fredag 30 september 2011

... för i dag är Bossas fölsedag.


När jag hörde första "toko tok"-et från Bossas rum i morse studsade jag upp och gjorde i ordning presentvagnen.


Det var ju Bossas första födelsedag och det firade vi med välling på sängen.


Och presentöppning. Hon fick till exempel en boll.


Och en trumma.


Och kolla IN jackan som Körven skickade med paket på posten. Den är från Körvens syster. Hon har aldrig träffat dotra min, men tyckte ändå att Böset skulle ha den här. Fint.


Till snygg-jackan kommer hon att bära den här dödskallescarfen som världens bästa Petra skickade.


Körven skickade också den här petita samlardockan.


Sedan åt vi frukost hela familjen. Jag någon slags hälsotallrik.


Nils och Bossa körde på rostis.


Därefter var jag på jobbet i massa timmar. Det var inte så minnesvärt att kameran åkte fram. Men sedan kom Bossa och Nils på besök. Här är Bossa i full fart med att utforska presenten hon fick av chef-Anders. En egen mobiltelefon. Lyckan!


Man kan lugnt säga att den var uppskattad.


Bossa älskar att "svara i telefonen" och hon har till och med svarat med en bit ost. Tänk då att få ha sin egen lur och säga "heeej-ej" i.


Sedan gick hela familjen Hellbjörn till Lagerhuset och tog en öl/vin med farbror Joakim. Bossa drog snabbt fram en blöja ur skötväskan.


Och svarade i telefonen med den.


Hon hittade också en cykelpump som man kanske kunde svara i telefonen med?


Nä, men den gick att tugga på.


Vid sex-tiden gick jag och Bossa hem och beundrade nya trumman som Nils hängt så fint på väggen.


Vid sju åkte pyjamasen på under högljudda protester och nu sover minibyxan till Nick Drake. Själv ska jag baka inför Bossas lilla kalas i morgon och jag har visst lånat den här boken på biblioteket. Japp, så långt har det gått och, ja, det är tillåtet att skratta åt mig nu.

Bossas tidigare hem.


I dag fyller Bossa alltså år för första gången. Som en tribut skickade min kollega Sara över lite bilder på "när du var sådär jättetjock, du vet".


Man kan tro att de här bilderna togs för exakt ett år sedan. Men nej. Även om jag trodde att Bossa var på väg ut vilken dag som helst så skulle det dröja ytterligare en månad innan jag sprack upp likt en övermogen nektarin.

Titta...

... vad världens finaste Kreative Chef gav till mig alldeles nyss. Eller ja, till Bossa. Detta engagemang gör mig gråtfärdig.

torsdag 29 september 2011

Hagalen.

Om jag inte uttryckte det tillräckligt väl sist: precis så här gärna vill hon ha min telefon.

onsdag 28 september 2011

Bläddrar lite i svenska Elle.



Den här bildtexten tycker jag är väldigt rolig.

Det som göms i snö.

Jag märkte att Bossa dragit bort plåstren hon fick på låren vid gårdagens vaccination på BVC, så jag gjorde en grundlig genomsökning av hennes säng. Ville eliminera risken för nattliga plåsterätningar och så.

I alla fall så hittade jag ett plåster i sängen. Och vet ni vad jag hittade mer? En liten bajskotte. Heppa!

Vet inte vem av oss som är mest förvånad.

Just nu är det svårt att sluta fnissa åt att den minsta av oss tog en förmiddagslur på TVÅ OCH EN HALV TIMME.

Tänkte ge henne ett par pyjamasar och några böcker, menmen.



I övermorgon fyller Bossa år och jag måste tyvärr köpa en iPhone till henne. För så här sur blir hon när hon inte får claima min.

Gräl. Mat.

Usch, jag och Nils bråkade eller var oense värre än vi någonsin varit i går. Vi gick inte och la oss som dödsfiender, men obehagskänslorna i dag går inte att skaka av sig. De kryper omkring på huden.

Två saker om mat i stället:



1. Titta vilken god middag jag gjorde i går! Eftersom jag försöker dra ner på de allra mest blixtsnabba carbsen måste jag tänka bortom pasta ett tag framöver. Då kan det bli kokta rödbetor, palsternackor och morötter tillsammans med fetaostkräm (1 pkt feta, 1 ask crème fraîche, halv kruka basilika, några hackade soltorkade tomater i olja, salt + peppar) och halloumiost med serranoskinka-sovsäck till den marinerade fläskfilén.

2. Det är verkligen smörbrist. Jag ska baka för nästan första gången i mitt liv (Bossas ettårsfirande), men jag hittar inget smör. Knäppt. Man ska inte börja freebejsa med kokosfett eller olja om man är newbie på bakning, va?

tisdag 27 september 2011

Att förstöra ett barn.

Jag tittade på svenska Hollywoodfruar i går och har tänkt precis som Margret. Att vi måste prata om Gunilla. Jag tål rätt mycket vad gäller effektsökeri-tv. Men gårdagens avsnitt var… djupt obehagligt. Och inte på Lyxfällan-gud-vilken-car-crash-som-jag-inte-kan-låta-bli-att-förtjusas-av-sättet. Utan mer ledsen-sättet. Är det inte för hemskt? Är det inte för mycket galenskap?

Att som stage mom/dad säga att ”det är hon själv som vill det och sekunden hon säger att hon vill sluta med sången/dansen/tennisen så får hon det såklart, hon är inte tvingad till något!” är så himla bull. När man är barn är föräldrarna (oftast) de viktigaste personerna i världen och man vill inget hellre än att pleasa dem. Att som åttaåring säga till sin mamma att man inte vill sjunga längre, när mamma beter sig som Gunilla Persson, är helt evinnerligt svårt. För om man säger att man vill sluta, så säger man samtidigt att man vill ta ifrån ens mamma något. Man förstår att man gör henne ledsen.

Mina föräldrar pushade aldrig mig i någon speciell hobby-riktning. Jag och min bror fick gilla och testa allt, vilket vi också gjorde. Vissa veckor tror jag inte att mina föräldrar gjorde mycket annat än att rodda med våra sporter/musiklektioner/scouterier – hell, det var inga höjda ögonbryn ens när jag ville gå i kyrkans fredagsgrupp, trots högst icke-troende päron – och jag kände aldrig att jag var tvungen att vara bäst, eller ens bättre än någon annan. Det var bara heja-heja och pepp från föräldrarna.

Ändå var det musik och pingis som blev absolut viktigast för mig, och musik (trumpet och piano) och pingis som var allra svårast att ge upp. För jag visste att det var det som betydde mest för mina föräldrar. Trots att jag lika gärna hade fått hålla på med judo. (Jag minns inte ögonblicket jag bestämde mig för att sluta med judo, men jag kommer mycket väl ihåg känslan av att berätta för mamma att jag ville sluta spela trumpet.)

I alla fall. Att som Gunilla Persson säga att Erika får sluta med artisteriet när hon vill, eller att som random förälder i ”Toddlers and tiaras” säga att deras döttrar absolut inte måste göra pageants är så otroligt ogenomtänkt. Jag kan sträcka mig till att säga att de är dumma. Idioter hela högen.

Tack för mig.

Ps: Hej vad jag redan nu tacklas med det här vad gäller Bossa. Jag vill så det värker att hon ska bli fri, men gud vad svårt att bete sig så att hon inte påverkas av mina reaktioner eller hur jag är och vad jag gillar. En sak är säker och hon ska få testa allt och hon ska aldrig få höra ”vad GLAD jag blir av att se dig spela fotboll” utan mer ”har du roligt?”.

Ps igen: Hoppas att hon inte vill börja med hockey. Verkar segt att tillbringa hela livet i en ishall.

Uppdatering: Ewonne skriver också om det.

Det här utseendet.


Bildgooglade en person för en jobbgrej och kom på att jag aldrig bildgooglat mig själv. Gjorde det och hittade den här gamla bilden på Bossa. Den är så himla rolig tycker jag.

Fråga.

Får man äta lunch klockan 10.45, eller kommer alla att tro att jag är gravid då?

*det här med att äta frukost strax efter 6.00 alltså*

Plus blå himmel över Göteborg.

Usch, det är för tidigt för ångest.

Bra dock: är nästan först på jobbet. Behöver inte prata med någon på ett tag, kanske.

Eh, ville jag säga något? Nä. Hämta kaffe. Läsa mejlen. Googla på smörgåstårta.

Hej.

Uppdatering… ska också googla på "sovpåse för ettåringar". Bossa sparkar av sig täcket och nu är hon kall på morgnarna. Slut på uppdatering.

måndag 26 september 2011

Måste bara säga det här.



Jag älskar den här bilden från Apans Lilla.

All about attribut.

I går bestämde jag mig för att göra en aktiv insats för ett bättre mående. Jag ska börja föra dagbok över olika faktorer som jag gissar hör ihop; intag av energi, träning, sömn, ångest osv. För att kanske se någon trend och för att få bättre styrsel på mitt liv.


I alla fall. För att det här inte ska bli en självhjälps- eller himla GI-blogg så ska jag bespara er "resan mot en kvinnas balans" och sköta den dagboken helt privat, vid sidan av internetz.


Nu tappar jag tråden. Vad var poängen med det här inlägget? Jo, jag ville berätta hur icke-balanserat jag betedde mig när jag fattat beslutet i går.

Jag äger flera olika anteckningsböcker och det vettiga vore att börja skriva i en av dem. Men nejnej, jag kände mig manad att köpa en ny. Och inte bara en ny, utan jag var tvungen att köpa en dyr Moleskin-bok. För med en så fin anteckningsbok är jag ju redan nästan där? Med en Moleskin i väskan är ju skillnaden mellan mig och Niotillfem minimal. Så tänker jag.

Inte särskilt balanserat.

söndag 25 september 2011

Desperate housewife.


Kolla doktig jag varit i kväll! Värsta egengjorda köttbulorna.


Som inte bara blev massa matlådor, utan också god middag i sällskap av bulgur/tomat-tjofräs.


Sedan fick jag verkligen feeling och gjorde värsta vimpeln (vimpelbanderollen?) också. Den ska sitta i Bossas rum, men hon sover ju där inne nu.

Ordningen återställd.

Hon är med mig nu.

lördag 24 september 2011

En lördag.


Jag tog mig till bokmässan i dag! Succé. Det var enormt många grejer att titta på där inne. Så många att jag såklart blev lite stressad och angsty, men mest var det fint. Fast det luktade väldigt mycket svett och prutt, det gjorde det, så man fick andas med måtta.

I alla fall, likt den morsa jag är hamnade jag på barntorget och köpte en nätt hög. Bossa fyller ju ändå år alldeles bakom knuten. Fast jag måste erkänna att jag nog hade köpt "Får jag titta i din blöja" även om jag varit barnlös.


Jag mötte Ola inne på mässan och vi gick från Gothia till Max. "Du vill väl följa med och äta en Grande de luxe triple cheese", tyckte Ola. "Mja, jag har redan ätit två hamburgare den här helgen och det är bara lördag", försökte jag, men det var såklart bara struntprat från min sida.

Betyg på triple cheese: 5 björnar av fem. S Å V Ä L D I G T G O D. Obs: på bilden ser man att någon blir övermodig och häller smält cheddar på hamburgaren som redan är toppad med tre olika ostar. Det är Ola. Jag använde cheddarn endast som en side dish.


Därefter träffade jag Liselott för kaffe_prata_mysa och sedan kom jag hem till det här. Ett ovanligt prydligt vardagsrum, men också väldigt tomt. I morgon får min familj gärna komma hem, tack. Until then ska jag samla tålamodspoäng medelst rödvin, Biggest Loser och kanske en film? Och så ska jag rensa avlopp, sortera mina underkläder (ut med det gamla!) och laga minst en klänning.

Helt stissig av all denna frihet.

Lycka är att vaka till vid nio, sträcka ut sig som en katt i ett kryss över hela sängen, dra tag i stortäcket och förse kroppen med en ny sval del av det, byta till kall kudde och rulla runt och sova vidare.

Jag har varit ensam hemma sedan i torsdags (Nils och Bossa är i Halmstad) och tar för mig av världen genom att sova till elva. Nu ska jag fixa pannkakor med glass och kaffe, köpa kvällstidning och äta frukost som om det inte fanns någon morgondag. Sedan kanske bokmässan. Jag har aldrig varit på bokmässa, trots att läsa_böcker ligger på min topp tre-lista över hobbys och trots att jag bott i Göteborg (med vissa avbrott) sedan 2001. Dags nu.

torsdag 22 september 2011

Hedwig and the angry inch.


Jag har glömt att berätta (dvs. offentligt klappa mig på axeln). Renoveringen av härket har nått framsteg! Jag har nu:

* Klippt mig (nya, körtaste ever för mig, frippan syns på bilden).
* Beställt nytt recept på sleeping pills.
* Beställt tandläkartid.
* Köpt specialgrejer för öm hårbotten.
* Gjort manipedi (det stod inte på listan, förvisso, men jag gjorde det precis (på egen hand) och det känns rätt gött faktiskt).

Så... nu dröjer det väl inte förrän jag vaknar och ser ut som Tove Styrke? (Alltså inte som att jag har samma hairdo som hon, men jag menar snygg.)

Ps: jag är inte omedveten om att jag saknar tröja på bilden. Tog av mig min t-shirt för "effekt".

Ofta när jag jobbar eller är borta så skickar Nils mms till mig.





Man ba: stäng munnen.

Tänk om det hade funnits Internet på 90-talet. Då hade jag fått radera mig själv i dag.

Olga har gjort en ful-lista som jag håller med om på varenda punkt och som fick mig att minnas en svunnen tid.

Inspirerad och skamsen får ni här en lista.

STILBROTT JAG MINNS eller ALL TIME LOWS I UTSEENDET:

* Mina blå dreadlocks (cirka 20 år).
* När jag tatuerade en grön ödla på vristen (15 år).
* När jag gick en hel sommar i utsvängda jeans och virkad behå och, nej precis, ingenting över behån (19 år).
* Piercings i BÅDA ögonbrynen (oklart när, hoppas att jag åtminstone var tonåring).
* Piercing i tungan (17-18 år).
* Piercing i naveln (16-17 år).
* Piercing i läppen (17-18 år).
* När jag gick från svart till blont hår genom fyra-fem hemmablekningar. (Ja, det blev som en gul katt i frisyren.) (18 år.)
* När jag kom hem från London med rejviga kläder från Camden Market (19 år).
* Första gången jag skulle klippa en frisyr och fick etapper i håret av salong Panache på Avenyn (22 år).
* Min studentexamnsoutfit som inte ens var en klänning utan en tunika som slutade precis under stjärthalvorna samt extremt (verkligen extremt) vulgära vita sidenplatåskor som fick mig att vingla redan före champagnefrukosten (19 år).
* Alla "partytoppar" (herregud) (15-20 år). En hade ingen rygg, minns jag. Bara något slags snöre, och så svart glitter på framsidan.
* Överhuvudtaget alla gånger jag fick för mig att det blev snyggare ju mer kroppsdelar som slapp tyg (cirka 15-21 år).

onsdag 21 september 2011

Snart har helgen vecka 48 tagit slut.


Dagens middag: kyckling med parmesan/vitlök- och soltorkade tomater/fetaost-crème fraîche, persilja, schalottenlök, morot, vitlök och ärtor + ris. Jag önskar att jag kunde säga att det gicks till second base i mun, men det var faktiskt inget vidare.


Dagens "nu hittar jag på något nytt för att roa min unge": det här. Just när jag gjorde det kändes det helt naturligt, men så här i efterhand inser jag att det bara ser ut som ett sjukt beteende.

Kvällens besvikelse: att spilla ut den sista lilla skvätten rödvin jag hittade på botten av en bibb. När jag bestämt mig för att unna mig och sedan se hur det gick till spillo... den känslan. :(>

Kvällens insikt: jag vet verkligen inte hur man gör jätteledsna smileys, eller smileys överhuvudtaget som inte är glada eller lite ledsna. Inte jätteledsna. Den som jag gjorde nu är ingen vedertagen smiley, va?

Förtydligande.

Knuten kanske inte syntes så bra på förra bilden, så här kommer en till. För allas intresse och säkerhets skull och så. Joråsatte... nu då? Lunch kanske? Ja, för Bossas del. En annan åt lunch kvart i elva i dag. Lunch i stillhet vinner alltid över lunch när man faktiskt hunnit bli hungrig numer.

Little bit.

Bossa — nu också i Lykke Li-knut.

Daddy's gone var det. Låten.

Tänk att jag får vara med den här smörfian hela dagen i dag. Vet inte exakt vad vi ska hitta på, men det blir nog mycket. Klockan är inte ens åtta och vi har redan hunnit rensa ut allt från half pint-höjd och nedåt ur städskåpet, äta frukost och ställa till en scen.

Nu leker vi "hallå hallå" med varsin mobiltelefon. Hon har fått min gamla och nyss satte hon på en låt. Det vet inte ens jag hur man gör på den. Jag vill inte säga för mycket, men jag tror att vi har att göra med ett tekniskt geni här.

Nu ska jag ta med mig Bossa in i storsängen och väcka Nils. Undrar hur jag ska göra? Ett tag, när vi bodde i Sthlm, så gjorde jag en grej av att väcka honom på olika sätt varje morgon. Jobbade särskilt mycket med rädsla. Det var kul.

tisdag 20 september 2011

Att minska inkomsten med mer än 50 procent samtidigt som man ökar sina utgifter är inte som en schlager.

Pjuhs, i dag är jag en trött och otillräcklig mor. Tur att Bossa bara behövde umgås med mig i en och en halv timme efter jobb, före sovdags.

Goda nyheter i stället: på fredag får jag lön. För första gången på ett år! Det ska jag fira med att betala hyran och alla räkningar som inte dras per automatik från Nils konto. Blir gött.


Men nog sagt om fredag, redan i dag, eftersom jag fick lönebeskedet på mejlen (och, ehum, barnbidraget på kontot), firade jag med ett inköp.

Isadoras wonder nail extra long lasting - och framför allt den med wide brush - är för övrigt bästa nagellacket. Håller som ett berg. Varsågoda för tips.

måndag 19 september 2011

Things.

Titta vilka bra saker jag fått nyss:


Fina honungsburken (med honung i) (från Honungsfestivalen) och en flingsaltskål eller vad man nu kan tänka sig från mamma.


Fina griffeltavlan till Bossas rum rån mina föräldrar. Tror att jag använde den själv när jag var ett kid?


Fina litteraturtidningen från Olle som varit i USA och köpt tidningar.