tisdag 18 december 2012

Vecka 18, going on 50

För en tid sedan - det känns som en månad, men kan vara en vecka - sa jag hej och välkommen till gravidåkomman huvudvärk. Den har inte lämnat mig än, den åkomman, och därför orkar jag mycket lite. Jobba (knappt), äta (rätt bra ändå) och ligga på golvet och titta på Bo när hon grejar med grejer. Mycket mer blir det inte. Kanske märks lite på bloggen?

I alla fall. När vi bestämt oss för att försöka skaffa en onge till så tänkte jag att "om jag får bli gravid igen, då ska jag minsann inte gå upp några 30 kilo som sist. Jag ska äta nyttigt och gå långa promenader. Kanske fortsätta gå på gymmet och göra snälla övningar. Eller testa gravidyoga och vattengympa".

Det har inte riktigt blivit så, så att säga. Ganska rakt tvärtemot, så att säga. Har redan gått upp sju kilo och går in i saker med in nya klumpiga kropp, så att säga. Ska sluta säga så att säga nu. Men ni fattar: jag har inte tagit hand om mig så bra. Jag har unnat mig och latat mig och är nu så svullen att jag blir ledsen när jag ser mig i spegeln ibland.

Men skit samma. Det blir ju ett typiskt_kul_projekt att ordna till härket när jag inte är gravid längre.

Vad som värre är, är hur dum jag känner mig. Eller liksom trött och såsig i skålen. Kan inte tänka i flera steg längre. Saknar analysförmåga. "Mmmm, precis!" tänker jag ofta när jag läser eller hör något smart och så kanske jag länkar och "håller med", men det var satan i mig länge sedan jag själv tänkte ut något klurigt.

Jaja, det är väl också som det ska vara? Kollade bakåt i bloggen och fick bekräftat det jag (lite) förträngt, att det inte var så himla festligt att vara gravid sist heller.

Tur att jag vet vad jag får, den här gången. Är ju så himla värt att skapa något sådant här:

video

3 kommentarer:

  1. Tyckte det var svårare att äta nyttigt och ta hand om sig själv under graviditet nr två pga av tidsbrist och trötthet. Man kunde inte bara gå hem och lägga sig efter jobbet utan var tvungen att orka dagishämtning, matlagning osv och då var det lätt hänt att man slängde i sig nåt onyttigt bara för att orka.
    Var snäll mot dig själv, det ordnar sig.
    Och håller med om att det är sååå värt att få en till liten Bossa!

    SvaraRadera
  2. Jamen precis. Det är inte som att jag har supermycket energi efter jobb och Bossastök. Promenaden känns ungefär lika långt borta som oboypaketet är nära.

    SvaraRadera