tisdag 16 augusti 2011

Att det sedan nästan uteslutande är kvinnan som är hemma först är en annan grej.

Tack för kommentarerna på mitt bitterfitteinlägg nedan. Att folk känner igen sig känns trösterikt, men samtidigt är det väl inte så himla bra. Att det verkar vara vanligt att gå runt och angsta på sådant här, alltså. Speciellt post-bebis, vad det verkar.

Allefall, ville bara säga att jag och Nils pratar om saker och ting såklart. Och att jag kollar med honom om det är lugnt att jag bloggar som jag bloggar. Jag kollar iofs alltid efter att jag redan postat inläggen, så det är ju inte speciellt rättvist, men... jag behöver ventilera för att inte implodera och han fattar det och typ "tar" det. (Eller så hatar han det innerligt i hemlighet.)

Vill också poängtera (av ingen särskild anledning, men vill ändå) att jag inte tror att våra olika inställningar till stöktolerans/hushållsarbete/vad_man_passar_på_att_göra etc. har något att göra med att han är MAN och jag är QUINNA. Jag tror inte att det finns några som helst medfödda skillnader mellan män och kvinnor när det kommer till någonting (utom de fysiska, dah) och jag skulle aldrig inte reagera när någon säger "ja, se karlar" och liknande. Jag tror att nästan alla mina psykbryt kan härledas på något slags vis till att jag varit föräldraledig och att han har jobbat. Och snart är det switcheroo på det. Det blir bra.

4 kommentarer:

  1. Jag tänkte på det; om Nils läser din blogg och hur du "törs" skriva allt sånt. Jag törs inte gnälla så mycket som jag skulle vilja längre (A) sedan jag fick reda på att min kille läser "ibland".

    SvaraRadera
  2. Hej Maria! tack för en mycket bra blogg! Jag brukar inte kommentera, men nu känner jag att det är dags. jag måste fråga: var Nils annorlunda beträffande städningen innan ni fick barn? om inte; trodde du verkligen att han skulle ändra sig när ni blev föräldrar?
    nej, jag har inga barn (är student nämligen). jag har nog haft en enorm tur för jag känner inte alls igen mig i det du skriver. behöver det städas gör man det innan man sätter sig i soffan, oavsett kön. jag minns inte när jag tvättade senast t ex, så jag är nog bra bortskämd (menar inte att vara taskig), däremot brukar jag vika tvätt när den hängt framme till torka.
    Keep up the good blogging!

    SvaraRadera
  3. Hej! Tack för dina ord. Innan Bossa kom bodde vi mycket mindre och var väl båda två inte speciellt superhusliga av oss. Jag vill minnas det som att det städades när det behövdes, och att vi gjorde det båda två, men att min stöktröskel var lägre.

    Nu, med onge som kryper och vill stoppa allt i munnen samt kladdar ned tre ombyten per dag, måste det dock städas oftare. Och det är jag som är hemma som ser det mest.

    Eh, hoppas att han också ser det sedan, när han är hemma.

    SvaraRadera
  4. Känner nu lite att jag kanske kommer spamma dig och säga "ja, ja, så tycker jag exakt också" på alla dina inlägg i resten av tiden. Förlåt för det.

    Men det där (att en är föräldraledig och den andra jobbar) är på riktigt väldigt svårt att deala med, på många plan, tycker jag. (Gäller även om en jobbar och den andra är arbetslös vilket vi också testat i olika omgångar). Man är ju så SJUKT osynkade! Person 1 har gått hemma hela dagen och haft tid att tänka orimligt mycket på vardagliga detaljer, och när Person 2 kommer hem så bara: "Hej du, exakt nu tycker jag det är dags att börja potträna barnet, så jag har googlat och läst tjugotvå handböcker och gjort upp en plan och skrivit en manual och köpt en potta och fina kalsonger till ongen, m'kej?" Och Person 2 bara: "Eh, hej. Kan vi typ äta först?" Och så freakar Person 1 ur för att Person 2 inte "verkar bry sig, det här är faktiskt viktigt". På ett ungefär.

    Mmm... dela på föräldraledigheten så att båda får vara Person 1 och Person 2! Så. Jävla. Värt.

    Och sedan... börja jobba båda två och bli synkade igen. Så. Jävla. Ännu. Mer. Värt.

    SvaraRadera