måndag 29 augusti 2011

Jag ger dig min arm om min bebis slipper vara sjuk, mkay ruler of the world?

Alltså FY vad hemskt det är när meningen med livet är sjuk. Och nu snackar vi en vanlig förkylning (tror jag). Tänk när hon får sina första pricksjukdom eller magsjuka eller något som gör henne helt apatisk.

Jag kommer inte att fixa det. Eller jo, men enbart för att det inte finns något annat val. Som så mycket annat med the parenthood thing.

Värsta grejen med den här sjukan är utan tvekan att rensa näsan på henne. Hon HATAR det. Plus näsdroppar, då. Det hatar hon minst lika mycket och jag måste tvinga henne genom att hålla fast armar och ben och huvud och med våld flärpa in näsfridemunstycket eller näsdroppetjofräsen i först ena och sedan andra mycket lilla näsborren. Hemskt är det och det är sjukt svårt att fixera tokskrikande bebis på detta vis samtidigt som man måste vara superförsiktig så att det inte gör ont. I går kom det lite blod från ena borren när Nils skulle ge henne droppar och då dog Bossas föräldrar för en kort stund. Fy.

2 kommentarer:

  1. Usch! Stackars Bossa och Bossas föräldrsr. Olle är också sjuk och sover tokdåligt på nätterna. Inatt hade han 39.9 graders feber och igår natt 40.3. Då dör man som mamma en smula. Förkyld har han dock varit många ggr förrut och han hatar också snorsug och näsdroppar. Nu hatar han även febertermometern och att få alvedon uppkört i rumpan :-(. Hoppas att Bossa kryar på sig snabbt.

    SvaraRadera
  2. Stackars Olle! Massa feber är klart värre. Bossa käkar åtminstone nu. Det är för hemskt när febern gör att aptiten försvinner.

    En bra grej, angående att vi "plågar" dem som vi gör, med mediciner och snorsug och grejer, är att bebisar verkar ha mycket kort minne. Bossa HATAR mig så himla mycket, för att bara någon minut senare flabba igen. Tur.

    SvaraRadera