måndag 22 augusti 2011

Alla ni med spädbarn: här kommer hopp om framtiden.

Haha, när jag började skriva rubriken här ovan så ville dattan auto-fylla i "sova = det enda jag tänker på".

Förtydligande: inser nu att det där makes no sense. Jag hade alltså en annan rubrik först, som började med "Sova...". Slut på uppdatering.

Tänk, det var inte så länge sedan det var så. Att det enda som snurrade i skallen var när jag skulle få sova nästa gång och hur länge jag skulle tänkas få sova ostört och om det inte var lite orättvist ändå att Nils fick sova mer än jag, för det fick han väl? Och var inte det där ett gny och betyder det att hon kommer att vakna och skrika snart och förmodligen vill hon äta igen när som helst och andas hon förresten, det är ju så tyst?

Och nu satte jag mig precis ned för att författa ett inlägg om hur otroligt superflott det funkar att låta Bossa sova i eget rum och hur bra det är för mitt och Nils (ja, främst mitt tror jag) välbefinnande.

Bossa har snusat i sitt eget rum i en vecka nu och det kan utvärderas så här:

* Hon har inte väckt oss före sju en enda dag. Fattar ni vilket LYFT? Att "veta" (jaja, sådant kan ju ändra sig snabbt, men...) att man får sova till efter sju i stället för till senast sex gör livet nästan helt orimligt mycket lättare att leva. Plötsligt behöver inte längre en av oss (den som ska ta morgonskiftet) börja känna sig stressad redan vid tio på kvällen för att komma i säng och hinna somna före elva för att orka leva dagen därpå. Nu kan vi liksom sitta uppe tillsammans till midnatt eller, om vi vill leva farligt, till klockan ETT och ändå må hyfsat som primörer när möra kommer.
* Hon har knappt vaknat och varit orolig en enda gång. Det vanligaste nu är att hon sover i ett kör från att hon somnar (cirka 7.30) til' morning comes. Ok, något litet gny är det väl ibland om kvällarna, men ingen av oss har behövt gå upp mitt i natten för att trösta/vyssja.
* När hon väl väcker oss på morgonen så är det inga panikskrik, utan mer sådant där roligt Bossa-prat. "Dow-di-raw-na-na-ni-goj", kanske det låter, och så går man in och så sitter hon upp i sängen och är helt morgonvarm och mysig och luktar Bossa och man bara ÅH härliga unge vad mysigt det är att bli väckt av dig.

Så är det nu, ungefär. Lyxigt va?


7 kommentarer:

  1. Det låter fantastiskt!

    SvaraRadera
  2. Nice!! Eget rumt är värsta lyftet! I september ska H få det i nya lägan.
    När fyller Bossa 1 år? Sista september?
    Vår unge är 9 månader och väldigt förnöjsam men lite inne i den där separationsångestfasen, dvs blir förtvivlad när man går in i badrummet. Minns inte hur länge E höll på med det, hoppas det går över snart...
    Idag har för övrigt storbarnet BÖRJAT SKOLAN. Sjukt!

    SvaraRadera
  3. Det är så otroligt skönt att "få tillbaka sitt sovrum" också. Att kunna ligga och läsa med sänglampan tänd. Att inte behöva smyyyga in när man ska lägga sig. Att kunna gå och lägga sig tidigt och låta den som är vaken (oftast Nils) ta över Bossa-bevakningen.

    Karin - men OJ, hur känns det att Elis ska börja skolan? Det måste vara helt, alltså HELT, galet. Stora killen.

    SvaraRadera
  4. Ja! Jag vill också reclaima mitt sovrum. I nya lägan så ska jag banne mig det.
    Lite konstigt är det. Han var bebis ganska nyss och nu är han ett skolbarn. Tur att jag har Harry så jag inte hamnar i nån ålderskris. Det känns inte så när man är mitt i det (och jag vet eftersom jag är mitt i det nu igen) men småbarnsåren går faktiskt fort.

    SvaraRadera
  5. Vilken ironi att det är ni som har väckt Bossa hela tiden och inte tvärtom... kram kusse

    SvaraRadera
  6. Wohoo! Här ska också inredas eget cheetahrum nu, ev. redan nästa vecka!

    SvaraRadera
  7. Karin - i nya läggan kommer barnen väl att få två rum var?

    Kusse - eller hur... Himla Nils och hans snarkningar (är det ju lätt för mig att säga...).

    Motvalls - gört, det är så VÄRT.

    SvaraRadera