söndag 16 januari 2011

Och tänk att jag sover med öronproppar, det gör inte han.

Barnvaktningen gick såklart strålande i går. Johanna är så fin med Bossa. Först fick hon henne att sluta skrika och sedan nattade hon henne så snabbt och lätt att jag var beredd att utse henne till "mother of the year".

Bossa hade nog bästa sovnatten hittills, därtill. Sov mellan 19-23 (jag och Nils kom hem vid 23 och då satt Johanna och matade henne) och mellan 23-03. Därefter vaknade hon hela tiden_punktnu, men två stycken fyratimmarspass är ändå rekord.

Nu har vi bäddat med de här fräsiga lakanen och hoppas att det håller i sig.

En grej bara: i går bestämde vi (jag) att Nils skulle ta första natt-matningen. Men när hon vaknade och var hungrig vid 3 så GICK det inte att väcka honom. Helt omöjligt! Och när jag hade slagit honom en stund blev jag helt pigg och tänkte att det "var ju lika bra att jag gick upp och värmde flaskan nu när jag ändå var vaken".

Sedan tänkte jag också: "haha - nu kommer han att få en helt ny respekt för mig och mina nattmatningar. Nu när han vet hur jobbigt det är att bli väckt mitt i natten och förväntas göra saker."

Nu, lite senare, tänker jag: var det här verkligen en "vinst"?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar