torsdag 1 september 2011

Gotta go to work, then hurry home, gotta go to work then hurry home. Badi-bapa-pa.

Jag inleder min näst sista föräldralediga dag med att snorsuga (vidrigaste ordet, eller hur?) cirka två liter gegga ur dotterns näsa (det finns ett filter på snorsugen, så man får inget i munnen, lovar) och inser att det inte blir någon dusch för mig i dag eftersom hon är för tjock i snoken för att kunna sova förmiddagslur.

Jag hade fel i går, hon är inte alls snorfri och frisk. Stackarn.

Och stackars mig! Som måste hålla på och suga snor och inte duscha och oroa ihjäl mig och så. Tänk om hon slutar andas helt nu när hon inte kan andas med näsan, liksom?

Hur som haver så kanske den här trökiga förkylningen är någon högre makts sätt att få mig att bli sugen på att börja jobba igen. Fast det hade inte behövts, det känns rätt bra ändå. Lite själva grejen att gå tillbaka till jobbet och på så sätt få kissa när jag vill, men framför allt att få byta med Nils, så att han får vara hemma med Bossa. Känslan av ojämställdhet har ätit_upp_mig_inifrån på sistone och jag vill tro att det kommer att bli bättre när vi byter. Bättre äktenskap, bättre humör på mig, roligare för Bossa. PLUS ATT JAG KOMMER ATT FÅ ÄTA LUNCH I EN TIMME OM JAG VILL. VARM MAT.


Samtidigt känns et lite tjyvigt att jag ska sluta hänga med den här nu när hon lärt sig äta själv och allt. Jag liksom ba tränar upp'na och levererar en färdig-skillad unge till Nils. Lite orättvist.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar