tisdag 21 juni 2011

När det blir jobbigt att lägga sig om kvällen eftersom man vet hur det blir. Då är det jobbigt.

Usch, jag inser att jag inte är unik som drabbas av alla_mörka_tankar just när jag ska sova. Men i går var det fan inte någon rimlig nivå på det.

Det började med att jag hörde och kände hur mitt hjärta liksom stannade upp emellanåt och gjorde som en dov paus innan det slog vidare. Det har varit så lite till och från i några veckor och det är obehagligt när det händer, men jag brukar kunna tänka bort det.

Men inte i går. I går började jag tänka att hjärtat kanske skulle sluta slå helt och hållet om jag somnade. Så... jag somnade inte. Alls. Jo, kanske vid fem någon gång (det var ljust ute). Men vid det laget hade jag legat och tänkt helt vansinniga tankar i cirka sex timmar. Till exempel lyckades jag övertyga mig själv om att det var helt logiskt att det var min tur att dö, eftersom jag fött Bossa och då hade jag gjort mitt.

Usch, hemskt var det.

För att distrahera bort mörkret läste jag ut del två i 1Q84.

Lärdom: läs inte Haruki Murakami när ångesten ligger och pyr. Det blir värre. I alla fall om det är mitt i natten och tankarna spinner.

Försökte också spela bort tankarna med Wordfeud. Undrar om mina motståndare blev förvånade över att jag la ord klockan fyra på morgonen? Hoppas att de inte vaknade av plinget.

Men gud.

Nu har jag glömt vad jag ville landa i med det här.

Förlåt. Jag hade en tanke om hur jag skulle knyat ihop det, men den försvann. Jag är så suddig i dag.

3 kommentarer:

  1. Men usch. Jag tror inte du behöver knyta ihop det här för man fattar liksom att det inte var roligt. Varför spelar hjärnan såna där obehagliga spratt med en ibland? På natten kan man ju bli helt knäpp i huvudet.

    SvaraRadera
  2. Maria, det finns folk som jobbar med att hjälpa till med sådana här tankar. Be om lite hjälp någon gång vännen! Kram och puss

    SvaraRadera
  3. Anna - true. Det går inte att hejda om natten.

    DJ - jag ska. Så svårt bara.

    SvaraRadera