torsdag 4 oktober 2012

Kanelbossas dag

I dag är det kanelbullens dag och det enda jag tänker på är den där veckan som jag, Nils och en purfärsk Bossa tillbringade på Östra sjukhuset för två år sedan.

Bossas anländande sammanföll ungefär med kanelbullens dag och eftersom vi blev kvar ett tag på neonatal så åt vi en hel del bullar. Vi ersatte nästan alla måltider med bullar, faktiskt, eftersom vi alltid missade maten som serverades i köket utanför vårt familjerum. Plus att den maten inte var till för Nils, utan bara för mig.

Hur som, de stod och gräddade bullar utanför pressbyrån vid sjukhuset och det luktade kanel lång väg och när det var min tur att gå och köpa så fick jag gå så försiktigt, försiktigt eftersom det kändes som att livmodern skulle trilla ut ur mitt kasslermönstrade underliv vilken sekund som helst.


Varje dag, nya bullar. Och varje dag ett hopp om att Bossa skulle må tillräckligt bra för att få åka hem. Det blev så många bullar. En evighet av bullar. Men till slut så.






6 kommentarer:

  1. Så himla söt! Och lik sig. Hon var "den första bebisen" i mitt liv. Den första jag brydde mig om på riktigt. Den första jag har följt och funderat över, tänkt på. Fina Bossaliten.

    SvaraRadera
  2. Alltså, jag har ju hängt på din blogg ett tag men pga av det här inlägget var jag tvungen att leta mig tillbaka till strax innan Bossa. Har sedan läst varje inlägg fram till nu. Det tog två dagar av nästan oavbrutet läsande.
    Herregud.
    Kanske är jag lite knäpp ändå.

    SvaraRadera
  3. Jag har då aldrig läst något finare om kanelbullar!

    SvaraRadera
  4. Vad fina ni är allihopa!

    S.W. — din kommentar gör mig alldeles generad (och glad). Tack!

    SvaraRadera