tisdag 19 april 2011

Nu är jag "där" igen

Bossa har kommit in i en "vakna cirka en gång i timmen" samt "äta på natten" och "drömma mardrömmar/skrika om nätterna"-period. Hence: jag är tillbaka i "gud var orättvist allt är BUHUUU"-tillvaron igen.

Sådant här funderade jag lite över nu på morgonen:

När det är Nils tur att gå upp med bebis så kommer han alltid in exakt tre minuter i åtta och lägger bebis på mig i sängen, eftersom det är "bråttom till jobbet".

När det däremot är Nils tur att få sova ut (ut och ut, ja ni fattar) och jag kommer in med Bossa klockan åtta (som i morse) så finns det ofta utrymme för att snooza till halv nio, nio eller till och med halv tio.

Hur kommer det sig? undrar jag i mitt lätt vansinniga kvinnosinne.

I morse ifrågasatte jag och fick svaret "men du kan ju sova mitt på dagen".

JAHA, så jag ska PASSA PÅ ATT SOVA NÄR BEBIS SOVER?

ATT JAG INTE TÄNKT PÅ DET!!!

Här kommer en lista! Jag kallar den anledningar till varför det är svårt att sova effektivt när bebis sover:

* När bebis somnar kanske du behöver göra något för dig själv. Till exempel duscha eller bajsa.
* Det kanske också rycker lite i städarmen efter att ta bort det där bajset som bebis lämnade på väggen/golvet innan man "slappnar av" och går och lägger sig för den där rakt igenom härliga tuppluren.
* Eller man kanske till äventyrs vill unna sig att äta frukost? Lunch? En macka över diskbänken?
* Rakt igenom härlig tupplur, förresten... Det kanske den är om man 1. kan somna på beställning och 2. vet ungefär hur länge bebis kommer att sova.
* Om man inte vet det, så kanske det blir som det till exempel blev för mig alldeles nyss: bebis somnar cirka 8:20. Jag gör detsamma efter kanske tjugo minuter. Klockan 9:05 har bebis sovit färdigt och är VÄLDIGT tydlig med att det är DAGS ATT VAKNA.

Men jo, de där 25 minutrarna av djupsömn ska jag ta med mig in i den här dagen. Jag ska riktigt ta vara på dem och se hur de blir mitt inre kraftdjur.

12 kommentarer:

  1. Åh vad jag känner igen mig!
    Blir vansinnig av att höra kommentaren "men du kan ju sova på dagen"!
    Precis som du säger så vill man göra något för sig själv, som att bara vara tex.
    Å hur lätt är det att somna på beställning? Dessutom så ligger man ju bara och väntar på att bebben ska vakna, hopplöst!
    Hoppas det blir bättre för dig/er!
    Min lilla dotter sover också kasst på nätterna, nu sover hon brevid mig och då snarkar hon oftast hela natten. Därför har vi bytt ut min säng mot en bredare, så vi kan ligga som vi vill! Tänker att hon hinner sova i sin egen säng, och huvudsaken att vi får sova!
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Åh majj gadd. Vad jag känner igen mig. I allt.
    Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag känner med dig och att jag vet hur du har det. Man blir så jävla trött och tappar liksom perspektiven för detta är ALLT just nu. Bebis, sömnbrist, trötthet - det är hela ens liv och det blir aldrig nånsin bättre. Känns det som. Man kommer inte att få sova förrän man är död. Om ens då. Och sova lite mitt på dagen och sånt - vilket skämt! Man bestämmer ju inte över sin egen tillvaro ett enda dugg. Duscha, äta en macka, sova - ja om bebis tillåter det.

    Och så kan jag intyga att det här med att börja jobba igen har inneburit stooooora förbättringar för min mentala hälsa. Ja. Vi talar enorma förbättringar. Och även i relationen mellan mig och J. Det är väldigt bra att bytas av så att båda inser vad det innebär att gå hemma med bebis. Annars fattar man nog inte, man kanske tror att det är rätt slapp att vara föräldraledig.
    Nu i helgen var jag borta 2 1/2 dygn från hela familjen för jag var i Dalarna på begravning. Det var rätt overkligt och framförallt hemskt skönt att få chansen att hinna sakna dem lite.

    SvaraRadera
  3. Du är så j-la klockren Maria, du skriver så ärligt, utan något bomullslull runtomkring, Som det bara pratades om på min MVC/BVC att man skulle gå på rosa moln, älska alla och njuta av förlossningen!! Alla blivande föräldrar borde läsa din blogg, så man vet vad man ger sig in i.. Så man är lite förbered. Tack för din otroligt fina ärliga härliga blogg. Hoppas du skriver länge, väll och aldrig lindar in sanningen. Tack för ordet!! Du är UNDERBAR.

    SvaraRadera
  4. HAHAHA! Älskar´t. (OBS! Inte situationen du beskriver, utan sättet du skriver på). Jag känner redan nu att jag kommer att känna igen mig.

    SvaraRadera
  5. Underbart! Kan bara instämma. VILA när bebis sover, det går möjligen bra, å visst, har kvinna tur somnar hon emellanåt. Men att räkna med att verkligen få sova? Sällan. Å som om den upphackade sömnen i dagsljus på en obekväm soffa skulle vara i närheten så värdefull som den oavbrutna nattsömnen i sängen? Knappast!

    SvaraRadera
  6. Det finns en fråga som är värre än "varför sover du inte när bäbisen sover?" och det är "när tror du att du kommer hem?" när du just ska lämna huset. Dödsstraff på båda, säger jag.

    SvaraRadera
  7. ÄLSK på alla kommentarer. Fina, rara ni.

    Måste till Nils försvar eller liknande lägga in att jag fick en ursäkt och ett löfte om snar sovmorgon ganska snart efter att han gått hemifrån.

    Jenny P: alltså ILSKAN i mig när jag får "när tror du att du kommer hem?"-frågan. Grrr. Spelar ingen roll hur snäll röst frågan ställs med, det är INTE OKEJ.

    SvaraRadera
  8. Kära kussefin, en kompis (ja faktiskt) blev utbränd o sjukskriven när hon började jobba, eftersom killen som då tog över i halvtid på föräldraledigheten ägnade avsevärt mindre tid åt att städa o fixa än vad hon gjort, med motiveringen att "jag är föräldraledig för att vara med barnet, inte för att städa". Så då började hon typ städa när hon kom hem från heltidsjobbet. Flera saker bidrog såklart till utbrändheten men överlag tror jag att det är lite så.. att killar skiter i så mkt mer än vad vi tjejer gör (grov generalisering). Skönt för dem, jobbigt för oss. Vad göra? Tror inte man kan förändra dem utan att det ligger hos en själv. Liksom att bara gå ut o festa som om det inte finns någon morgondag, lämna familjen o åka på tjejhelg, mm mm som killar är så bra på o som vi tjejer väljer bort när vi blir mammor, och i stället går omkring o blir bittra över att vi missar.. Nu talar jag delvis av egen erfarenhet, samt att jag ofta ser det i min närhet. Något händer när vi blir mammor som inte händer på samma sätt när killar blir pappor. Det är jobbigt att inse det, allt ska ju vara så könsneutralt, jämtällt o bla bla bla. Suck, vad långt det blev. Behövde visst skriva av mig, stor kram!

    SvaraRadera
  9. Johanna - usch och fy. Det låter helt galet. Samtidigt låter det som något som skulle kunna hända mig. Inte för att jag tror att Nils skulle strunta i hushållet och tycka att "det minsann inte är ans jobb", men för att jag skulle kanske få för mig att jag orkar mer än vad jag gör när jag börjar jobba igen.

    Angående vad som är "typiskt manligt" eller "typiskt kvinnligt" så vägrar jag tänka så. Vill inte. MEN, sedan jag och Nils blev med bebis så har det dykt upp VÄLDIGT många nya jämställdhetsfällor att trilla i, har jag märkt. Fast jag vill tänka att det beror på att jag är hemma och han jobbar, inte för att jag är kvinna och han man.

    SvaraRadera
  10. Jag älskar dig! Vi borde bli kompisar.

    SvaraRadera
  11. Anonym - GULLE! Vem är du?

    SvaraRadera
  12. Jag är också en göteborgsmama som fick en liten minikorv förra året och som älskade att du saknade bibben under graviditeten och att du hatar öppna förskolan bara för att. Shit, känner mig en som en stalker. Men det finns liksom för få göttiga mammabloggar, och då blir man ju såhär!

    SvaraRadera