torsdag 11 augusti 2011

Insomnian tar kål på mig

Är hemma hos mina föräldrar som ska passa Bossa under Way out west. Jag sover i stugan på gården. Eller sover...

Det är svalt här. Beckmörkt och tyst. Jag är ensam. Min kropp är supertrött. Jag gick och la mig halv tio med en oläst Per-Anders Fogelström-bok.

Perfekta sovförhållanden med andra ord. Ändå ligger jag här, tre och en halv timme senare, och k a n i n t e s o m n a. Det känns som att jag inte kommer att somna alls i natt, faktiskt.

Däremot känns det som att någon tung satt sig på mitt bröst. Det är en annan känsla. Lika tråkig.

Och i morgon ska jag gå upp kvart i sju för att ta tåget till Göteborg där jag ska festivala och underhålla övernattningsgäster i dagarna tre. Två saker jag i vanliga fall tycker cirka mest om av allt som finns att hitta på. Nu: orolig för att inte orka ett enda uns.

Slut på ynk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar