måndag 28 februari 2011

Vill gifta mig med den här dagen

Skjut mä om jag någonsin använder ordet vardagslyx, men nu vettetusan om det inte ligger nära till hands.

Varför då då? Jo, min mamma är i Göteborg och bor hos oss ett par dagar och det betyder följande:

• jag har tränat mitt på dagen
• jag och Nils ska få sova i ett rum utan bebis i natt
• jag och Nils ska få äta på restaurang i kväll
• det står tulpaner på köksbordet när jag kommer hem från gymmet

Ni med små barn som har föräldrarna i samma stad — lyllosar ni är!

Som en tron

Har precis upptäckt hur jag kan få användning av amningskudden så här post-mjölkning. Som stol. Kolla, sitter nästan själv!

Ursinnet rasar genom kroppen och då är det vår

Hej,

Värsta jag vet: folk som tror att de är ursäktade för att "de står för det". Tänk att idiot säger "blablabla, random jättedum åsikt, blablabla. Lite kontroversiellt kanske, men det står jag för!".

Man bara: MEN DET RÄTTFÄRDIGAR INGENTING.

Det är ungefär som med folk som försvarar dumma grejer med "men så har det alltid varit".

Eller - oh, nu går jag i gång - de som tycker att feminism eller att jobba för jämställdhet "är helt onödigt, för jag känner minsann en kvinna som är både chef och tjänar massor med pengar”. AAAAH vad jag har svårt att låta sansad när jag pratar med liknande idiot. Det är som att förneka förintelsen med orden "men jag känner minsann en jude som överlevde andra världskriget, så det där vet jag inte om jag tror på".

Det var bara det.

söndag 27 februari 2011

Tredje bilden: en bild på någon i din familj

Dotter och brorsdotter.

Alex Schulman, ditt jävla skåp

Den här morgonen var på väg att bli så perfekt, va. Bossa sov till kvart i sju och kvittrade sedan igång dagen med ett strålande morgonhumör, det fanns god juice kvar i kylen och bra radio på radion. Jag spann som en katt osv.

Men sedan läste jag det här och nu har jag en ENORMT dålig känsla i kroppen. Vad fan, liksom?

Jag har alltid gillat Alex Schulmans bloggar. Han har så mycket finess i språket att han kan skriva inlägg om nästan vad som helst utan att det blir banalt. Och som person har han alltid verkat smart, påläst och witty, men samtidigt snäll, tycker jag. Snäll på det där viset som att han i grunden är en god människa. Med vettiga åsikter och en god moralisk kompass eller whatever. Att han aldrig skulle göra skillnad på folk och folk och att han såklart skulle vara FÖR ett jämställt samhälle om någon skulle fråga.

Därför känns det här enastående sunkiga inlägget lite som en lavett. Som att jag varit lurad hela tiden.

”Hon är feminist, tror jag.” skriver Alex. Men givetvis är det inget han ”tror”. Det är väldigt enkelt att förstå att Underbaraclara är feminist. Och eftersom hon, precis som han, driver en av Sveriges största bloggar så är det klart att han känner till henne och vet vad hon står för. Nej, han använder ordet ”tror” på samma sätt som Anders S Nilsson säger ”jag tycker att det är kul att du har någonting att göra” i radiointervjun med Lina Thomsgård eller på samma sätt som valfri härskarteknist säger ”lilla gumman” eller liknande.

Gud, är jag en sucker som är helt förvånad över Alex ruttenhet? Att jag tog för givet att han var en sådan som skulle fatta det fantastiska i att Clara – utan att göra en grej av det – inte avslöjar könet på sin bebis i bloggen? Att jag tog för givet att han är feminist? Jag menar, vem är INTE feminist i dag? Finns de människorna ? (Ja, klart jag vet att de finns, men ni fattar.)

Kan det vara så att Alex skäms så för att Amandas blogginlägg är så platta och ogenomtänkta att han liksom tappar det när han ska försvara henne?

Eller är han bara mycket fulare på insidan än vad jag trodde?

lördag 26 februari 2011

Andra bilden: en bild på dig själv

Hej!

Just nu under Älvsborgsbron

Småbarnsföräldrar i Göteborg, listen up: vi har precis upptäckt bästa barnvagnsvänliga puben. Röda Sten. Perfekt häng för eftermiddagsölen, vare sig man vill sitta inne eller ute. Fem björnar av fem möjliga.

It's alive!

Prisa björnarna, jag blev inte sjuk! Herregud, när jag gick upp i morse (klockan 10 - det var min sovrmorgonsdag) kände jag mig så frisk och sund att jag ville springa en mil. Nu har jag kommit till sans och nöjer mig med en långpromenad till Klippan och en öl på Röda Sten. Men ändå. Jag har feeling nu, alltså.

fredag 25 februari 2011

Har för övrigt aldrig skrivit recensioner förut, så det här blir spännande

Nu har första boken kommit och ni kan tro att den här stämpeln får mig att må. Det är ungefär som när jag var ett teen och dog av avund på folk som bara "jag ska gå och repa lite". Som hade en replokal att gå till = var med i ett band = hade potential att bli rockstjärnor.

Jaa, nu kommer jag kanske inte att bli rockstjärna av att recensera några böcker (oavlönat för övrigt, om Skatteverket undrar), men jag får lite samma pirr som jag fick då av tanken på att själv ha en replokal att gå till. Att få läsa böcker innan de kommer ut på riktigt och att få tycka saker på ett ställe där folk jag inte känner läser. Att vara lite utvald eller speciell eller så. Haha, är det en enda stor skamfest det här inlägget, kanske?

Lyssna, friska, mejla

Hej,

jag vet inte om det är min generösa alvedonddos som snackar eller om det gjort susen att jag tagit det enormt lugnt i dag samt sovit när Bossa sovit, men jag mår faktiskt bättre-nästan-bra nu. Hoppas att det håller i sig. Vore ju för trist att sjuka ner sig lagom till helg och allt.

Allefall, har lyssnat på två hajpade i dag: Me and my army samt Those dancing days nya. Angående första bandet så säger jag bu. Fattar inte grejen. Eller så är det bara inte min grej. Eller så färgades lyssningen av mitt innerliga och djupa hat mot Andreas Kleerup. "Årets pappa"-intervjun med honom fick mig att vilja...

Angående Those dancing days nya så säger jag också lite bu, faktiskt. Gillade deras förra, men den här var... det var något med den. Kunde inte sätta fingret på det, men så kom Nils hem och frågade: "lyssnar du på Pink?". Jaja.

Nu ska jag tjocka på mig med familje-love och sedan svänga ihop en pancettapasta (är besatt av anything bacon, ja) till På spåret osv. Och hoppas-hoppas på att allt det onda jag kände tidigare i dag inte kommer tillbaka och biter mig i röva.

Som en handske

Älskar att gräva i högen av kläder från när jag och Nils och våra syskon var bebisar.

Fick googla namnet och insåg att personen är född på exakt samma dag som jag. Och så är det visst en i Nils fotbollslag.

Konstig grej som hände förut på skötbordet. Bossa sa sina första ord.

Vad hon sa?

"Steve Gerrard."

Jag ba: wut?

Dessutom har jag tappat en tånagel så det är RÄTT SYND om mig nu

Jag gick och la mig strax efter åtta i går kväll för att mota en elak huvudvärk i grind.

I dag har huvudvärken spridit sig till svalg, hals och ljumskar (får alltid ont i ljumskarna när jag är sjuk) och jag har ställt in dagens playdate med Ylva samt Gabriella samt kvällens after work med Jessica.

JÄTTERÖV är vad det här är.

Men nu måste jag tänka framåt. Dagens utmaningar blir att orka gå och köpa alvedon samt hitta på ett sätt att underhålla den här spettekakan utan att själv avlida på kuppen.

torsdag 24 februari 2011

Nils tog hand om frisyren efter badet i kväll

Jag vet inte jag.

Första bilden: Några du umgås väldigt mycket med



Jag fattar nog inte ens själv hur mycket flyt jag har som har två nära vänner som är mammalediga samtidigt som jag. Vi umgås minst en gång i veckan med varandra och våra bebisar, men jag skulle kunna hänga mycket mer ändå. Snaps for Ylva och Gabriella!

Ps: På Ylva-bilden ser man även Ylvas man Widy ser jag nu.

Ps igen: Ja, det är gamla bilder det här. Men jag ville vara med själv på bilderna och jag tyckte att de här var fina.

La bebe qui rit

Kristu björn vad trött jag är nu. Det svider i huvudet och sticker i ögonen. Ändå går jag och lägger mig senast 22 och behöver inte gå upp förrän vid 08 då Nils går till jobbet. Det borde inte vaaara så här. Men tydligen funkar inte jag så bra på att bara sova en timme i stöten.

I dag är ändå en glädjens dag. Dels för att det snart är måndag och då har min mamma sportlov och kommer ner för att bo hos oss och sova med Bossa så att jag får sova ett par hela nätter.

Dels så skrattade Bossa i morse för cirka andra gången (i alla fall som jag hört) och jag fångade det på film.

Brasklapp: det är ingen speciellt bra film och riktar sig mest till folk som är släkt med Bossa. Men ändå, här får ni:

video

onsdag 23 februari 2011

Blue steel

Sitter och går igenom bilder för att beställa framkallning och fastnar för den här. Dör på den här bilden. Kolla blicken liksom. (På Bossa alltså.)

En storm att rida ut när den kommer

Just nu är det så himla svårt att föreställa sig att den här gurglande kanelkakan kommer att tycka att jag är pinsam samt säkert tjuvröka och sitta på emotrappan i Nordstan om sådär 13 år.

Orkar inte

Människor som pratar om att mannen borde "hjälpa till mer" hemma eller med barnet. Eller att han är så duktig på att hjälpa till.

I dag har jag för övrigt just för mycket rouge på mig, ser jag nu


Puuh, 05.30 ville hon stiga upp i dag, den lilla cold cutten. Nu sover hon sin första daglur och jag har passat på att fräscha till mig (slabba deo under armarna och lägga på smink).

En sak jag tänker på varje gång jag sminkar mig är det här: "hur ser jag ut egentligen? Trött? Pigg?". I alla fall varje gång sedan jag lunchade med min chef förra veckan. Han sa en sak som har gäckat mig lite nämligen.

Så här: han kommenterade att jag såg så pigg ut. "Tack!" tyckte jag och skyllde på sminket.

Där kunde det ha slutat. Men han fortsatte genom att säga att jag verkligen såg mycket piggare ut och jämförde med när jag hälsade på på kontoret två veckor efter att Bossa kommit och hur otroligt trött jag såg ut då. Men han tänkte att "det var bäst att inte säga något om det då. Men nu - mycket piggare!".

Han menade såklart väl. Men jag kan inte låta bli att komma ihåg att jag verkligen försökte fixa till mitt utseende inför det där besöket på kontoret i höstas. Och när jag hade gjort det, fixat mig, tänkte jag att "det var väl inte så tokigt det här".

Nu tänker jag: är min uppfatting så skev? Om jag tror att jag ser helt ok ut när jag tydligen ser otroligt trött ut, kan jag då inte lika gärna gå omkring varje dag med knasiga ögonbryn? För mycket rouge? Byxor som inte borde sitta på mig?

(Arkiveras under "och andra saker man kan tänka ihjäl sig på innan man inser att det är ett ickeproblem och får ångest över att man oroar sig för löjliga grejer när folk svälter i världen".)

tisdag 22 februari 2011

Natten mellan söndag och måndag sänds det

Bra grej med att inte sova något om nätterna: tanken på att kolla Oscarsgalan följs av ett "JA - det blir som sällskap hela natten!" i stället för "uuu, det vill jag se, men orkar jag leva dagen efter då?".

Bilder varje dag

Jag ska göra den här roliga bildutmaningen som bästa Körven passade vidare till mig. Tänkte sätta igång med första bilden på studs, men eftersom alla bilder ligger på en extern hårddisk som ej_vill_medverka för tillfället så måste jag vänta på att Nils kommer hem och fixar så att den vill_vara_med_igen.

Japp, den uppdelningen har vi här hemma när det kommer till datta-saker. Han fixar allt, jag gör inget. Min ursäkt: jag kan "inget" om datta och han jobbar med det hela dagarna = han är doktig. Plus att jag är lat och bara "Niiils" när något behöver fixas, hellre än att jag letar reda på en lösning själv.

Hemskt är det, men så är det. Usch.

Hur som - så här ser utmaningen ut:

1a bilden: Några du umgås väldigt mycket med.
2a bilden: En bild på dig själv.
3e bilden: En bild på någon i din familj.
4e bilden: En bild på något som gör dig glad.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på ditt syskon.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: En bild på din favoritplats.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag.
13e bilden: En bild från ett ställe du älskar.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: En bild på barndomsvänner.
16e bilden: En bild på dig själv.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En bild som du är nöjd med.
20e bilden: En bild på dina närmaste.
21e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22e bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad.
25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.

Lite svårt att hitta rätt, men kul att hålla själv

Projekt: få Bossa att dricka vatten fortsätter. I dag med pipmugg. Går väl lite sisåbjörn.

Jag som nästan alltid delar ut ettor eller femmor till saker

Vad sägs om det här sammanträffandet då:

Jag sitter som bäst och funderar över vilka böcker jag vill läsa och tänker att 1. synd att jag är för pank för att köpa böcker nu och 2. vilka böcker vill jag läsa egentligen?

Och så poff hör en vän av sig och undrar om jag vill recensera böcker för en tidning han redaktörar. Fluga 1 och 2 - consider yourselves slagna i en smäll.

Soveriet

Med risk för att enbart vända mig till läsare med bebis i familjen: i natt hände något stort. Bossa åt ingenting från det att hon la sig vid sju till dess att hon gick upp vid sex. First time utan nattamat!

Jag har testat ett tag att ge henne napp i stället för mat när hon vaknar på natten. Ibland har det funkat, men aldrig alla gånger på en natt. Hon har alltid velat käka vid cirka 23 och cirka 03. Men i natt somnade hon om med enbart napp i käfta! Oh glorious days ahead.

Brasklapp: det här gjorde inte att min natt blev alldeles perfekt. Snarare så hade jag min värsta natt på väldigt länge med cirka 18 väckningar. Även om hon inte var dödshungrig så skulle det gnys och bökas och så vidare. Menmen, jag ser ändå det här som ett steg i alldeles rätt riktning. Snart kan vi nog låta henne sova i eget rum.

Fotnot: jag kommer ihåg när Gabriella och Ylva berättade om sina perioder med "att bli väckt en gång i halvtimmen eller timmen varje natt" och att jag tänkte att det är inte möjligt. Man kan inte överleva på så ryckig eller obefintlig sömn. Nu vet jag att det går. För man har inget val, lalalalala.

måndag 21 februari 2011

Oops, a case of the foot in the mouth again

Att äta fot var inte bara nyhetens behag. Det är verkligen ungefär det bästa som finns i hela världen.

"Gråter bebis? Ta av den strumpan och världen skall bliva god igen!"

Bildspel från strax före pyjamaspåtagningen tidigare i kväll:







Tidsklipp till om 15 år:

Bossa (eller säger vi Sally då?): Mamma, du har alltså lagt ut fem bilder på mig där jag ligger i blöja på skötbordet och gnager på mig själv?

Jag: Visst är du glad att du har en så oerhört väldokumenteeerad uppväxt, älskling?

Vad är det här och varför smakar det inte som mjölk?

Nu när Bossa utan problem sänker hela portioner med gröt eller puréer tycker jag att hon borde dricka vatten. Hon är dock MYCKET skeptisk till det. Flaska funkar inte och så här ser det ut när jag skedmatar henne H2O:




Kanske lär hon sig automatiskt när hon tröttnar på att klossa hårda laddningar.

Tomma plånkor skramlar mest

Haha, min mamma är så söt. Hon ringde precis och var orolig att det hänt något "eftersom jag inte uppdaterat bloggen sedan i går kväll".

Så... här kommer ett festligt inlägg om mina finanser, eller lack there of:

Vet ni hur pank man är när Spotifyavgiften dras och det försätter en i ekonomisk kris? Jättepank. Fy vad jag hatar att ha ont om pengar. Det är mitt värstavärsta. Och så här gott om dagar kvar på månaden efter att kontot blivit tomt har det inte varit sedan jag var student. Blä.

Brasklapp: det kommer inte att gå någon nöd på Bossa, hon kommer att få mat osv. Det finns ju en till förälder i hushållet plus att vi har både sparpengar och kreditkort om det skulle krisa på riktigt, men USCH vad jag hatar att känna att jag inte kan hushålla med MINA pengar. De som trillar in på mitt konto. Jag har fortfarande inte riktigt accepterat att föräldrapenningen och min lön inte rimmar med varandra, om man säger.

Hemläxa till kommande månad:

* Gör storkok.
* Köp inget till dig själv.
* Stanna hemma. Se på teve.

Kommer att tänka på hur jag och Henrik resonerade när vi var nyvuxna och nyflyttade till Göteborg och pratade om vad man skulle välja mellan att vara rik eller leavest thin. Vi valde alltid smalheten, eftersom "pengar kommer nya, men det är skitsvårt att bli riktigt tight i kroppen".

Nu känner jag så här: jag är vän med mina mjuka kanter, men tar tacksamt emot dollars.

söndag 20 februari 2011

Det här hjälpte!

Lagade egen bebismat till Bossa. Potatis/broccoli-puré respektive potatis/blomkål-dito.

Känslan av tillfredsställelse är ENORM.

En "sådan där" dag

Det kan inte vara speciellt kul att vara gift med mig i dag. Jag har en susande känsla av att något är fel - eller att jag måste göra så att något blir fel - så jag drar en massa saker till sin spets. Har till exempel frågat Nils om han skulle sakna mig om jag dog samt hur länge det skulle dröja tills han skulle kunna tänka sig att träffa någon ny om jag dog.

Jag bad honom också att sätta sig in i hur hemskt det skulle vara att inte bara bli lämnad för någon annan, men att den där nya började bli som en förälder till Bossa. Sedan VILLE jag nästan dö för att jag började tänka på det.

Får se om jag kan ta mig ur det här. Försökte samla mysiga magkänslor genom att glo på det här kollaget sin sitter i vår hall. Det är ett hopkok av bilder från min och Nils bröllopsresa i USA och jag älskar känslorna jag får av att titta på det.

Förutom i dag, då. I dag såg Nils att jag tittade och sa så här: "Ja, tänk om man ändå redan har gjort den ultimata resan".

Alltså han menade såklart inget illa med det, men jag blev otroligt deppig så fort han sa så.

Tröstmat på det här: hemgjorda chipotleburgare á la Rugby som var här och lagade sådana till oss förra veckan.

Dessutom kollar jag på reprisen av Melodifestivalen. Vad är det för fel på mig?

Men vilken dålig start det varit på den här söndagen. Låt mig få dela den!

Det var min tur att gå upp med Bossa och hon valde att starta dagen 05.45. Cirka en halvtimme tidigare än i går, då Nils gick upp med henne. Jag reagerade med att känna mig orättvist behandlad och surade en stund. Ensam med Bossa, jahadå.

När Bossa sedan skulle sova förmiddag vaknade hon tre gånger under den en och en halv timmes långa tuppluren. Mellan vakningarna låg jag och gled in och ut ur någon slags halvsömn. När Bossa väl var vaken på riktigt igen var jag så trött att det sved i ögonen.

För att göra allt lite värre kollade jag mitt banksaldo nu. Inser att jag inte kan göra någonting som kostar pengar kommande vecka.

Nu ska jag gå och träna för att straffa mig. Det är allefall gratis.

lördag 19 februari 2011

Förra året var det isens vind ända in i april, men det glömmer jag nu

I onsdags köpte jag en Aftonbladet och läste att det var 13 dagar kvar till vår i Göteborg. De hade någon sorts lista över hela landet och en sådan lista kan man ju ha mycket att säga om.

* Hur kan de veta det? Till och med en femdygnsprognos är ju superosäker.
* Hur definierar de vår?
* Är det inte så att de hoppas att alla ska ha glömt den där listan när datumen inträffar och det visar sig att de var fulla av skit?

Men jag väljer glädjen och siktar in mig på 1 mars. 1 mars är det vår i Göteborg. 1 mars kan vi skratta vintern i ansiktet.

Nu ska vi fira att det bara är nio dagar kvar av rövens kyla med att kolla Narnia. Och kanske ett glas vin på det.

Kan det vara gott?

Bästa som finns just nu: äta fot.

Topp tre bebissaker

Att ha en bebis i huset betyder att man är målgrupp för en helt ny marknad. En galet PRYLFIXERAD marknad. OMG vad mycket grejer man skulle kunna handla till sin bebis om man hade velat/haft råd. Eller om man gått på hetsen.

Här är mitt försök till att guida lite i djungeln av baby gadgets. Tre saker jag är jätteglad att vi har köpt. Mina tre favoritbebisprylar, faktiskt:

Bumbo med bord. Alltså LYFTET när Bossa kunde börja sitta i den och ha sina prylar framför sig. Hello kunna äta lunch utan skrik samt kunna gå på toaletten utan bebis i knät.

Sådana där vagg-ben till spjälsängen. Bara att slänga ut en fot från under täcket för att vyssja bebis till sömns när det vaknas mitt i natten (nåja, riktigt så enkelt är det inte varje gång, men vagg-benen hjälper till).

Mjölkpulverdoserare. Fantastiskt skönt att slippa hålla på och mäta pulver. Speciellt om nätterna såklart, men den här är så smidig att dosera ur att jag även dagtid nästan jämt har tre omgångar med fem skedar pulver i varje fack på lut.

fredag 18 februari 2011

Bossa, jag tar från din nu okej?

Här var det beautytips!
Little did I know att man skulle få bebismjukt hår av babyschampo.

Kanske ska gömma hälften av hennes grejer och ta fram dem om ett par veckor?

En rolig grej med att äntligen ha tagit sig igenom spädbarnstiden och kommit in i bebistiden (nä, jag vet inte var man drar gränsen, men jag bestämmer att det är så här nu) är att jag börjar märka att min bebis har en personlighet. Att hon tycker saker kanske är att ta i, men hon har definitivt utvecklat ett sätt att vara som är Bossas.

Ett av hennes personlighetsdrag vet jag inte riktigt vad jag ska göra med. Hennes otålighet. Hon blir så extremt fort uttråkad och behöver konstant nya intryck och hennes leksaker blir så tråååkiga på en gång.

Det är som att hon emellanåt tittar på mig och tänker "men det måsta vara mer med livet än bara det här?!".

Tänk när man får börja snacka med henne om sådant. Om livet och vad det är. Hoppas att hon kan hjälpa mig då.

torsdag 17 februari 2011

På andra sidan Nils

Kolla, den här tycker jag är så fin. Nils har gjort en android av sig. Med Bossa på magen. Mysigt.

Föräldraledig the improved version

Uuu vad gött det var att ensam strosa ner på stan, sminkad och i en klänning och allt, och luncha med en vuxen person och mjuka upp den del av hjärnan som legat lite i stå, så att säga, i några månader.

En grej som gjort mitt liv fruktansvärt mycket bättre på sistone är det här med att Nils går upp och tar morgnarna med Bossa (förutom i morse, för jag ville bjucka'n på en sovis i dag när han skulle jobba hemifrån för min skull och allt). Hur många gånger jag än blir väckt under natten så överlever jag utan att sova på dagen när jag vet att jag får cirka två timmar oavbruten sömn efter att Bossa vaknat. Det betyder att jag kan skrubba lägenhet OCH hinna med något kul (som datta + kaffe) medan Bossa sover sina dagspass och att jag kan full on ägna mig åt lek med henne när hon är vaken. Alla vinner! Utom Nils kanske, som inte kan sova till åtta längre, men han får ju åtminstone sova sina timmar i ett sträck.

Hur som. Nu tror jag att jag är redo för att införa en ny härlig sak som kan göra mitt liv ännu skönare: utelunchen. Ska kolla med Nils om inte han kan jobba hemifrån kanske en dag varannan vecka och då luncha med Bossa så att jag kan få gå ut och käka lunch. Antingen med mig själv och en bok/dattan eller med en kollega. DET hade varit något.

PS: det gick bra på lunchen med chefen. Femte september börjar jag jobba igen. Fick chansen att lägga fram några önskemål angående mitt jobb, också. Och så bjuckade han (jobbet dårå) på lunchen. Det var kalv. Den var god.

Majs också, som kladdar så

Ni vet när man nyser mitt i maten? Så jevvla jobbit.

Det är faktiskt inte okej

Under avdelning "onaj" lägger jag: ska hon börja vakna för dagen klockan 5.30 nu?

onsdag 16 februari 2011

Dagens och ett litet pirr

På enskild begäran lägger jag in en dagens hund. Var så länge sedan. Fin va? Vinterklädd och allt.

I morgon ska jag träffa min chef. Fast när jag gick på föräldraledighet var han min kollega. Det måste vara så rövigt svårt, att gå från "tjena tjena hej" med alla till att bestämma över samma fölk.

Hur som helst. Han vill prata om hösten och planera inför den osv. Känns hemskt avlägset nu. Men jag och Nils har i alla fall bestämt ett datum för när vi byter så att han blir hemma med Bossa och jag blir the bacon maker. Femte september, tänker vi. Då har jag varit hemma i ett år. Blir bra. Om jag får för chefen, alltså. Eller kan han bestämma över sådant? Hjälp, varför vet jag ingenting?

Ps: Nils ska vara föräldraledig lika länge som jag. Viktigt.

Det är ingen ordning på någonting

Dagens husmorsgöra var att städa ur skafferiet. Om jag hittade något gammalt? Tillåt mig att redovisa!

En burk ananas som gick ut förra året.
Kommentar: tänk att konservburkar kan bli gamla!


Havregryn som gick ut 2009.
Kommentar: den här packade vi alltså med i flytten?


Currysås vars bäst före-datum passerat.
Kommentar: men det var ju nära i alla fall!


Kakao vars bästa dagar skådades senast 2008. Syns lite dåligt, men det är vad det står. 2008.
Kommentar: den här gjorde jag, Anton och Henrik varm choklad på strax före jul.


Pannkaksmix.
Kommentar: Synd på så fin förpackning.


Pinjenötter.
Kommentar: Har jag haft pinjenötter hemma utan att äta upp dem? Synd och skam.


Ströbröd som mått bättre.
Kommentar: Ajajaj, även den här har använts i matlagning alldeles nyligen.


Spännande va! Så kan det gå när man börjar krafsa på ställen man sällan beträder. Vi får se vad för sten vi vänder på i morgon.

Min natt och man i plus

Om jag hade varit Alex Schulman hade jag gett Bossas idé om att vara vaken och härja i cirka 45 minuter vid fyrasnåret i morse:



Att Nils sedan går upp och tar morgonpasset klockan sex trots att han jobbade cirka 17 timmar i går (ja, man får räkna restiden) är däremot värt:



Men vänta, det kommer mer! Trots den massiva jobb/res-dagen hade Nils med sig en förlovningsdagspresent till mig. En hundragrammare Marabou samt en cola light-burk. Därför blir Nils sammanlagda betyg:

tisdag 15 februari 2011

Jo, folk har googlat det här

Men! Jag har undrat hur bloggare som redovisat googlingar som fått folk att klicka in på deras bloggar gjort för att hitta dem. Googlingarna, alltså. Nu vet jag. Det var ju bara att klicka runt lite i Google Analytics.

Det här kanske bara är roligt för mig, men kolla in sökningarna som lett folk hit:

grogghagga
gränslösa tjejer
om man dricker rödvin växer håret fortare?
en dag som satanist
andfådd av att prata

Efter drygt fyra månader som mamma är diagnosen: något nybörjarfumlig.

Dagens upptäckt: jag skulle bli världens sämsta singelmorsa.

Nils är i Stockholm och jobbar och blir sen, trots att han tog klockan 06-tåget i morse för att bli klar snabbt och kunna komma hem och få lite Bossa-love före sängdags. Nu blev det mer jobb än väntat och jävla SJ är försenade, så han kommer väl vid tio eller så.

Hur som. Bossa skrek i cirka 45 minuter i kväll och jag reagerade med... att bli helt förstörd. "Koliken är tillbaka!" "Herregud, hon kommer aldrig att sluta!" "Vad är det för feeel på'na!" Och så vidare. Sedan genomförde jag världens sämsta läggning (fick inte i henne någon mat knappt samt lyckades inte lugna henne så hon skrek sig i princip trött).

Nu sitter jag och svettas och funderar på om det är läge att öppna den där Törleyn jag har på kylning.

Nils, kom hem snart va?

Så här års nästa år kanske dobre futro heter bien fourrure

Dagens upptäckt: språk-appar till telefonen.

Fick en släng av ångest tidigare i dag och lyckades stävja den på ett nytt och helt sjukt bra sätt: genom att träna franska glosor i iPhonen. Snabbare anti ångest-effekt än att läsa böcker och tro fan om det inte är mer effektivt på lång sikt också. Vi får se.

Hur som helst, mitt tips är att ladda ner några av alla de gratis språkprogram som finns till mobbor. Jag sökte på "french" och fick upp massor. Plockade ner ett gäng varianter av "french word of the day". Min favorit hittills heter French LE. Har en fransk flagga om symbol och är himla pedagogiskt och roligt.

Jag fick träffa honom i logen före spelningen och lämna ringen och det var sjukt pirrigt.

Jag är sådär tråkigt likgiltigt inställd till Alla hjärtans björn, men en sak som är bra med den dagen är att den inträffar den 14 februari varje år. Det gör att jag inte glömmer bort min och Nils förlovningsdag som är i dag, den 15 februari.

Tänk, i dag har det gått tre år sedan jag friade till Nils. Eller sedan John Vanderslice gjorde det åt mig på Pustervik.



Jag la upp den här videon förra året också, men vad tusan. Obs: han säger ja (yes please för att vara exakt). Det kom bara inte riktigt med på filmen.

måndag 14 februari 2011

Den är väldigt speciell i sin form också. På ett bra sätt. Annorlunda mot nästan allt jag sett.

Just det, jag har infört en regel för mig själv. När Bossa somnar för sin förmiddagslur ska jag vara duktig i en timme och sedan unna mig vad jag vill fram till att hon vaknar. I dag, till exempel, somnade hon vid nio. Fram till klockan tio städade jag och blev arg över tuschpennor och prick klockan tio satte jag mig med kaffe och bloggar/Facebook. Dels är det trevligt att få det fint i hemmet och dels är det så mycket skönare att datta med kaffe om jag gjort något tråkigt först.

Allefall, det jag skulle säga mest var att jag nu (om Bossa vill sova en stund till, man vet aldrig) ska fortsätta att titta på den här som jag började kolla på i går. Jag vill också passa på att tipsa andra om att glo på den så fort som möjligt, för den ligger bara kvar på SVT Play till i morgon och den är väldigt, väldigt fin. Googla lite på den om ni vill få fler skäl att se den. Den är rätt genomgående hyllad tror jag.

Så här kan man bli av att vara föräldraledig om dagarna

Nu ska ni få höra hur jag reagerade när jag hittade den här pennan på vardagsrumsgolvet nyss. Jag blev så ursinnig!

Så här: Nils behöver en spritpenna för att kunna avsluta väggmålningen i köket. Det här är den andra spritpennan jag köper för ändamålet (den första var för smal i spetsen) och så lägger han ifrån sig den utan hatt! Nu är den ju förstörd?

Trots att jag var helt ensam (förutom bebis) kom jag på mig själv med att utbrista: "Så jävla respektlöst" (eller så sa jag det i mitt huvud, men ändå).

Sedan tänkte jag så här:

1. Men hur sjuk i huvudet blir man inte av att vistas för mycket i lägenheten? Vad är det här för reaktion?

2. Kanske ska jag bestämma mig för att aldrig någonsin igen bli upprörd över fenomenet hattlösa tuschpennor? Känns som att jag har många sådana framför mig. Kan vinna mycket på att fatta ett beslut om det här redan nu.

Lär mig så mycket om mig själv under min föräldraledighet.

söndag 13 februari 2011

Fatta vilket lyft det måste vara. Att kunna stå på egna ben efter att legat hjälplös på rygg i fyra månader.

Under avdelningen "Bossas utveckling" kan jag låta meddela att hon nu behärskar babygungan. Dessutom rullade hon från rygg till mage i dag och det är första gången det händer sedan i julas. Armen fastnade förvisso under magen och hon blev sur nästan omedelbart efter att hon hamnat på mage, men ändå. Det händer grejer.

Less på mig just nu

I dag säger jag hej och välkommen tillbaka till en gammal bekant: söndagsbakisångesten. Jag har inte saknat dig.

Förutom alla tankar om L I V E T som dyker upp gör bakfyllan att jag blir ett monster som ska äta allt som finns, tydligen.

I dag har jag ätit:

* En hög rostat bröd med smör och ost.
* Snabbmakaroner med pannbiff och ketchup.
* En whoppermeny med extra stor läsk och pommes.
* En paprika dränkt i dipp.

Och det är inte färdigt än. Nähädå.

In the club

Jag går aldrig ut och dansar. Minns inte när det hände senast. Kanske min möhippa för två år sedan? Hur som helst. I går gick jag och Ylva ut på ett ställe som var helt fantastiskt. Alla (ja ALLA) tjejer utom jag och Ylva hade på sig antingen något overkligt tight eller magiskt urringat eller all of the above och dansgolvet var som en musikvideo där folk i apple bottom jeans boots with the furrr hade förspel med varandra. Det var otroligt roligt att titta på samt försöka delta på ett hörn. I dansandet alltså.

Sedan hände en så sjuk grej:

Två tjejer muckade med oss! De hävdade att jag hade spillt vin över en av dem och de ville slåss. Nu var det ganska uppenbart att de var fulla av skit eftersom jag inte ens drack vin, menmen. Jag försvarade mig på det enda sätt jag kan: kramade ihjäl dem. Först bad jag tusen gånger om ursäkt och förklarade att jag inte hade märkt när det hände, men om jag hade märkt det så hade jag bett om ursäkt omedelbart och yadayadayada. Sedan, som dödsstöt, köpte jag ett glas vin till tjejen som hävdade att jag spillt över henne och då var det klart. De kunde liksom inte slå/klösa oss efter det.

Mitt tips till alla i en trängd situation: lägg dig platt, visa halsen, ta på dig all skuld och säg förlåt. Funkar nästan jämt.

Är på klubb

lördag 12 februari 2011

Men i kväll får man i alla fall dricka vin

Trött jag blir på mig när det här händer:

Behöver köpa ny sådan där babymonitor efter att den vi fick av min fina kusse börjat sjunga på sista versen. Pallrar mig ner till Clas Ohlson och fingrar på en för 249 och en för 499 samt tittar lite på de övriga (från typ 899 och uppåt). Köper den för 249. "Hur fel kan det bli, liksom."

Jättefel kan det bli, tydligen. Den funkar ju inte! Överhuvudtaget. Det brusar lite, men hur vi än trixar med den så hör vi inget av det vi vill höra, alltså bebisljud.

Jag skyller det här på min dumsnålhet. Borde såklart ha blivit misstänksam när den kostade hälften av vad "nästa prisklass upp" kostade. Menmen.

Det värsta är att det kan dröja cirka ett år innan jag pallar ta mig in till Clas Ohlson för att reklamera. Alternativt aldrig. Mest troligt aldrig. I stället kommer jag att köpa en ny, svindyr, babymonitor på någon läskig bebisaffär och kasta undan den trasiga i något skåp.

Tills vidare gör vi så här. Låter Nils telefon prata skype (eller liknande) med hans jobbmobba. Funkar det också.

Jag har ju sköljt ur den, såklart

Fråga: ser det här äckligt ut? En stortetra med mjölk läckte från botten och för att rädda vad som räddas kunde hällde jag över den i en ny förpackning. Nils kommenterade det hela med att jag "är galen" och att det ser "sjukt ut".

Ps: vi åt verkligen baked beans till frullen i morse. Jag har inte ställt en burk där för att det ska se snyggt ut.

Men vågar man hoppas på lite Frances Bean-bilder?

Åh, vad glad jag blev när jag fattade att Courtney Love har en blogg. Och åh, vad synd det är att det bara är en bildblogg.

fredag 11 februari 2011

Spara lite av den hårda osten samt basilikan och lägg på toppen, man äter ju med ögonen åsså.

HEJ, i kväll äter vi en av de enklaste och godaste pastorna jag vet. Har hittat påren helt själv.

Du behöver pasta (jag kör med penne), basilika, en god (dyr) salami, mozzarella, god hård ost (jag använder helst pecorino), körsbärstomater på burk, krossade tomater (jag tycker att det blir godast med chilismak), olivolja, vitlök, salt och peppar.


Hacka basilikan och vitlöken, skär isär korven och mozarellan, riv den hårda osten.

Fräs på korv och vitlök i massa olivolja tills grejerna får färg.

Häll på ostarna och tomaterna.

Låt allt puttra ihop och ös på med massa basilika, salt och peppar. Snåla inte på något! Servera med pastan.