måndag 18 juni 2012

Hon är med mig nu (men hon tycker inte om mig längre)

Jag var NERVÖS inför min återträff med Bossa i dag. Som alltid när jag varit borta från henne undrade jag hur hon skulle reagera. Glad (hoppas man ju på), SUPER EXCITED (om man får drömma), sur (som för att straffas) eller blasé (värsta-värsta).

Det blev en kombination av tredje och fjärde. För första gången någonsin visade hon tecken på att inte gilla mig samt föredra alla andra. Ingen puss till mamma, knappt en blick och FÖRTVIVLAT fastkramande vid pappas ben när han skulle följa farföräldrarna till bilen.

Fy fan. Hemskt.


I ren panik poppade jag popcorn och bjöd henne på framför Rasmus på luffen. Då satt hon bredvid mig en stund. Men så kan jag ju inte hålla på hela livet?

Nu ska jag försöka få henne att somna. Jag har redan varit inne en gång efter läggning och vyssjat efter att hon hoppat i sängen och skrikit "MAMMA INTE SOVA, MAMMA INTE SOVA!". Nils är borta, så this is all on me. Wish me luck!

4 kommentarer:

  1. Åh vad jobbigt! Men det känns säkert som vanligt imorgon igen.
    När Elis var lite mindre än 2 år åkte vi till Rom utan honom i en hel vecka och han bodde hos mina föräldrar. När vi kom hem var han avvaktande och liksom lite förvirrad men det släppte snabbt. Hoppas det går över snabbt för Bossa med.

    SvaraRadera
  2. Äh. Du är hennes mamma och du misshandlar henne inte så hon älskar dig men tycker väl det är lite konstigt att vara ifrån!

    SvaraRadera
  3. Karin - jag hoppas det! Jag vill förklara för henne det här med "glad mamma, glada barn"-konceptet, men hon fattar ju inte.

    Olga - jag vill inte att hon ska tycka att något är konstigt. Buhu.

    SvaraRadera
  4. Lilla söta du, otack är en mammas lön.. vet inte hur det kommer sig men mammors "svek" i form av fråvaro straffas ALLTID hårdare än pappors. Antagligen är pga av att man som mamma känner mer skuld än vad pappan gör. Det verkar tyvärr vara inbyggt i biologin... därav kommer vi tyvärr aldrig bli helt jämställda. Vi är helt enkelt för duktiga på att känna oss dåliga.. Oj vad pladask mitt försök att trösta föll. Jag är inte bitter jag inte.. // Kram kusse

    SvaraRadera