onsdag 14 mars 2012

En god människa. Babysteps.

Jag är väl inte speciellt unik i att jag börjat fundera extra mycket över de_stora_frågorna efter att jag blivit mammi? Här är några grejer jag inte kan förklara eller försvara för Bossa:

* Varför världen är ett patriarkat.
* Varför vissa gråter i TV över att de måste sälja sitt playstation och en av sina bilar medan många svälter.
* Varför det finns så oändligt mycket elände och orättvisor.
* Varför det är svårt att se någon mening med något om man tänker efter bara lite.

De här grejerna skrämmer mig och flera av mina helt sömnlösa nätter beror på att jag tänker på att jag inte kommer att ha några bra svar när hon börjar fråga om ovanstående.

En annan sak är det här med kött. Jag kan inte försvara för Bossa (eller någon, men nu är Bossa mitt inre kraftdjur) att jag äter kött. Jag kan inte stå för det. Det är åt helvete att äta kött, men ändå gör jag det. Jag önskar att jag inte gjorde det.

För att sluta äta kött ska jag börja äta sådant som inte innehåller kött. Smart va? Jag menar alltså att jag ska lära mig att laga god vegetarisk mat. Inte mat som bara råkar bli vegetarisk, som när jag äter pannkakor eller pasta med ost. Utan mer genomtänkt mat med protein och allt det där.

I dag marinerade jag en aubergine i olja, balsamvinäger, vitlök, honung och citronsaft. Sedan grillade jag den tillsammans med soyachorizo över en plåt med hemgjorda pommes frites. Till det åt jag avocado och körsbärstomater. Och bruschetta på olivbröd med mozarella och pesto.

Jag ska alltid överdriva.

Men det blev gott.

Bossa fick också.

4 kommentarer:

  1. Yey, go vegetarian! Det gjorde jag också när jag fick barn, väldigt mycket bättre samvete! Åsså slipper man hålla på och inte-lura-någon med att säga saker som "men jag äter bara EKOLOGISKT kött" varje gång det kommer en ny bok eller dokumentär på teve.
    I salute you!

    SvaraRadera
  2. Plus att man får känna sig fräsch - inside and out!

    SvaraRadera
  3. Hejja, hejja!! Kommer nog inte klara av att löpa hela linan ut, som en säger. Men kanske om något år eller två. Vem vet. Något jag däremot vet är att jag vill att alla former av grönsaker ska vara lika naturligt att äta för Eila som vad som helst. Min värsta mardröm är att hon blir en sån där unge som ratar allt som inte är köttbullar typ. Det får inte ske!

    SvaraRadera