onsdag 15 augusti 2012

Hon kommer att få andra referenspunkter än våra, hoppas att de är bra

I dag var det jag som följde med på Bossas inskolning och det gick fint. Dagmamman mötte mig utanför porten och vi gick till en lekplats där Bossa och hon stojade runt medan jag satt på en bänk och tittade på. De verkar gillar varandra och jag tycker att hon känns väldigt bra och trygg. Så det blir nog bra det här. Det har dock ändrats lite i förutsättningarna sedan sist. Från början lät det som att Bossa skulle vara ett av tre barn och att hon skulle behöva vara hos en annan dagmamma (pga ingen verksamhet vissa dagar pga för många arbetstimmar per vecka annars) "någon gång i bland". Nu kan det bli upp till fem barn (varav tre under två år) en dag i veckan, fyra annars (fortfarande tre under två år) samt att Bossa ska vara hos en annan dagmamma "nästan varje måndag".

Men det blir säkert bra. Jag bara ... undrar vad för superhjälteegenskap man måste besitta för att bli kommunal förskollärare om man förväntas fixa tre barn under två, en fyraåring och en femåring ensam utan att ... typ avlida av psykbryt?

Jag försökte fråga henne på försiktigt vis hur hon skulle fixa så många kids, men gud vad svårt det är att ställa en sådan fråga utan att det låter som att man tvivlar på hennes förmåga. Får väl helt enkelt lita på att det funkar.

Jag märker på mitt psyke att det är förändringar på gång. Försöker klamra mig fast vid sista tiden som föräldraledig-en-dag-i-veckan med näbb och klo. Vill inte att det ska ta slut. Vill inte att Bossa ska ha ett liv där vi inte är med. Eller, det vill jag ju såklart, men det känns jobbigt också. Konstigt och jobbigt och jag vill inte att det ska bli jobba-äta-sova-vabba-tvätta-tröttma och sedan är livet slut. Och så känns det som att det kommer att bli nu när jag och Nils ska jobba heltid båda två och hon ska "in i systemet".


För att döva ångesten - och för att Bossa ska förstå att jag älskar ihjäl mig på henne - gjorde jag mig till med både frukosten (fattiga riddare med lönnsirap, vindruvor och banan, två sorters dryck) ...


... och lunchen (wraps med halloumi, ris, chilisås och massa grönsaker). Det hjälpte lite.

Nu sover hon och jag ska maxa min föräldraledighet på det andra sättet också: spela dataspel och kolla på En plats i solen mitt på dagen.

2 kommentarer:

  1. Ja det är svårt.
    Med storebror tänkte jag inte så men nu med Harry känner jag att de går himla fort. För att inte tala om storebror som nyss var bebis och nu börjar 1:an.

    Men! Det är en kul och spännande tid för Bossa. Hon kommer att utvecklas massor. Hon kommer att komma hem och sjunga nya sånger och prata om nya kompisar. Det händer jättejättemycket med utvecklingen när de börjar på förskola.

    Hoppas känslan för dagmamman blir bättre. Joobigt när förutsättningarna ändras sådär :-( Det är nog en anledning till att jag är mer en anhängare av förskola, det verkar så himla trist att vara dagmamma och bara hänga ensam med barnen utan några kollegor, hur orkar de??

    SvaraRadera
  2. Det kommer alltid en dag när barnen börjar ha ett eget liv där vi föräldrar inte är med. Det är svårt i början. Dagmamma kan vara bra, men är sårbart. Jag trodde inte att Göteborg fortfarande har kvar denna form av barnomsorg.
    Förskola har en större trygghet. Är dagmamman sjuk skall barnen vara någon annan stans, har det placerats för många klocktimmar i familjehemmet skall barnen vara hos någon annan.
    På förskolan är alltid "platsen" denasamma även om någon personal är sjuk.
    Jag antar att man även i Göteborg kan stå i omflyttnings kö till förskola.
    Många DBV är jättebra ! Hoppas att ni fått ett sådant praktexemplar.
    Jag är ju själv förskolärare i botten, har sedan arbetat som rektor i många år och basat över både dagmammor och förskolor.
    Kram moster Monica i Finspång

    SvaraRadera