tisdag 11 januari 2011

När jag la stickan i sängen sa Nils så här: "är det kiss där nu?"

I dag är det exakt ett år sedan jag kissade på en graviditetssticka och fick veta att jag var gravid. Dagen efter skrev jag så här i min dagbok:

Första dagen som officiellt gravid. Misstänkte iofs redan i torsdags, men det testet var negativt. Så jag fortsatte att dricka vin och röka som vanligt i helgen. Everything ok down there?

Nils är nog orolig för att jag ska tjata på honom att sluta röka. Han gick ut på trapphusbalkongen nu, så att det inte skulle komma rök i lägenheten.

Men han verkar glad. Faktiskt. Chockad i morse, såklart, men redan när vi sågs på lunchen var han liksom pirrig.

...

Nils fick veta så här: jag gick och väckte honom och tände lampan i taket och visade honom stickan och sa "nu kan vi skaffa tax i alla fall". Allt ungefär samtidigt. Han fattade först ingenting. Sedan sa han att han misstänkt att det var på gång. Och sedan att han ville få dagen på sig att smälta det. Men det verkar nästan som att det räckte med "fram till lunch".

Själv fattar/begriper jag nog inte. Eller, det har nog inte sjunkit in, kanske man säger. Men det känns mest kul. Spännande. Som ett skämt. Läskigt. Roligt. Äsch, jag vet inte.

Förutom Nils så vet Jessica på jobbet om det. Hon går alltid med mig ut på 10-rast och skulle ha fatta direkt ändå när jag inte hade tänt en cigg. Nu får hon hjälpa mig att dölja för de andra.

Personer jag vill berätta för: Ylva + Gabriella eftersom de själva är gravida (hjälp vad konstigt att skriva "gravid"!) och Liselott (såklart).

Personer som kommer att få veta först: alla som är med på Matildas möhippa i helgen.

Saker som jag och Nils redan pratat om: skaffa tax, byta lägenhet.

4 kommentarer:

  1. Vart tog taxen vägen?

    Get a Termos, now!

    SvaraRadera
  2. Just nu är jag oerhört glad att vi inte skaffade någon hund. Men kanske om några år...

    SvaraRadera
  3. Jo, jag var nog rädd också. Är fortfarande rädd - hela tiden. Ansvaret, liksom. Herregud.

    SvaraRadera