torsdag 23 augusti 2012

Bossa - nu också på förskola

I morgon är sista dagen av Bossas inskolning. Här kommer en rapport av hur det har gått:

Jättebra och jättesmärtfritt.

Så himla skönt. Hon älskar att gå till sin dagmamma och hon kunde inte bry sig mindre när vi lämnar henne där. HEJ DÅ MAMMA eller HEJ DÅ PAPPA ropar hon och grejar vidare med någon grej.

Här kan man ju börja misstänka att hon inte är särskilt fäst vid oss, men som tur är blir hon glad när vi kommer tillbaka för att hämta henne.


Vi har också fått lära oss nya saker om vårt barn. Som när vi fick den här bilden på mms. Hemma äter Bossa genom att skopa upp mat med nävarna, gnida den över hela kroppen och sedan kanske slicka upp det som hamnar i närheten av ansiktet. Typ. Ger man henne bestick blir hon närmast provocerad. Men hos dagmamman: äter så fint med gaffel och sked, så.


En annan grej som förvånade oss var det här med sömnen. I dag skulle hon vila på förskolan för första gången och eftersom det var "alla dagbarn i området ses i gemensamma lokalen"-dagen så skulle Bossa sova i vagnen. Tillsammans med ett annat barn. "Tjena och lycka till", tänkte jag och Nils som var övertygade om att vår rutin med "egna sängen, välling, saga och klassisk musik i nedsläckt rum" var det enda som funkade. Tji fick vi när den här bilden trillade in, kan man säga.

Nu ska jag också sova. Eller kolla Mad Men i sängen och somna när andan faller på. Pusshej.

7 kommentarer:

  1. Asså det där. När alla ska sova i samma rum på madrass. No can do tänker man, så ba joho? Elelr det vet jag inte än men det lär ju liksom funka.

    SvaraRadera
  2. Just det där med att Anya ska sova på föris. Hemma somnar hon alltid i någons famn eller i ergon. Aldrig i vagnen eller själv i sängen. Är lite (mkt) orolig för hur hon ska ta det på föris, men försöker lugna (övertyga) mig själv med att hon kommer anpassa sig. Precis som Bossa & alla andra ungar jag hört om som har typ två olika personligheter, en hemma & en på föris. Wtf liksom. Men skönt att det går bra för Bossa iaf, peppande! :)

    SvaraRadera
  3. Haha, ja visst är det så. Sen Olle började på dagis (ja jag vet att det heter förskola men dagis är så mkt enklare att säga) så har sovandet på dagen blivit 100 ggr mer smärtfritt.

    SvaraRadera
  4. I dag skulle Bossa sova i ett rum med massa andra, på golvet, och det gick ... inte. Men vad tusan: hon dog inte och hon lär väl somna en annan gång.

    Men vad läskigt det är att hon har umgåtts med folk vi inte känner och gjort massa saker utan oss! Och så kan hon inte ens berätta om det. Alltså, jag tror ju inte annat än att hon haft superkul, men ändå. Konstigt det känns.

    SvaraRadera
  5. Åh, jag vill att mitt barn ska gå hos dagmamma också, men jag trodde knappt det fanns några längre. I vilken stadsdel bor ni?

    SvaraRadera
  6. Hej Fifi! Fin blogg du har. Den ska jag genast lägga till på min läslista.

    Vi bor på Tredje Långgatan, alltså i Linné/Masthugget. Dagmamman bor i en lägenhet ovanpå Rumpan Bar.

    Vi visste inte heller att det fanns dagmammor att tillgå. Tänkte att det kanske var ett privat alternativ, om allt annat sket sig. Men det finns ett gäng kommunala. Två i Linné och cirka fem i Majorna, vad jag vet. Superbra, ju! Det känner himla fint att börja med dagmamma. Kanske att vi vill att hon ska gå med fler barn, på förskola, om några år. Men just nu: toppen med liten grupp och endast en "fröken".

    Ps: Vi gjorde inget speciellt val när vi sökte plats hos kommunen. Bara råkade få plats hos dagmamma (eller dagbarnvårdare som det heter nu).

    SvaraRadera
  7. Hej igen! Och tack detsamma, kul att ha hittat din blogg!

    Vi bor i Masthugget, så jag måste kolla upp det där med dagmamma mer aktivt. Jag tänker nog att förskola kan bli jättebra om ett par år, men nu skulle det kännas mysigare och tryggare med dagmamma.

    SvaraRadera