måndag 17 januari 2011

Strax efter klockan 16 är den bästa tiden

Ah, den här stunden alltså. Bossa har precis somnat för dagens sista tupplur och jag har överlevt ännu en dag helt ensam mä'na. Det känns lite så nu, speciellt de dagar då jag inte har planerat in någonting, att det bara är att "härda ut" och räkna ner timmarna till dess att Nils kommer hem.

Det kommer väl inte alltid vara så här, det fattar jag. Men just nu, när hon är så himla missnöjd och jag går omkring med en konstant oro för att det ska skrikas eller stress för att det skriks, så är dagarna inte så himla häftiga.

Men den här stunden. Den tycker jag om. Hon är mätt och nöjd och snusar i sängen. När hon vaknar igen kommer hon att stråla som en sol (hon är alltid glad när hon är nyvaken) och när skrikandet väl kickar in igen så är Nils antingen hemma eller på väg hem. Och delat skrik är verkligen dubbel glädje. Så mycket lättare att hantera det när man inte är ensam.

2 kommentarer:

  1. Det låter verkligen helt crazy det här skrikandet! Går det att koppla ihop med något - typ 15 min efter mat tex?
    Jag vet att min brorsdotter var väldigt missnöjd under sitt första år ( hon gick under namnet mistluren) men jag tror de fick bukt med det genom väldigt tydliga rutiner för mat resp sov... Och att färre personer hanterade henne...
    Hoppas det går över snart...

    SvaraRadera
  2. Tyvärr är det ganska random. Tidigare var det absolut mest skrik om kvällarna, men nu är det spridda skurar.

    Tack för peppen. Jag hoppas också att hon blir gladare/nöjdare snart.

    SvaraRadera