onsdag 31 augusti 2011

Ute och det är lite kyligt...

... men hon VÄGRAR ha mössa på sig. Vad ska man göra? Misstänker att någon tar henne ifrån mig om jag går omkring med henne så här.

Vad sa munnen nu?

TV4:s morgon-tv-kock lagar just nu en kycklingrätt som "passar till de flesta, vare sig du är tjej eller kille".

Vilken tur.

Ledtråd: frisyren på den är fluffig och frisk.

Gissa vilken half-pint som sov till klockan åtta i morse? Och som inte verkar vara så jättesnorig i dag?

tisdag 30 augusti 2011

Hon är alltså förkyld. Ingen fara. Men tydligen mer än vad jag klarar av?

Jag känner att jag var lite orättvis mot Bossa i förra inlägget. Hon har faktiskt varit glad också. Som här, när hon leker med lådorna i byrån under tv:n.

Men på riktigt så har jag inte sedan koliktiden tvivlat så här mycket på mina egenskaper som tålmodig mor. Jag fick liksom be Nils komma hem tidigare från jobbet för att jag höll på att få ett panikbryt.

Bad honom också köpa med sig läsk och mjölkchoklad.

Nu dansar han och Bossa och jag kan andas igen. Jag har sagt det förut, men... ensamstående föräldrar, ni är mina idoler.

Jag får väl feja hela livet då.

Om min hemmatillvaro är mitt jobb nu, och det får man väl säga att det är, eller åtminstone "sysselsättning", så har jag en del att anmärka på när det kommer till chefen. Eller kanske mer, uppskattningen jag får från henne.

Eller kanske "brist på uppskattning".

"Respons på mina arbetsinsatser", passar nog bäst.

Till hennes försvar så får jag väl säga att det inte brukar vara så här. Det hela kanske beror på förkylningen.

Hur som helst så får jag i dag antingen skrik eller gråt i kombination med extremt förebrående blickar när jag:

* Byter hennes blöja.
* Tar av henne kläder.
* Tvättar henne.
* Tar på henne kläder.
* Lyfter henne.
* Sätter ner henne.
* Lämnar henne i sängen.
* Sitter bredvid henne när hon ligger i sängen.
* Överhuvudtaget försöker få henne att komma till ro och vila.
* Leker med henne.
* Sitter en bit ifrån och tittar när hon leker själv.
* Ger henne mjölk/välling.
* Ger henne mat.

Ang. sistnämnda punkten så sved det extra mycket då jag för cirka tredje gången någonsin gjort mig till och lagat hemmagjord mat till henne. Hon visade verkligen med hela sitt väsen hur OTROLIGT ÄCKLIGT hon tyckte att det var. Hon inte bara vände bort huvudet utan hon sprutlackerade hela köket med korv stroganoffen. Min korv stroganoff, som jag tycker att jag gör så bra.

Jaja, en grej verkar hon tycka om i dag i alla fall: att krypa efter dammsugaren när jag städar. KUL!

Att vara föräldraledig.

Nils, jag har dammsugit upp jorden efter den där plantan du välte ut i torsdags eller fredags.

Bara så du vet.

Jag kommer också med stor säkerhet att vara sur över detta faktum när du kommer hem från jobbet i dag.

Bara så du vet. Det också.




...




*tröttnade att stirra på den där jävla jordhögen*

*börjar jobba på måndag förresten*

måndag 29 augusti 2011

Ny målbild: milen på under 50? Eller 55?

I dag chockade jag alla i min omgivning (Nils) med att gå till gymmet när jag insåg att det var för regnigt för att jogga ute. Jag har inte varit på gymmet sedan i vintras. Därför kändes det helt kursivknäppt att gå dit.

Hur som: jag körde enbart löpband och jag sprang fem kilometer på 24 och 49. Och då gick jag ändå i ett par minuter för att byta radioprogram på telefonen.

Insikt: det är mycket lättare att springa löpband än att springa ute.

Ändå: jag tänker se detta som att jag uppnått mitt mål nu (fem kilometer på under 25 minuter), för att få fundera ut ett nytt.

Jag ger dig min arm om min bebis slipper vara sjuk, mkay ruler of the world?

Alltså FY vad hemskt det är när meningen med livet är sjuk. Och nu snackar vi en vanlig förkylning (tror jag). Tänk när hon får sina första pricksjukdom eller magsjuka eller något som gör henne helt apatisk.

Jag kommer inte att fixa det. Eller jo, men enbart för att det inte finns något annat val. Som så mycket annat med the parenthood thing.

Värsta grejen med den här sjukan är utan tvekan att rensa näsan på henne. Hon HATAR det. Plus näsdroppar, då. Det hatar hon minst lika mycket och jag måste tvinga henne genom att hålla fast armar och ben och huvud och med våld flärpa in näsfridemunstycket eller näsdroppetjofräsen i först ena och sedan andra mycket lilla näsborren. Hemskt är det och det är sjukt svårt att fixera tokskrikande bebis på detta vis samtidigt som man måste vara superförsiktig så att det inte gör ont. I går kom det lite blod från ena borren när Nils skulle ge henne droppar och då dog Bossas föräldrar för en kort stund. Fy.

söndag 28 augusti 2011

Someone like you.

Jag köpte en skiva i dag, men eftersom vi har strömavbrott kan vi inte lyssna på den. Det är synd.

Men eftersom det är strömavbrott måste vi spela yatzy och dricka upp bubblet i kylen innan det blir varmt. Det är inte så synd.

Dagens

Linne: Myrorna
Byxa: Ica Maxi
Skor: från Paris

Kom igen ynket, kom igen!

Förutom en näsfride/näsdropps-session (där man av reaktionen att döma kunde gissa att jag ville henne mycket illa och inte tvärtom) vid 4.30 i natt så sov smulan i ett svep till kvart i åtta. Och nu på förmiddagen kläppte hon nästan två timmar till i sängen.

Det bådar gott, vilket är extra fint just i dag eftersom vi ska få träffa familjen Adnyana som kom hem från Bali i går. TRE MÅNADER har de varit där och Marre har lärt sig gå och prata under tiden och jag har saknat ihjäl mig.

lördag 27 augusti 2011

Sov du lilla snorpaket.

Buhu, vi har nu nattat Bossa i en och en halv timme. Hon vill inte somna. Eller kan inte, kanske. Jag tror att hon är förkyld, för i dag såg jag snor på henne för första gången. Två rännilar, rätt under näsan. Jag trodde nästan att hon inte var kapabel att snora, eftersom hon inte gjort det hittills. Eller så brukar inte bebisar snora? Jag vet inte så mycket.

Usch, nu skriker hon igen.

Nils går in.

Allefall så använde jag sådan där näsfrida på henne och följde upp med näsdroppar. Det hjälpte nog, för efter det tog hon nappen i alla fall. Tror inte att hon kunde andas genom näsan när vi la henne först.

Uu, jag vet inte varför jag babblar om det här. Klart ungar blir förkylda ibland? Men det gör ju så ont! På mig alltså. I mitt hjärta. Att se henne må dåligt.

(Plus att jag hemskt gärna vill äta middag snart.)

Winning!

Men herregud, jag var heeelt säker på att det var söndag i dag, när jag skrev förra inlägget. Ja, förutom mot slutet, då jag önskade en golördag. Men jag väljer att bortse från att jag kanske blivit aningens dement och i stället se det som är det halvfulla glaset i sammanhanget: jag har vunnit en hel dag. En hel helgdag! Fantastiskt ju.

Söndagens dag i bilder

9:15 - går upp och börjar förbereda för pannkaksfrukost. 9:45 - Johan dyker upp för att äta pannkaksfrukost.

10:15 - Bossa vaknar efter en alldeles för kort förmiddagsvila och vill vara med på vår frukost. Det visar sig dock att hon inte gillar pannkakor vidare värst.

Bossa och Johan pussas.

Cirka klockan 12 - Johan har lämnat oss, Bossa äter lunch. Lax med potatis + frukt med yoghurt + äpple.

12:30 - vi väcker Nils som sovit de senaste tre timmarna, eftersom han tog morgonskiftet med Bossorånet. Bossa och Nils leker med ett cd-fodral...

... medan jag fixar med dusch + smink.

Klockan 13:30 går vi ut för att handla grejer. Till exempel kläder till Bossa. Myrorna släppte till med en t-shirt, ett linne, en overall och två varma tröjor för 190 kronor.

Såg också finaste gunghästen i skyltfönstret och blev lite sugen. 300 spänn är väl rätt billigt för en sådan här? Får funta på't.

Vi köpte också en ny stekpanna och åtta vinglas på Järnia innan vi slog oss ned på Bishops Arms för öl + fish and chips. Ungefär här tänkte vi att Bossa skulle somna i vagnen. Man kan emellertid säga något i stil "tji fick vi", för i stället för att somna i vagnen så gjorde hon kaos. Så vi gick hem och här är vi nu. Bossa är skitsur på precis allt, så nu är det till att plocka fram stora underhållningsregistret för att få henne att stå ut med de två sista timmarna av dagen. Golördag!

fredag 26 augusti 2011

Kastar mig ut.

Jag ska laga efterrätt. Är ärligt talat lite rädd för det här.

Porcelain skin.

Tänk att jag gått omkring i flera år och använt Studio Fix från Mac utan att känna till att det finns en fixeringsspray som hör till pudret. Men nu är det ändring.

Tänk när jag kommer tillbaka till jobbet och alla ba "men uuu vad du ser fräsch ut", "du liksom strålar", "utvilad!", "radiant". Osv.


Det ljuva livets enkät

Jag gör den här enkäten som ligger på Quetzalas blogg.

BRUKAR DU KOMMA I TID:
Ja. Hatar att vara försenad. Folk som är försenade tycker att deras tid är värd mer än andras.
HAR DU BRA KONDITION:
Ganska.
NÄR BLEV DU FOTAD SENAST:
Minns inte.
HUR KÄNNER DU DIG NU:
Mysig. Sov säkert sju timmar i natt och sitter och lyssnar på disk- och tvättmaskinerna och dricker kaffe medan Bossa sover förmiddag. Australia's Masterchef på tv:n och Wordfeud i telefonen.
VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:
Regnbåge. Jag gillar färg.
KAN DU LAGA MAT:
Ja! Inte fisk eller skaldjur eller stora köttbitar om man inte får använda termometer, men i övrigt är jag riktigt prima.
VAD PLUGGAR DU:
Ingenting.
BLIR DU BRA PÅ KORT:
Om jag är beredd: ja. Annars: GUD NEJ. Har problem med partiet under hakan, hur min mun ser ut när den rör sig samt en del vinklar, om man säger.
NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:
I går när jag läste ett mejl från min bror.
VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:
Nej.
HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:
Ja, jag var ute och sprang och sedan drack jag vin och kollade på Falling Down.
DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:
Alltid flera glas vatten följt av en kanna (vatten till sexan, sju mått) kaffe med mjölk.
ÄR DU NYTTIG:
Ibland. Jag fattar vikten av att röra på sig och inte äta för mycket skit, men jag tycker samtidigt mycket om vin, cigaretter och ost.
HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB:
Jag har jobbat sedan jag var 12. Skulle räkna efter en gång och kom upp i över 30 anställningar.
ÄR DU BLYG:
Ja, fast de som känner mig skulle nog säga "eh, NEJ", men det är jag visst.
VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:
Klockan 8.00. Nils plockade Bossa vid 6.30 (sjusovartiden är visst förbi, men allt efter sex är ändå okej, tycker jag) och väckte mig när han skulle till jobbet.
VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
Mario Cart, tror jag.
VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?
Zelda. Fast jag spelar bara dataspel (Heroes of might and magic 3).
HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
4-6 bärs kanske?
HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Ja, men det var faktiskt väldigt länge sedan.
JAG SOVER:
Väldigt dåligt utan sömntabletter. Med tabletter: mycket bättre. Men kul att behöva ta tabletter hela livet?
VAD SA DU SENAST?
"Så gumman, nu ska du vila."
VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?
Jajamen, Hultsfred och Way Out West.
VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:
Ingen.
VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:
Pengar. Saknar att inte vara pank jämt.
HAR DU SNYGGA SKOR:
Ja, några skor är väldigt fina. Som mina nya "Dancing shoes" från American Apparel eller de skyhöga från Jeffrey Campbell som jag beställde när jag var höggravid och ledsen. Tyvärr kan jag inte gå i de sistnämnda. Kanske borde jag sälja dem? De har ju blivit hemskt populära bland modeblöggisar, di där.
VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:
"Heeej älsklingar!" (Till Nils och Bossa när de kom och väckte mig.)
HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:
Ja.
HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:
Nils.
HAR DU KÖRKORT:
Ja.
ÄR DU ENSAM NU:
Ja, fast Bossa är i rummet bredvid.
VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?
Den är ju snart slut, men... att köpa en blåslampa och laga god pasta följt av crème brûlée till Nils i kväll eller möjligen i morgon kväll. Samt att bruncha med Johan i morgon.

torsdag 25 augusti 2011

Crazy about the lamp.


I dag har jag varit trött och suddig i kanterna. Men lite har vi fått gjort. Tittat på lampan, till exempel.

Ps: sprang en halvmil i dag också. Doktig, va?

Sa du kaffe?

På minussidan nu är väl att jag inte sov någonting i natt.

Men på plussidan är att när det ljusnade ute gav jag upp och började läsa och läste nästan ut "Här ligger jag och blöder" och den visade sig vara väldigt, väldigt bra.

onsdag 24 augusti 2011

Post post gäster.

Jag är lite missnöjd över att det regnar. Hade tänkt optimera näst sista veckan som föräldraledig genom att hitta på urmycket grejer med Bosseriet. Planen för i dag var att gå och titta på djuren i Slottsskogen (hon har aldrig gjort det) samt att gå ner på stan och köpa någon slags duschcreme på Bodyshop. För er som inte har bebis kanske det här låter som en skral plan för en heldag, men believe me det hade varit fullt tillräckligt.

Hur som så är jag desto mer nöjd med en annan sak. Våra inneboende under Way Out West! Jag vet att jag redan tilldelat dem högsta betyg en gång, men nu måste jag få lov att utbrista ett nytt HURRA. För kolla här:

Häromdagen fick vi det här superfina kortet från Love och Jane. De tackade framför allt för "de fantastiska frukostarna" vilket gjorde mig extra mallig.

Inflik: måltider jag tycker mest om att bjuda gäster på:

1. Frukost/brunch.
2. Middag.
3. Drink.



Och så i dag fick vi ett superfint brev från Daniel. Han skrev att jag och Nils alltid är välkomna att bo över hos honom + sambo i Stockholm och så massa fina grejer som gjorde mig glad.

Sammanfattning: älskar post. Älskar att ha gäster. Älskar gäster som skickar post.

Magen ska bli ännu gosigare.


Yes asså, Bossa har precis fått sig en hel burk med barnmat. Det var ett tag sedan sist, och även om jag är den förste att erkänna att hon inte direkt är mager så känns det aldrig så bra för en enkel mor som när bebis äter ordentligt.

Tricket för att få henne att frossa? Två skedar! Tänk att det skulle vara så enkelt. Så länge hon tror att hon gör jobbet själv så är hon störtnöjd och stolt. Och medan hon sitter och pillar med sin sked kan jag obehindrat kasta in mat i gapet på'na med den andra. Winning.

tisdag 23 augusti 2011

Som ett gammalt disco, på ett bra sätt.

Joggade i dag också. Det är två gånger på tre dagar, det. Tidigare hade jag målbilden 5 kilometer på under 25 minuter, men nu tror jag att jag vågar sikta högre.

Ny målbild.

Närå, men en grej som hände när jag var ute och sprang var att jag mötte en kille/man som luktade så gott. "Men gud, det är ju Fahrenheit!" for genom skallen på mig och nu undrar jag när den gamla doftdängan ska bli à la mode igen. Väldigt underskattad lukt.

Hon i butiken Bokskåpet sa också att den är JÄTTEBRA.

Köpte precis en bok enbart för att Lisa blurbar den.

Lisa är bra, så jag tror att det här blir fint.

Ett eget språk.

För övrigt sitter hon just nu och flyttar klossar mellan korgen och kastrullen och säger "tocko-tocko-to". Det är så gölligt att jag knappt kan låta bli att lägga mig i.

Ibland är det kämpigt att sova

Kolla in vad jag precis plockade upp från sängen: världens svettigaste frisyr.

Året som gick.

Jag ba: vaknar, byter blöja, ger mjölkersättning, myser, klär på, leker, ger grötfrukost + d-droppar, tvättar, byter, nattar, fixar kök, hänger tvätt, såsar ner det med en kopp kaffe lagom till The Doctors (som jag tvångsmässigt tittar på trots att det är så jävla fördummande samt urbota uråldrigt i mans/kvinno-synen) och så tänker jag:

1. Vad skönt det är att dagarna ser ungefär likadant ut nu om jag vill att de ska göra det (confident mother in control) (äntligen!).

2. Efter i dag har jag åtta sådana här dagar kvar innan jag ska börja jobba igen.

Och så ryser jag av olika anledningar.

måndag 22 augusti 2011

Till Nils

Nils, om du har det lite trist på jobbet i dag så kanske det här kan smaka? Det är ganska kul när gamla morsan gör roliga ljud med näsan ska du veta.

video

Ehum, hoppas att hon inte fick i sig så mycket.

Tänk er att följande händer:

* Man vet att barn under ett år inte får äta salt (alls), då deras njurar inte är redo för det.
* Man är på Hemköp med en mycket övertrött och rastlös Bossa.
* Man ger henne något att sysselsätta sig med i vagnen. Något som skramlar.
* Man kommer fram till kassan och ska betala.
* Man märker att sju små vassa tänder kan jobba sig igenom kartong väldigt snabbt.
* Man känner sig inte alls som en supermorsa.

Fotnot: jag använder "man" i stället för "jag" när jag skäms.

Alla ni med spädbarn: här kommer hopp om framtiden.

Haha, när jag började skriva rubriken här ovan så ville dattan auto-fylla i "sova = det enda jag tänker på".

Förtydligande: inser nu att det där makes no sense. Jag hade alltså en annan rubrik först, som började med "Sova...". Slut på uppdatering.

Tänk, det var inte så länge sedan det var så. Att det enda som snurrade i skallen var när jag skulle få sova nästa gång och hur länge jag skulle tänkas få sova ostört och om det inte var lite orättvist ändå att Nils fick sova mer än jag, för det fick han väl? Och var inte det där ett gny och betyder det att hon kommer att vakna och skrika snart och förmodligen vill hon äta igen när som helst och andas hon förresten, det är ju så tyst?

Och nu satte jag mig precis ned för att författa ett inlägg om hur otroligt superflott det funkar att låta Bossa sova i eget rum och hur bra det är för mitt och Nils (ja, främst mitt tror jag) välbefinnande.

Bossa har snusat i sitt eget rum i en vecka nu och det kan utvärderas så här:

* Hon har inte väckt oss före sju en enda dag. Fattar ni vilket LYFT? Att "veta" (jaja, sådant kan ju ändra sig snabbt, men...) att man får sova till efter sju i stället för till senast sex gör livet nästan helt orimligt mycket lättare att leva. Plötsligt behöver inte längre en av oss (den som ska ta morgonskiftet) börja känna sig stressad redan vid tio på kvällen för att komma i säng och hinna somna före elva för att orka leva dagen därpå. Nu kan vi liksom sitta uppe tillsammans till midnatt eller, om vi vill leva farligt, till klockan ETT och ändå må hyfsat som primörer när möra kommer.
* Hon har knappt vaknat och varit orolig en enda gång. Det vanligaste nu är att hon sover i ett kör från att hon somnar (cirka 7.30) til' morning comes. Ok, något litet gny är det väl ibland om kvällarna, men ingen av oss har behövt gå upp mitt i natten för att trösta/vyssja.
* När hon väl väcker oss på morgonen så är det inga panikskrik, utan mer sådant där roligt Bossa-prat. "Dow-di-raw-na-na-ni-goj", kanske det låter, och så går man in och så sitter hon upp i sängen och är helt morgonvarm och mysig och luktar Bossa och man bara ÅH härliga unge vad mysigt det är att bli väckt av dig.

Så är det nu, ungefär. Lyxigt va?


söndag 21 augusti 2011

Söndag, du mysiga vän.

Kolla fina formarna/skålarna/minitallrikarna jag köpte på Holmens Marknad i dag. Sex för hundrafemtio. Tänker att jag ska bli en sådan som bjuder sina gäster på privata små gratänger till köttbiten i stället för att sleva från en stor form. Eller så kanske jag ska köpa en brännlampa och lära mig göra crème brûlée? Känner mig sugen på framtiden nu. Med mina minigratängformar.

Förutom att kolla second hand-prylar så har vi i dag:

* Bjudit över Jocke på äggröra/bacon/bönor/toast-brunch. Så himla lyxigt att ha en kompis som bor bara ett par hundra meter bort. Man ba "är du hungrig? vi har bacon" och han ba "kommer på studs".
* Cyklat en och en halv mil med Bossa i cykelvagnen.
* Letat efter soffbord till Jocke (hittade inget bra).
* Fikat på kajkanten i Eriksberg.

Nu ska jag ut och springa för första gången sedan... jagvetinteens, så det kommer nog att ömma "lite" i kroppen snart.

Ps: notera hur snabb barnhanden på bilden är. Så sjukt snabb när hon vill ha grejer (som lätt går sönder).

lördag 20 augusti 2011

Puss.

Jag var femton när jag tog min första kyss.


Bossa är lite tidigare med saker.

Nä, vi ska inte flytta till Stockholm, tyckte bara annonsen var "festlig"

Oh, lordi, jag vet inte om det är vindruvorna på toaletten (eeew, btw?) eller hur de beskriver "accepterat pris" som gör mig mest förbannad.

"Den här bostaden marknadsförs med "Accepterat pris". Det innebär att priset ligger på en nivå som säljaren är villig att acceptera som slutpris. Om flera bud finns kan dock budgivning förekomma och priset bli högre."

Man ba: "jahaaa...?". Ska inte ett utgångspris alltid vara ett pris som säljaren är villig att acceptera? What's the deelio? Jävla bransch det där.

Plus: vad vill de med all frukt?

fredag 19 augusti 2011

Nej, jag vill inte gå på återträff och återträffa dig.

Ah gud sicken terapojtisk afton jag haft. I morgon kommer mina favortibritter på fotboll och lunch och jag har tillbringat kvällen med att förbereda maten med rödvin och This American Life som sällskap. MYCKET skönt. Och jag tror att jag kommit halvvägs på en potatisgratäng som kan bli antingen legendarisk eller bara väldigt såsig.

Jag tänkte också berätta om den här inbjudan som trillade in i går. Det var 15 år sedan jag gick ur nian och nu är det återträff.

Sist det var återträff så åkte jag dit. Faktiskt (?). Men jag ska inte gå nu. Hells to the no.

Grejen var att då, för fem år sedan, var jag skitsmal och hade fräsig stil och jobbade på antingen Expressen eller TV3, vilket klingade rätt fett hos de gamla skol"kamraterna" i östvärmland.

Jag minns det som en revansch av ganska episka proportioner (i mitt huvvu, då) att glida in på Folkets Hus och känna mig snyggare än faktiskt samtliga gamla demoner. Jag vill minnas att en av dem till och med kommenterade med att "jaha, så pingis var visst en bra sport för kroppen" och jag MYSTE. Var också helt världsvan och hängde med Körven och Henrik T (vilka jag inte kände i högstadiet, men lärde känna i gymnasiet) och beställde en flaska vin att dela, i stället för en öl eller ettglasvin. Åh, den kvällen var så high school-film, den. Tänk när han som var populärast av ALLA i stan ba kom fram till mig och "häjj Maröjja (tänk östvärmland, som sagt) hur är dät mäd däjj da?". Och jag ba: "du har aldrig pratat med mig förut, varför vet du vad jag heter?" (alltså jag svarade såklart något trevligt, men jag tänkte så).

Nu: fortfarande mycket post-gravid-kropp här. Och rätt grå och såsig (för att återknyta till potatisgratängen). Ingen lust att visa opp härket.

Så ytlig är jag!

Nämen, jag var alltså supermobbad i högstadiet. Det spelar in. Har haft min återträff redan, liksom.

Älskar Yellow Bird Project

Yeaaah, böset söver! Med fötterna på huvudkudden, men ändå.

Funderar på att fira detta genom att beställa en sådan här.

Älskade minimänniska, vad är det som är så fel?

Har en, ehum, kämpig dag med bebis. Började så bra och sedan gick det käpprätt. Med hennes humör, alltså. Ja, lite med mitt också. Jag höll på att tappa det helt när jag inte fick regnskyddet till vagnen att funka och råkade vispa till Bossa i frisyren med det så att hårklämman flög iväg och hon var redan sur som det var och jag blev supersvettig och svor och snart säger hon väl sitt tredje ord och det kanske blir något fult.

Allafall. Just nu försöker jag få henne att somna (ja, exakt just nu sitter jag vid datorn och ser om hon kan komma till ro av sig själv, då mina vyssningar mer verkar störa). Hennes reaktion på att behöva gå och läggga sig? SÅ JÄVLA ARG. Men hon har nog inte varit så här trött sedan stan brann, så förr eller senare så.

Vill ni spela Wordfeud mot mig när hon sover? Jag heter Pingismaria.

torsdag 18 augusti 2011

Cocla cola, chips å tricks

"Bossa?"

"Mmm, va darrar'u om?"

"Var är näsan?"

"Va?"

"Här, såklart."

"Lätt som en himla plätt ju!"

Way Out West

Nu var det förvisso en vecka sedan Way Out West drog igång, men man ska väl inte stressa fram några utvärderingar? Här kommer mina betyg på en femgradig skala:

Okkervil River - 5
Destroyer - 1
Edward Sharpe & the Magnetic Zeros - 2 (obs: såg inte hela)
The Avett Brothers - 5
Fleet Foxes - 3
Prince - 4 (obs: såg inte hela)
The Tallest Man on Earth - 4
Säkert - 2
Pulp - 5



Folket som bodde hos oss - 5. (Uppifrån och ned: Love, Jane, Daniel. Ej med på bild: Kalle.)

Loves hemmagjorda Shane MacGowan-tisha (syns på översta bilden) - 5.


Snyggheten hos längsta mannen på jorden - 5.

Humöret - 5 (jag var en GLA TJÄJ!)

Den här skylten på bajamajan - 3.

onsdag 17 augusti 2011

Nej nu...

På en krog nära dig! Eller ja, på Fjäderholmarna i Stockholm.
(Bild snodd från min kompis Kalles Facebook.)

Uppdatering: kom precis på att det finns kakor som heter drömmar. Känner mig lite dum nu.

Tipzz

Har ni också en bebis som håller på att få sin åttonde tand och därför har ont i käften och matvägrar och är rätt sur?

Uppsök Göteborgs kulturkalas, vetja! Bebis kommer inte att tro sina ögon och blir lugn och tyst.

Just nu

Ska ner på stan och lurra med farsan/maken. Rätt gött det.

Egalias dotter

En grej till angående mitt förra inlägg, eller apropå att jag känner för att prataomdet:

Jag inser såklart att det ÄR skillnad på hur män och kvinnor BETER sig i dag. Om man skulle ställa samma fråga till hundra män och hundra kvinnor så skulle man kunna utläsa trender bland svaren. Och så skulle man kunna läsa in vad som är "typiskt manligt" och "typiskt kvinnligt" av de trenderna.

Jag tycker emellertid att man ska vara försiktig med uttrycket "typiskt" följt av vad som helst och kanske speciellt följt av "kvinnligt" eller "manligt". För då säger man ju indirekt att "sådana är kvinnor" och med det också "sådana saker är för kvinnor" och i nästa andetag så är det lite farligt/fel för män att göra vissa saker (NO HOMO) och så cementeras begreppen mans- och kvinnogöra ytterligare och SNÄLLA KAN VI INTE KOMMA IFRÅN DET SNART. Typ.

Hur som: min teori/religion är att det inte finns någon inneboende grundskillnad på män och kvinnor (förutom det fysiska som sagt), men att det skapas skillnader på grund av att det tycks en himla massa om "hur kvinnor ska vara" och "vad som är en riktig man". Dessa tyckanden har funnits urlänge och är alltså uråldriga.

För att sammanfatta min religion (kom precis på att jag ska kalla det för min religion, det är ju det jag tror mest på av allt):

* Jag tror att grunden till JÄTTEmycket skit i världen ligger i att man redan i spädbarnsåldern behandlar flick- och pojkbebisar olika.
* Jag tror inte på att det finns "typiskt kvinnliga" och "typiskt manliga" egenskaper.
* Jag tror att "oj vad tjejigt" eller "typiskt karlar" är bland det farligaste man kan hålla på att säga.
* Jag tror inte att en pojke "har det i sig från början" att klippa häck, läsa sportdelen, tjäna mer pengar eller bli president på grund av att han är pojke.
* Jag tycker att "men så har det alltid varit" är det dummaste argument man kan dra fram i vilken given diskussion som helst.
* Och så vill jag tro att man kan lära gamla hundar att sitta.

Tack för visat intresse!

tisdag 16 augusti 2011

Att det sedan nästan uteslutande är kvinnan som är hemma först är en annan grej.

Tack för kommentarerna på mitt bitterfitteinlägg nedan. Att folk känner igen sig känns trösterikt, men samtidigt är det väl inte så himla bra. Att det verkar vara vanligt att gå runt och angsta på sådant här, alltså. Speciellt post-bebis, vad det verkar.

Allefall, ville bara säga att jag och Nils pratar om saker och ting såklart. Och att jag kollar med honom om det är lugnt att jag bloggar som jag bloggar. Jag kollar iofs alltid efter att jag redan postat inläggen, så det är ju inte speciellt rättvist, men... jag behöver ventilera för att inte implodera och han fattar det och typ "tar" det. (Eller så hatar han det innerligt i hemlighet.)

Vill också poängtera (av ingen särskild anledning, men vill ändå) att jag inte tror att våra olika inställningar till stöktolerans/hushållsarbete/vad_man_passar_på_att_göra etc. har något att göra med att han är MAN och jag är QUINNA. Jag tror inte att det finns några som helst medfödda skillnader mellan män och kvinnor när det kommer till någonting (utom de fysiska, dah) och jag skulle aldrig inte reagera när någon säger "ja, se karlar" och liknande. Jag tror att nästan alla mina psykbryt kan härledas på något slags vis till att jag varit föräldraledig och att han har jobbat. Och snart är det switcheroo på det. Det blir bra.

Världens bästa frukt:

Nu är det avgjort. Och vinnaren är...

... vattenmelon.

Jag vill ju vara en carefree prick. Lovar.

Ojoj, trots att jag med helt rent samvete kunde ha låtit Nils tagit första passet så studsade jag upp när Bossa vaknade kvart i sju i morse. Detta eftersom jag kom på mig med att sakna vardagsmorgnarna med pyssel på golvet, kaffe och Nyhetsmorgon och sedan väcka Nils.

Det tog... cirka en timme (och en diskmaskin, en tvättmaskin, maniskt plockande, tre bajsblöjor, uppackning av gamla väskor, torkning av bänkar och bord i köket) och sedan var man liksom där igen. Jahadå, man är jag!

Tankarna som kom var:

Men alltså, jag skippade alla spelningar efter Pulp i lördags för att orka upp på enda lediga tåget mot Värmland i söndags för att hämta hem vår dotter. Jag tillbringade de tre svettigaste timmarna i mitt liv ensam med en rastlös och övertrött Bossa på tåget i går. Jag kunde inte ens kissa fast jag ville.

Varför kunde inte jag få komma hem till en ren och prydlig lägenhet? Eller ja, den hade inte ens behövt vara superstädad, men dammsugen? Och lite dammtorkad? Med rena köksbänkar och ingen disk någonstans? All tvätt (inklusive rentvätten från före WoW som nu låg och blandade sig med ny smutstvätt) ren och ihopvikt? Bossas matstol avtorkad och flugfri med dynorna tvättade? Ett städat badrum? Eller åtminstone avblaskad toastol och handfat och rena handdukar?

Ett kylskåp med frukost i? Och de basala Bossa-varorna i skafferiet?

Rena sängkläder?

NÄR JAG HADE EN HELT ENSAM DAG I LÄGENHETEN FÖR NÅGRA VECKOR SEDAN TVÄTTADE JAG TILL OCH MED FÖNSTER!!!

Eller ja, ett fönster. Men det var det som sitter i balkongdörren och det var supersmutsigt.

Sådana tankar kommer.

Och så vaknar Nils och så säger man ingenting utan kör på den här fantastiska i stället: biter ihop och surar och svarar med iskall ton "nej, jag vet inte om vi kan göra så mycket, det finns ju en del att pyssla med här hemma" på frågan "vad ska du och Bossa hitta på i dag då?".

För man vill ju inte vara en bitterfitta.

Obs: man är fortfarande jag.

Och så går Nils och dottern somnar och man stressar ihop det sista och lägenheten ser okej ut och disk- och tvättmaskinerna brummar och man hinner till och med duscha och görakaffe-spillautkaffe-göramerkaffe och sedan bara:

Lip. Kan jag inte vara lite tacksam för det som är bra (cirka allt) i stället för att gå och sura ner mig över sådant som på dödsbädden inte betyder skrot?

Och också:

När jag börjar jobba igen. Ska jag då lägga lönen på psykolog för att "få upp humöret" eller på städhjälp för att slippa?

måndag 15 augusti 2011

I morgon smäller det

Åh, förresten. Sockerbetan växer upp så snabbt. I dag lärde hon sig att "hitta näsan" och i morgon ska hon få flytta in i eget rum. Mycket nervös för detta.

Också: sitter i bilstol för barn, inte spädisar.

Men ändå, rätt gött med vardag. Dessutom kommer Balivännerna snart hem och det kan inte hända fort nog.

Ah, tänk för sju veckor sedan. Då var hela världen vårt ostron. Danmark-Halmstad-Hultsfred-Värmland-Halmstad-Amsterdam-Halmstad-Paris-Way Out West-Värmland senare så är vi nu samlade hela familjen i Göteborg igen och Nils har börjat jobba och om tre veckor gör jag det och förmodligen får vi inte sju veckor på raken tillsammans igen förrän vi är pensionärer. Och då kanske inte Bossa vill vara med oss hela tiden.

Jag går och kör ett pass med Slynkören för att runda av, tror jag.

lördag 13 augusti 2011

Vi två, arton år


Liselott la upp en bild på Facebook.

Det finns en del att säga om det här, men jag nöjer mig med håret. HÅRET.

Okej, Liselott: hempermanent + väldigt mycket tupering. Hon har alltså spikrakt hår annars.

Jag: hade svart hår ett tag, ville bli blond igen. Ett ord: hemmablekning. Ett till: orange.