söndag 6 februari 2011

Tänker fortfarande att en vuxen ska komma och ta tillbaka henne

Nu har Bossa levt i cirka 130 dygn. Och varje kväll när hon somnat för natten blir jag helt förvånad över att det funkade. Att jag lyckades natta henne, liksom. Jag blir också förvånad varje gång jag får i henne mycket mat eller när hon rapar eller verkar nöjd och glad.

Jag är nog egentligen lite förvånad över att jag lyckas hålla henne vid liv överhuvudtaget.

Inte helt trygg i sin mammaroll, men väldigt kär i sin bebbla.

5 kommentarer:

  1. Men guuud va fina ni är!

    SvaraRadera
  2. Du skriver så himla fint om hur det är att bli mamma! Känner igen varje tanke :-)

    SvaraRadera
  3. Tycker det kanske är den bästa rubriken nånsin.

    SvaraRadera
  4. Tack! Det känns verkligen så. Som att någon ska knacka mig på axeln och bara "ehum, vad gör du med barnet? Give it back now, är du snäll".

    SvaraRadera