onsdag 20 juni 2012

It's like me - a year ago

Nu tänker jag hitta på att det är uppskattat när man som bloggare delar med sig lite av "det galna".

I morgon ska vi åka till Värmland för midsommarfirande på en ö med familjen Körven och familjen DJ Azteka. Tåget går vid tretiden, så jag måste lämna jobbet lite tidigare och gå direkt till stationen och möta Nils och Bossa där. Jag kommer att ta med mig det mesta av packningen till jobbet, men Nils får bära på det som inte får plats i storväskan samt det Bossa behöver i morgon under dagen.

Så långt inget konstigt.

Men vad som hände efter att jag packat färdigt det jag kan ta med mig förbluffar oss alla (eller i alla fall mig och säkert Nils också, fast han säger inget).


Titta på den här lappen. Jag skriver alltså ned exakt vad Nils ska stoppa i sin stackars ryggsäck - samt poängterar i en rubrik att det just är ryggsäcken det handlar om - och lägger fram till honom.

Det här är ett så enormt irriterande drag hos mig att jag inte vet var jag ska börja. Eller vi kanske ska börja med att det är Nils som har packat åt Bossa de senaste tio gångerna hon behövt packning? Eller att det är sådant här som får folk att gå falling down på folk? Eller så kan vi lämna det därhän och bara konstatera att ... nej jag orkar inte.

Vem är jag?

6 kommentarer:

  1. Är exakt likadan, har börjat ogilla det draget hos mig. Är mamma till min dotter, inte till min man.

    SvaraRadera
  2. Åh ja. Igenkänning. Fast jag tycker kontrollbehovet har släppt något sen vi fick ett barn till.

    För att slippa känna mig kotrollfreakig och jobbig och som en mamma åt tre killar istället för två har vi gjort en packlista i excel. Tillsammans. Som vi skriver ut och använder varje gång vi reser. Så när vi ska till Öland nästa vecka tar vi bara fram den och bockar av. Förutom att det är praktiskt att slippa skriva om packlistan varje gång man ska åka bort så är det bra för då är det bara att lägga fram listan på köksbordet och så börjar man packa och tar ansvar för att det som ska med kommer med. Och ingen behöver ta bitchkommando!

    Det var mitt tips. Man kan nog inte ändra vem man är men man kan göra sina mindre underbara sidor lite mer lätthanterliga så att säga.

    SvaraRadera
  3. Eh, hehehehe (hör du tomheten plus förskräckelsen i mitt skratt?)Jag är precis likadan. jag och Eils aska åka ut på landet och min kille ska vara kvar hemma. Packade ALLT imorse innan jag åkte till jobbet pga "annars kanske han glömmer något". (Läs: annars blir det inte prick som jag vill ha det. För jag är ju BÄST och kan ALLT. Så smickrande drag. Not.)

    SvaraRadera
  4. Jävlar vad roligt med killen som tittar fram på bilden!

    SvaraRadera
  5. Zahra och Ewonne - gött å höra att man inte är ensam!

    Karin - det där var fanimej världens bästa tips. Tack!

    Hanna - hihi, det är en lite stött/kränkt Kurt Cobain som säger "eh?".

    SvaraRadera
  6. Jag kan inte sluta titta på den rädde Kurt där i bakgrunden.

    Men jag tänker ändå att du göra sådär utav kärlek, inget annat, bara kärlek. (Eh ja, jag kanske är lite likadan.)

    SvaraRadera