onsdag 12 januari 2011

Insomnia tar kål på mig

Röv. I dag var jag så trött att jag kände mig full. Så trött att allt gick i slow motion och så trött att jag glömde nycklarna i dörren (Nils plockade dem när han kom hem.)

Ändå är det så här nu:

Gick och la mig tjugo över nio. Har fortfarande inte somnat. Är klarvaken. Har tvingat Nils att ta tillflykt till rummet bredvid, då jag höll honom vaken med min vakenhet. Känner ångesten komma krypande. När ska hon vakna igen? Hon åt halv tolv sist, är det ens någon idé att jag försöker somna nu? Blir ju ändå väckt snart och den känslan är ju... När måste jag gå upp med henne i morgon bitti? Sex? Åtta? Hur ska jag orka vara en rolig, bra och trygg mamma om jag inte sover något?

Jag hatar mig.

Dessutom har jag ont i livmodern. Ska jag få mens också, kanske? Fest.

5 kommentarer:

  1. Du kanske ska prova att anlita en natt-nanny som Isabel i Svenska Hollywoodfruar brukar göra? Finns pålitliga väl meriterade i Grenviken har jag hört ryktas ;)

    SvaraRadera
  2. Jag hoppas du får sova Maria. Men du kan inte kräva av dig själv att vara en rolig mamma hela tiden! Ta överleva först, sen hålla dig vaken när hon är vaken och servera käk. Resten är bonus! Du är ingen maskin. Stoor puss

    SvaraRadera
  3. Åh jag har hamnat i samma onda cirkel nu :-/ Lägger mig och blir helt spänd och pigg och kan inte somna för jag tänker att H ändå ska vakna snart. Fy fan vad vidrigt det är. STACKARS OSS.

    Och mens har jag fått. Verkligen festligt!

    Kram till dig.

    SvaraRadera
  4. Johanna - mormor kommer ner en helg snart, har hon lovat. LÄNGTAR.

    DJ - tack, jag ska tänka på det. I dag har jag faktiskt ingen ork till något annat än det mest livsnödvändiga.

    Karin - USCH, det är inget kul det här. Och så försöker jag tänka att det är övergående, men det hjälper inte. Jag kan inte se en tillvaro med sova-hela-nätter framför mig nu. Det känns helt ouppnåeligt.

    SvaraRadera
  5. Jo jag lovar, det kommer!!! Det blir bättre. Men det hjälper inte ett dugg just nu :-(
    Men så här var det när E var bebis också. Sjukt nog glömmer man hur jobbigt det var. Johan sa igår "Ja och om fem år har vi glömt hur jobbigt det är med H nu och så skaffar vi en till va" och jag bara "Neeeeeeeeeeeeeeeeeej skämta inte ens om det!" ;-)

    SvaraRadera