torsdag 14 april 2011

Där bröt hon ihop

I ett ivrigt glädjeinfall över att Bossa äter nästan som pre-sjukdom tryckte/kastade jag in en sked fruktpuré lite för långt in i svalget på henne nyss. Resultat: hon kräktes och hulkade i säkert 15 sekunder och ALLT kom upp. Fisklunchen, mjölkflaskorna, vällingen och fruktpurén. Rubbet. Tutti. Allt hon fått i sig i dag.

Min reaktion: la mig under gröna soffan i vardagsrummet och grät.

Lyckligtvis fanns Nils i närheten och kunde ta hand om nerspydd bebis.

Summan av detta: jag är en unfit mother.

4 kommentarer:

  1. Men åh stackars! Båda två. Alla tre.

    SvaraRadera
  2. Det är vi allihopa, Maria. Unfitta föräldrar alltså. Det är det enda man med säkerhet kan säga om föräldrarskapet, vi kommer förr eller senare på ett sätt eller annat, fucka upp våra älsklingar. Ta´t lugnt!

    SvaraRadera
  3. Äsch då! Lite spy har en unge aldrig dött av. Jag gjorde en liknande jobbig grej med farmor (nu avliden sen en dryg vecka, inte mitt fel, väntat och skönt för henne) som var i ett uselt tillstånd och låg inlagd, extremt slö och ynklig. Det enda hon ville förtära, typ överhuvudtaget, var vatten ur en liten kopp med pip. Jag ville ge stackars uttorkade farmor lite vatten, det kom för fort - hon satte i halsen. Ingen luft, små försök till andning och hostning i typ 5 minuter. Jag ville bara dö! Hon repade sig såklart men var rätt tyst och koncentrerad på andningen efter det. Mvh ej-fit-to-be-vårdpersonal

    SvaraRadera
  4. Underlandet: mm, hon drack ganska girigt ur kvällsflaskan sedan, kan jag säga. Och ur klockan-tre-på-natten-flaskan...

    Jenny - tack, känns bättre att höra att man inte är ensam.
    Ps: du sa fitta, hehe.

    DJ - man vill ju bara så väl, eller hur? Men gud vad hemskt det måste ha känts. Stackare.

    SvaraRadera