lördag 22 januari 2011

Om att hjälpa mig med goda råd

Jag är ambivalent vad gäller en grej med bebisandet. Det är det här med tips och råd.

Ibland blir jag helt ursinnig när folk ska komma med tips och råd. "Hallå, jag tillbringar 22 av dygnets 24 timmar med min bebis, jag känner henne bäst", typ. Och ibland vill jag inget hellre än någon ska ska vara snäll och berätta för mig vad i helvete jag ska göra.

Det är inte så lätt att veta vad jag behöver höra alltid, med andra ord.

Men i dag kan jag säga att jag träffade en person som hade kunnat få ge mig hur mycket tips och råd som helst. Olas pojkvän Gunnar. Jag ger er: fem barn på sju år. Hur är det möjligt? Han är min idol. Han var så fin när han på ett försiktigt sätt föreslog att jag kanske inte behöver springa fram och lyfta upp Bossa så fort hon gnyr lite.

Med fem barn på sju år i ryggen behöver han inte vara försiktig när han ger mig tips. Fixar man fem barn på sju år så är det fritt fram att ge mig hur mycket tips och råd som helst. Det kan jag säga.

2 kommentarer:

  1. Det finns många "experter".
    Man får liksom sålla lite bland råden.
    Värst är såna som kritiserar utan att ha varit i samma situation själv.

    SvaraRadera