onsdag 29 februari 2012

Varning: inlägget innehåller långa meningar.

Buhu, Bossa vill inte somna trots att hon inte sov någonting alls i dag på dagen och Nils är hos Jocke och kollar på fotboll och nyss när jag tog upp skrikapan för att vyssja henne så SLOG HON MIG I ANSIKTET och jag vet inte om det var riktigt menat som ett så hårt slag, men det gjorde ont. På flera sätt.

Jag vet inte om det är att jag är skadad efter koliken, men jag får PANIK av att inte kunna få henne att komma till ro.

Dessutom är jag rädd att Nils inte tycker om mig längre. Eller, jag vet att han gör det, för när jag frågar så säger han att han gör det och jag tror inte att han ljuger. Men att jag har blivit en sådan som frågar? Och som varje dag har för höga förväntningar på tvåsamheten?

Exempel på vanligt förekommande scenario: jag går och längtar efter att komma hem eller att Nils ska komma hem eller att han ska vakna och så kanske jag har gjort något extra fint som att storstäda lägenheten eller gått upp med brokig Bossa trots att det inte var min ur eller köpt en present eller vad som helst. Nästan varje gång förväntar jag mig en STOR reaktion på hur fantastisk jag är. Och om jag inte får den, för att Nils till exempel är ... trött, så blir jag så fruktansvärt snabbt på dåligt humör. Och så börjar jag fråga om Nils är sur och hur det är med HANS humör och det är ju början på en spiral som aldrig slutar bra.

Så här är det alldeles för ofta nu. Jag blir iskall när jag tänker på hur ofta det är så.

JAG VILL INTE VARA EN SÅDAN SOM SKAPAR DÅLIG STÄMNING. Men jag vet också, för jag läser böcker och ser på film, att det är jättesvårt att bryta sådana mönster och att den som är den som konstant har för höga förväntningar eller ställer frågor som "tycker du om mig" själv sällan kommer på hur hen ska bryta det.

Blä. Blä på mig.

Okej, bra sak: Bossa har varit tyst sedan jag började skriva det här inlägget. NEJ NU HOSTADE HON.

Ska sluta upp med det här liverapporterandet från min kväll nu.

Hej på er.

Våren!

Nu drar lilla störtkrukan och jag till bibblan. Utan overall!

Jag som också gillar vindruvor! (I kartong.)

Hurra! Åtminstone vindruvorna är visst jättegoda! Varför har vi inte testat det förut?

Frukt e godis.

Det är superhärligt att hänga med Bossa nu. Förutom när hon ska äta eller sova, för det vill hon inte. Alls.

På fredag ska vi ställa frågor om ovanstående på ettochetthalvårskollen på BVC. Fram till dess försöker jag fjäska i henne några vitaminer genom att göra sådana här efterrättstallrikar. Hoppas att hon gillar, för annars kanske jag kommer att kalla henne för något som börjar med "du din otacksamma ...".

Meddelande till Nils:

Den här kan Bossa välta nu.

Undantagsregler.

Både jag och Bossa hänger på en höft i dag. Med både förkylning och humör. Därför är det okej att stå väldigt nära teven och titta på väldigt många avsnitt av Nalle Puh. Samt att ha skor på sig inomhus.

tisdag 28 februari 2012

Att ta en tupplur sådär vid halv nio-rycket på kvällen.

Jag "löste" nattningen genom att gå och lägga mig med henne i storsängen någon gång efter åtta. Nu sover hon i sin egen säng. Jag sov också en stund. Vaknade av en svettig fot i ansiktet och förstod ingenting. Nu är jag som i twilight zone, Ska jag fortsätta sova? Jag kan bara tänka på en sak i taget. Först en smörgås.

Houston, we have a problem.

Jag har jobbat på cirka 130 procent av min kapacitet i dag och är jättejättetrött, men har såklart ändå lekt och läst med Bossa efter jobbet som en god mor. Nu vill jag dock att hon ska somna så att jag kan få kolla på Bachelor och sura i fred. Snälla superunge sluta vara så pigg. Jag orkar inte.

måndag 27 februari 2012

Som att fritera sina egna tacoskal.

Jag måste berätta om det finaste från i går. Jo, brunchklubben (som består av mig, Nils, Bossa, Liselott och Jocke) hade träff i går och för första gången var vi hemma hos Jocke. Jag råkar veta att han var lite orolig inför brunchen (vad ska man bjuda på och vad vill Liselott ha som är vegetarian och inte gillar ägg? till exempel) så därför är det extra gulligt att han gick in för bönorna med en helt overkligt hög ambitionsnivå.

Han visste inte att man kan köpa baked beans på burk, nämligen. I stället köpte han en påse sådana här och blötlade.

Efter elva timmars blötläggning vispade han ihop en egengjord tomatsås och voilà. Så himla fint och reaktionen när vi sa att man kan köpa sådan färdig för under en tia var ganska rolig.

Obs: det var jättegott och jag har redan börjat fundera på vad vi ska bjuda på nästa gång när vi ska vara hemma hos oss.

söndag 26 februari 2012

Härlig grej:

Att äga sin egen Babybelost.

I en annan, mer perfekt, värld osv.

Ni vet när man har cyklat i en timme, med tunga matkassar på styret ena vägen, och kommer hem och har matvaror för 1 600 att ta hand om, en bebis att mata, en diskmaskin att tömma och en tvätt att hänga. Det är då man helst inte vill höra "då sticker jag upp till Jocke och kollar fotboll då!". Helst alltså.

Nu bajsade hon också. Perfekt.

Ut på äventyr! (Till Ica Maxi.)

Kolla, ett vårtecken!

Det var en mycket märklig sak att göra, men it had to be done.

Yes, rörmokaren är här!

Och bloggen - vi ska nog tala tyst om att det står en hink med urin på balkongen.

"Vi skickar en rörmokare som kommer till dig någon gång under förmiddagen."

Jag hittade en present i badrummet när jag gick upp i morse. En lapp på toan som berättade att det var stopp i densamme.

Så nu väntar jag på rörmokare.

Och är rätt kissnödig.

Och försöker tänka på annat.

*det är ganska svårt*

*sneglar lystet mot Bossas blöjor*

lördag 25 februari 2012

Jag missar lika mycket som när jag blundar mig igenom valfri skräckfilm.

Okej, jag gillar Greys Anantomy, men det här med att det alltid ska slås knut på stora trumman vad gäller extremt oväntade och/eller otäcka olyckor har eventuellt gått lite för långt för mig nu.

I avsnittet jag tittar på just nu har en man fastnat med handen i en köttkvarn och nästan hela armen har passerat genom kvarnen. Medan Meredith och Torres funderar över vad de ska hitta på får man se precis hur en köttfärshand skulle kunna se ut när den kommer ut genom en kvarn och sedan får man se hur de kopplar loss armen från mannens kropp och monterar isär köttkvarnen och letar fingerdelar för att göra handpussel.

Dagen i fyra bilder.

Jag tänkte dokumentera dagen för att kunna lägga upp en "lördagen i bilder"-grej, men jag glömde visst bort att plåta. Men här kommer lite:

Klockan 11 åt jag frukost. Det var min sovmorgon och när jag gick upp hade Bossa och Nils somnat om. Jag blev rörd till tårar när jag såg att de hade varit ute och köpt bröd, croissant och juice.

Halv tolv vaknade Bossa.

Och ville spela maraccas, Plura-style.

Resten av dagen hängde vi med Ylva, Widy, Mauritz (MAUWISCH), Gabriella, Michael och Jack (ACK). Vi gick till exempel till Plikta och åkte rutschkana.

Nu har Nils gått ut på pobben och jag är ensam med dattan, läsken och chokladen. Jag mår inte helt hundra, så jag hoppas och ber till en högre makt att Bossa har somnat gott (la henne ganska nyss) och att hon inte vaknar tusen gånger under kvällen. Jag behöver ligga ner och inte röra mig ur för många fläckar.

fredag 24 februari 2012

Det stod en sådan där lapp. Om att de skulle komma. Nämligen.

I dag har jag ätit frukostbuffé på hotell Avalon (5 björnar av 5), jobbmejlat mycket intensivt och tittat på det här klippet kanske 30 gånger. Jag får inte nog. Tänk vad bra det skulle vara för ångesten att ha lite mer av den här killens attityd i sig.

torsdag 23 februari 2012

Lilla O, del 2.

Jag ser på datummärkningen i "Lilla O, del 2" att den kom ut blott en månad efter första boken om Lilla O. Så jag vill lägga in brasklappen att vi kan ha att göra med en överilad uppföljare här. Och det kan vara med sådant, ju. Lex: "andra plattan".

Med det sagt, här är "Lilla O, del 2":

Man kan anta att sagan tar vid där del 1 slutade, kort efter att Lilla O och hans kompis ätit mat och bajsat. Här ser man hur Lilla O tar av sin svarta hatt och lägger sig på trappan och tar ett glas saft.

Då kommer Lilla Os kompis med förslaget att de ska gå ut på äventyr. Varpå Lilla O svarar "Ja! Jättegärna!" Och jag menar, hur lätt är det att säga nej till ens livs första kompis? Inte alls lätt.

Först (i ärlighetens namn händer det inte så mycket mer, så ordet "först" är lite överflödigt, men vafan jag var sju) går de upp på ett berg vari det ligger en grotta.

Där undrar Lilla O om det finns några troll i grottan. Lilla Os kompis visar sig vara en fyrkantig jävel som bara "nä, troll finns inte".

Det upprör såklart trollen.

Och det får konsekvenser.

Jag tycker att det är fint att Lilla O funderar vidare över trollens existens. Att han inte bara tar kompisens ord för lag.

Att han drar sina egna slutsatser, baserat på erfarenhet.

Det var allt från Lilla O. Jag tror inte att det finns fler böcker. Men jag ser framför mig hur jag och Bossa skriver volym 3 tillsammans. Sådär 30 år senare. Det känns fint.

Bokmässa är en annan sak som är roligare med unge i familjen.

MEN vad kul det är att gå på bokrea med en ny person i familjen. En som man vill lära att uppskatta böcker och så. De här köpte jag i dag.

På tal om böcker - jag bugar och bockar för responsen på Lilla O. Vilken succé! Jag ska lägga upp volym två vad det lider. Ska bara se till att Bo Diddely somnar. Eftersom jag planerar att laga extra god mat i kväll samt är dödshungrig lär hon väl dock inte somna före klockan 22 :CCCCC (Kan man förstärka en smiley genom att göra den ledsna munnen flera gånger, eller antyder det bara dubbelhakor?)

onsdag 22 februari 2012

Smart grej:

Att bygga (flytta in) ett lekbord i köket när man vill laga mat.

... och igen.

Det finns mycket att se på Naturhistoriska ...

... men det absolut roligaste är ändå att åka hiss. Igen och igen och igen. Och igen.

Storytelling.

Kolla vad mina föräldrar hittade på min farfars och farmors vind häromdagen (de hjälper farfar och farmor att flytta): min första bok! Jag trodde att "stora korvboken" (jag har väl berättat om den?) var den första bok jag skrev, men nänänä - redan i september 1987, när jag precis börjat första klass, författade jag den här.

Den handlar om Lilla O som är "lika glad som vanligt, trots att han inte har någon kompis". (Man anar en inneboende förtvivlan, en ångest.)

Man han skulle ändå bra gärna vilja ha en vän. (Precis, ingen är så stark att hen kan vandra genom livet helt ensam.)

Nästa dag letar han efter en vän. Han hittar ingen, men är glad ändå. (Notera spänningen som byggs upp. Det ska inte vara för lätt.)

Nästa dag hände flera saker: Lilla O hittade en kompis och tog på sig en ny fin hatt och nya kläder. (Point of no return.)

Sedan gick Lilla O och hans kompis hem till Lilla Os hus och tänder brasan så att det ryker ur skorstenen. (Osäker på varför jag byter tempus mitt på sidan. Kanske för att hålla läsaren på tårna?)

Det här tycker jag är spännande. Lilla O och hans kompis äter alltså ost och ostron.

Och det var så gott att Lilla O rapade högt och tydligt tre gånger. (Här snuddar jag vid den kanske lite osofistikerade humorn "kiss och bajs".)

Ja, och här spårar det visst ur.

Slut!

Men oroa er inte - det finns en volym 2! Om efterfrågan finns kan jag lägga ut även den. Teaser: i uppföljaren går Lilla O och hans kompis ut på äventyr och stöter eventuellt ihop med ett troll. Eller? Finns verkligen troll på riktigt? Lilla O, volym 2 - en existentiell resa och en mognadsprocess.

tisdag 21 februari 2012

20 minuter senare.

Sitter och väntar på gynekologen. Hade tid klockan tre. Fem i tre tittade hon ut och sa att hon "bara skulle äta en semla". Lite konstigt ändå tycker jag.

måndag 20 februari 2012

Alltid i en prydlig plastficka.

Men det här var det gulligaste! Jag går igenom pappahögen från helgens besök. Ni förstår, min pappa har alltid med sig utskrifter till mig när han hälsar på. Det handlar om artiklar han tycker att jag borde läsa. Ofta politiska, men också om sport och djur eller senaste nytt från min uppväxtort. Ibland skickar han det med post.

Allefall, den här gången hade han skrivit ut wikipediasidan om vad en copywriter gör. Så gulligt! Jag har ju aldrig jobbat som det förut och nu vill han väl hjälpa mig inför min nya anställning. Han hade också lagt med några utskrifter från olika delar av min nya arbetsgivares hemsida. <3 (Jag ser att det där inte blev ett riktigt smileyhjärta, vet inte hur man gör sådana, men ni fattar.)

Hade faktiskt detta som förslag innan Bossa kom och var en Bossa.


Alltså nu är det ju verkligen inte aktuellt, men OM jag och Nils skulle producera ett nytt barn någon dag så är det ju ingen tvekan om vad vi skulle kalla hen, om man säger.

Visst är det kul att läsa om mina dermatologiska besvär?

Jag och Nils har försökt få Bossa att somna i snart två timmar nu. Det är lite jobbigt.

En annan lite jobbig sak är när jag handlar i affekt. Det blir sällan bra. Här är senaste exemplet:

I dag på jobbet fick jag plötsligt nog av att det svider kring ögonen. Mejlar närmsta (privata) hudläkare (på rekommendation av chef-Anders som också verkar ha fått nog av mina röda ögon, alternativt av att jag beklagar mig så, alternativt bara är snäll) och får tid på en gång. Springer dit, betalar 650 kronor utan att blinka och får träffa en läkare i sju minuter och får veta att det fortfarande är samma gamla eksem och att jag ska använda samma salva som sist.

650 kronor. 6 5 0 k r o n o r. Det finns så mycket jag hellre skulle ha gjort för de stålarna och det mesta skulle jag haft glädje av i mer än sju minuter. Till exempel:

* Köpt något kul.
* Ätit något gott.
* Druckit flera goda.

Jaja. Går det röda bort så är det såklart värt det. Fast jag tror i ärlighetens namn att jag hade fått samma svar om jag gått tillbaka till vårdcentralen (180 kronor, reds. anm.).

Dagens läkare (som för övrigt såg så himla dyr och slät ut att jag tror att han mest försörjer sig på att fixa till kosmetiska hudbekymmer i vanliga fall) såg kanske på mig att jag blev lite besviken, för han skrev ut en ny salva som jag skulle ta utöver den gamla. Plus två tuber mjukgörande.

650 kronor + 187 kronor, kom an nu läkköttet, KOM AN SA JAG!

Dagens t-shirt:

Röd! Som hyn kring ögonen mina.

söndag 19 februari 2012

Jag borde ha lagt mig för två och en halv timme sedan ...

... när jag råkade nicka till i soffan. Men bättre sent än aldrig.

Bonusinformation om denna kväll: ska exakt nu börja läsa sista delen i 1Q84. Har längtat efter att göra det mycket länge.

Bilder från helgen.

Jag tror att jag slipper bli sjuk och det vore ju helt fantastiskt. Men i stället för sjukma är min kropp liksom slut av trötthet. Jag orkar ingenting. Har raderat så många blogginläggsutkast under helgen eftersom jag inte orkat formulera mig färdigt. För att göra det enkelt för mig lägger jag bara upp ett gäng bilder från helgen som gått:

Det har ståtts i städskåp.

Ätits brunch.

Även den lilla har brunchat.

Mina föräldrar kom på besök lördag-söndag och hade med sig en vagn som går att vika ihop och alltså ta med på till exempel resor. Fast vi kommer nog att använda den mest hela tiden, för Bossa tycker MYCKET om att sitta framåtvänd.

Lördag eftermiddag tillbringade jag, mamma och Bossa på Världskulturmuséet. Så himla himla värdlsbäst ställe att hänga på för små barn. Det är som gjort för ettochetthalvtåringar. Här är exempelvis en snurrande grej med olika lager av golv som snurrar åt olika håll.

Här är bananpaus.

Här är snurrande speglar.

Och här är ... ja, jag vet inte riktigt.

Bygga är också kul.

En av utställningarna handlade om att resa och med hjälp av det här hjulet kunde man se vart ens nästa resa ska bära av. Både jag och mamma ska till Karelen.

Och så var vi ute och ölade, jag och Nils, och skrev meddelanden till varandra på underläggen. Mycket fin helg.