lördag 7 januari 2012

Hen heter B.

Var på Plikta (lekparken som kostade flera miljoner att bygga och som har anställda lekvärdar) med Bossa i dag och lärde mig två saker:

1. Jag hatar ju inte alls att vara på lekplats med mitt barn! Innan jag fick Bossa (eller ja, egentligen fram till ungefär nu) led jag av bara tanken på att stå och gunga någon gunga fram och tillbaka eller sitta bredvid någon sandhög och titta på när barnet hinkar och spadar. Det verkade ju så otroligt tråkigt (plus att jag också upplevde det som, ehum, lite långsamt när jag gjorde det med andras barn). Men med Bossa var det inte tråkigt alls. Trots att hon inte gjorde mycket mer än gick runt och sa BAAAA och åt på en pinne så var det kul. Konstigt det där.

2. Bossa ser visst ut som en grabb. 100 procent av de föräldrar som började prata med oss (mig) ställde frågan "vad heter han". Det spelar ju givetvis ingen som helst roll vad folk tror att hon har för kön, men jag vet verkligen inte vad jag ska säga när jag svarar "hon heter Bossa" och samtliga brister ut i ett "MEN GUD FÖRLÅT" och skäms för att de trodde att hon var en han.

Det jag gjort hittills är att säga "äsch, det spelar verkligen ingen roll" och sedan frågat "vad heter din" eller något annat om den andra bebisen. Det kanske är det bästa?

Eller ska jag börja svara "hen heter B". Det hade varit ganska roligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar