onsdag 27 april 2011

Jag minns alla mina universitetspoäng och hur de brukade ta på mig

I går köpte jag den nya Harukiboken 1Q84, så nu har jag nyläsning om kvällarna igen. Men innan jag fick den köpt, som in between-läsning, plockade jag fram den bok jag skrev C-uppsats om en gång i tiden. Den här:

Det var nästan ett decennium sedan jag läste den och när jag öppnade den nu upptäckte jag att jag gjort massa anteckningar i marginalerna.

"Men GUVAKUL och spännande! Som att läsa brev skrivna till sig själv, nästan!" tänkte jag först.

Sedan började jag läsa och alltså...

Så himla kasst jag analyserade? Banalitet på banalitet och självklarhet på självklarhet och skämskudde på skämskudde.

Jag vill minnas att jag kände mig rätt intellektuell och slängde mig med ord som tes och diskurs och liknande. Men... nu sitter jag och rodnar i ljuset av läslampan. Och jag var ändå 22 när jag skrev C-uppsats. Vuxen väl?

Oro nu:

* Kommer jag att känna likadant när jag läser den här bloggen när jag är 40? DÅ LIGGER JU I SÅ FALL HELA MITT LIV SOM SKAMKUDDELÄSNING PÅ INTERNETZ.

No shit, Sherlock.

4 kommentarer:

  1. Det mest pinsamma jag har läst i hela mitt liv var när jag fick tag på en dagbok jag förde när jag väntade Valentina. Oh my God! OH MY GOD! Det var sånt sentimentalt dravel att jag trodde jag fick gå och kräkas. Men jag kunde ju förstås skylla på hormoner.
    PS: Jag slängde den faktiskt. Så illa var det.

    SvaraRadera
  2. Ha ha. Ja herregud. Jag hittade nån Bourdieu-kulturellt-kapital-analys som jag skrivit under min studietid. Kunde varit baksidan av ett mjölkpaket, banal och självklar och fullkomligt svart-vit i sin analys. Men man måste väl gå igenom det. Nu är vi gamla och kloka.
    Ännu mer pinsamt är att tänka på att man satt i gruppdiskusioner på universitetet och sa de här grejerna högt...

    SvaraRadera
  3. Ååååh, kan man låna?!?

    SvaraRadera
  4. Men Jenny NEJ - inte slänga dagböcker!!!

    Karin - hoppas det. Att vi är gamla och kloka nu. En liten röst bak i huvvut viskar dock något i stil med "hahaHAHAHA" när jag tänker så...

    Redaktörn - eh, på allvar? Vill du låna min Union Street med marginalanteckningar?

    SvaraRadera