måndag 1 oktober 2012

All I want for christmas är en värld där man inte behöver säga så

I dag var jag och Nils på vårt livs första föräldramöte. Det kändes stort och högtidligt att gå dit och efteråt konstaterade vi båda två att det var ungefär precis som vi tänkt oss. Man kände igen de från föräldragruppen som alltid hade en fråga till om egentligen vad som helst och kanske något jättelitet som bara gällde just deras barn, om man säger. Det är kul med sociala situationer då folk vars enda gemensamma nämnare är att de fullbordade fruktbara samlag ungefär samtidigt buntas ihop i grupp och ska fika och prata och ha trevligt.

Men det var mysigt att se lokalen som Bossa hänger i en gång i veckan och det var kul att höra om pedagogernas aktiviteter. Det var både mulle och vetenskap & teknik på schemat. Mest för de äldre barnen, men ändå.

En grej bara. När de pratade om sina tekniklektioner poängterades det att det inte bara var pojkarna utan också flickorna som tyckte att det var kul att skruva. Och när de hade haft en "skoövning" där de tittade på olika slags fotdon så var det faktiskt en pojke - inga namn nämnda!!! - som intresserade sig för klackskorna.

Jag blev bekymrad när det pratades så. Men tänkte att jag kunde välja en annan strid. Jag fattar ju att de menar väl. Men ändå: trist.

På tal om trist, vet ni vad som inte är trist alls?! Project Runway Sverige. Vad bra det var!

10 kommentarer:

  1. Vad kul att du tyckte att det var bra! Vi är helt fast på kontoret!

    SvaraRadera
  2. Föräldramöten är verkligen astråkigt.
    Har nog varit på en miljard.

    PRS måste jag se, missade!

    SvaraRadera
  3. Åh vad kul att du gillade Project Runway Sverige! Har varit mycket, mycket nervös inför premiären och reaktionerna kring programmet.

    SvaraRadera
  4. Fast jag tänker att det var deras sätt att visa att de tänker genus liksom, lite rörande och fint ändå.

    SvaraRadera
  5. Mitt första kvartsamtal - fast det kallas barnporträtt!!! - på torsdag. Å föräldramöte om en månad. Mkt nervös. Ska jag palla vara den tjatiga som frågar om likabehandlingsplanen?

    SvaraRadera
  6. Nu måste jag inflika som person som både går på och även håller i föräldramöten att det är svååårt...

    Som barnbibliotekarie pratar jag på rätt många föräldramöten från på förskolenivå och för årskurserna 1-3.

    Sen sitter jag själv som förälder på föräldramöten på både förskolan och i skolan och känner mig ibland extremt uttråkad och uppläxad och ibland även provocerad.


    När jag är på föräldramöten och pratar om barns läsning och språkutveckling slås jag av hur svårt det är att anspassa innehållet och lägga det på rätt nivå. Det enda föräldrarna har gemensamt är typ att deras barn är i samma ålder. Sen är de helt olika. Och så ska jag prata inspirerande om rim och böcker och språk, utan att det blir pekpinnar och tråkigt. Det är supersvårt att hitta rätt tonläge som passar för alla.

    De bästa föräldramötena är de när föräldrarna går hem och känner sig inspirerade och tänker att de fått redskap att lära sina barn nåt, om det nu är språk eller motorik eller nåt annat. De sämsta föräldramötena är när föräldrarna går hem och undrar "varför kastade jag bort två timmar på det här?" eller känner att de gör fel som inte läser böcker hela tiden för sina barn.

    SvaraRadera
  7. Oj vad långt jag skrev :-o

    Och ändå glömde jag att skriva det viktigaste: jag har missat PRS men nu är jag otroligt sugen på att se!

    SvaraRadera
  8. "Det är kul med sociala situationer då folk vars enda gemensamma nämnare är att de fullbordade fruktbara samlag ungefär samtidigt buntas ihop i grupp och ska fika och prata och ha trevligt."

    Kan ha varit veckans hittills bästa mening.

    SvaraRadera
  9. Hanna - det tror jag också! De försöker på sitt sätt, liksom.

    Motvalls - lycka till i dag!

    Karin - jag fattar det. Måste vara världens svåraste. Och ja, du måste se PRS!!!

    Jenny - <3


    SvaraRadera