för att jag ska längta efter att få veta vad som komma skall.


En mening om varför man bör undvika den:
Den här boken passar nog inte för den som verkligen, verkligen avskyr poesi.

5 kommentarer:

Nina sa...

Åh du MÅSTE läsa vad "Vad jag älskade"/What I loved! Både språk och handling är fantastiskt fina.

Lisa sa...

Oh, jag avundas dig som har "What I loved" framför dig! En av mina bästa läsupplevelser, faktiskt.

Hermanssonskan sa...

Ooo, jag älskar Siri! Tyckte mycket om "Sorgesång", nu blir jag inspirerad att läsa denna!

Maria sa...

Tack för två bra boktips!

Här kommer en tillbakakaka:

Just nu läser jag "The fault in our stars". Har into commit så långt än, men jag vågar ändå säga att jag ÄLSKAR DEN.

Ewonne sa...

Åh, det är så kul att du skriver läsloggar! Jag vill läsa mycket mer, men hinner inte just nu. Ytterligare en bok att skriva upp på att-läsa-listan. Tror vi har lite samma boksmak.