tisdag 6 november 2012

Om Bubba


Här sitter jag och gråter nästan. 25 härliga kommentarer på inlägget nedan. Det är ju helt knäppt. Tack så HEMSKT mycket för alla fina ord. Det värmer något så inni. Ett särskilt shout out till Karin och Mari som berättade om egna gravidblodupplevelser som slutade i välmående bebisar. Jag hoppades faktiskt på att få höra någon sådan berättelse. Suger åt mig som en svamp och försöker att inte tänka på det jag läst och hört om tidiga blödningar som inte slutat så bra.

Tänkte att jag skulle inleda med en liten allmänstatus om min välsignade grossess (oj, det ser helt knäppt ut med fyra "s", men enligt google ska det stavas så).

* Jag är i vecka 12, 13 i morgon. Beräknad nedkomst i maj.

* Jag har mått superilla, värre än sist vad jag minns, och varit så trött att jag fått panik om klockan närmat sig 22 och jag inte varit i säng än. Många kvällar har jag lagt mig vid åttarycket. Mår dock bättre nu och är inte riktigt lika trött längre.

* Jag har redan fått mage. Hur sjukt?

* Jag berättade för mina chefer och de som sitter närmast mig på jobbet i går. Ryktet hade spridit sig om blodet på golvet och mitt abrupta avsked i onsdags, så det var en easy way in i samtalet med just de personerna. Skulle dock vilja berätta för alla, för att slippa sneglande menande blickar på magområdet kommande månader, men vet inte hur jag ska break the news. Känner inte alla så bra och det är en stor arbetsplats, så jag kan inte riktigt skicka ut ett skämtsamt massmejl som jag gjorde på förra jobbet. Hur bakar man in i kaffeautomatssamtalet att man är gravid?

* Det känns som att de här första 12 veckorna gått snabbare än sist. Men ändå: sjukt segt med den första prövande tiden när man vill berätta varför man mår som en röv, men inte kan med eftersom det vore jobbigt att behöva ta eventuellt missfallssnack med till exempel välmenande kollegor. Berättade dock för många vänner samt min bror nästan omedelbart efter kiss på sticka.

* Det har absolut inte varit svårt att hålla sig från bibben och ciggen den här gången. Kanske för att jag mått så illa och varit så trött? Har dock fått dille (igen) på Carlsbergs alkoholfria öl och dricker cirka fyra per kväll. Bubba kommer säkert precis som Bossa att födas med yvig kalufs pga all B-vitamin.

* Vi har redan börjat titta efter större boende. Var faktiskt på en visning i kväll. Inte så oväntad insikt på det: UJ VAD DYRT DET ÄR MED FYROR I GÖTEBORG. Tur att vi inte "måste" flytta den här gången. Det funkar ju att bo i en trea med två kids. (Bodde i en etta när Bossa var på väg och det gjorde lägenhetsjakten lite mer stressig.)

* På tisdag ska jag och Nils få kika på Bubba på ultraljud tillsammans med en läkare. Då hoppas jag att vi kan få veta lite mer om onsdagens blodbad. Det här med en eventuell tvilling, till exempel. Var det en sådan som rann ut? Om inte: var kom allt blod ifrån?

* Angående Bubba, förresten, så kommer jag inte riktigt ihåg varför vi började säga det. Det kan ha varit Nils som myntade det som arbetsnamn efter golfspelaren Bubba Watson. Fast jag vill hellre tänka på Hoyt i True Blood, som Olga gissade att vi inspirerats av.

7 kommentarer:

  1. :)
    Hoppas ni får bra svar efter ultraljudet! Och med mage; Japp, det är som att när den varit uttänjd en gång så går det asmycket snabbare andra gången.

    Skönt att den vidrig första trimestern är slut snart så du får bli människa igen.

    (Men du, Carlsberg? Äcklig ju! Störebecker och Clausthaler är mycket godare! För att inte tala om Weihenstephaner, nomnom)

    SvaraRadera
  2. &, inte för att spamma men det är ASSOFT att få barn i maj! Bästa månaden! Man kan amma ute om det behövs, de behöver inga ytterkläder mm. Ligger ba och sover i blöja i vagnen och trivs!

    SvaraRadera
  3. Supermegagrattis till Bubba! Och Bubba mår helt säkert alldeles prima där inne. Vem skulle vilja lämna ett ölbad liksom?

    SvaraRadera
  4. Håller tummarna för er :-)

    Apropå den där tvillinggrejen... När jag var sju berättade min mamma att jag egentligen skulle ha haft en tvilling men att den kom ut som ett missfall. Det var lite efter vecka 12. Min mamma trodde att hon inte var gravid längre, detta var 1979 och de gjorde tydligen inget ultraljud utan tänkte bara att det var ett missfall och att bebisen var borta. Och det var den ju, men jag var kvar i magen. Hösten gick och min mamma blev tjockare och tjockare och efter ett tag insåg de att det fanns en bebis kvar i magen! Och sen föddes jag inte så långt efter det.

    Väldigt mystiskt och spännande att tänka på den där tvillingen som jag kanske skulle kunna haft.

    SvaraRadera
  5. Olga - men eller hur! Jag minns inte att det syntes på mig förrän i vecka 15 eller så sist. Förutom det mjuka lagret som infann sig eftersom jag unnade mig så mycket, då. Men det lagret var liksom över hela kroppen. Nu är det verkligen en liten kula på magen.

    Aaa, de ölen är också goda. Det finns ett riktigt bra utbud nu! Men Carlsberg är ändå min favorit. Det är något med hur bra flaskan känns i handen.

    Linn - haha, nä precis!

    Karin - tack igen! Jag behöver höra sådant här. Men gud vad knäppt att gå och vara gravid jättelänge och inte veta om det. Vad förvånad och lycklig hon måste ha blivit när det visade sig vara en bebis ändå.

    Jag känner en annan som också skulle ha varit tvilling och hon säger att hon har som en väldigt stark skyddsängel. Jag är inte så andlig av mig som hon är, men jag tycker ändå att det låter fint.

    SvaraRadera
  6. Ja! Min mamma fick ofta berätta om det för mig när jag var liten. Om hur ledsna hon och pappa och mina storebror var. Och att hon tröståt så mycket choklad och tänkte att det var därför hon blev så tjock ;-)
    Är inte så andlig av mig heller, men lite mystiskt är det ändå...

    SvaraRadera
  7. Grattis! Läste inlägget om blodet och lider jättemycket med dig. Sådan ångest och få sådan jävla respektlös behandling. Säga åt en att skärpa sig i ett sådant läge, så obeskrivligt jävla taktlöst(ja, jag är upprörd!)Jag har nyss varit på semester med en kompis som också ska föda i maj. Vi var lite oroliga hur det skulle gå att flyga ända till Kalifornien med någon som mådde skit men mirakulöst nog slutade illamåendet ca 2 dagar innan avresa. Tackar för det! Hon tyckte f ö också att det var konstigt att hon redan hade fått hyfsad kula eftersom hon läst att det inte skulle synas alls så tidigt. Keep chugging them beers för stort hår är bäst!

    SvaraRadera