söndag 12 juni 2011

Att få bebis att somna ska vara som att springa uppför regndoftande kullerstenar utan att bli det minsta trött

För att förhindra kan_icke_få_bebis_att_komma_till_ro_och_sova_förmiddag-fiaskot från i fredags har jag nu två morgnar (vid första tecken på trötthet) på raken gått ut och gått med vagnen och inte slutat gå förrän Bossa däckat.

Helt otippat inser jag att jag älskar de här promenaderna. Jag har alltid dragit mig för att lämna lägenheten innan jag riktigt vaknat, men nu får det nog bli nog med det.

Jag tror att det går ut på det här: att känna sig som att man är den enda som är vaken i hela världen är mycket mysigare utomhus än på Facebook. Så här såg det till exempel ut i Haga i går vid åttarycket.

Plus att man märker att man inte är riktigt ensam, ändå. Man kanske ser en fin hund. Man kanske nickar medkännande åt en annan förälder som är ute och hoppas få ungen att somna i vagnen. Man kanske köper ett gott frukostbröd.

Nu sover världens roligaste bebis i vagnen i sovrummet och jag ska göra egg on toast och hoppas kunna skriva några jobbtexter innan det börjar knorras i babymonitorn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar