torsdag 13 januari 2011

Hugger ganska snabbt, ja

Men oj vad lite jag tål nu.

Exempel på hur lite jag tål:

Nils i morse: "Men i natt fick du sova, va?"

Jag: "Nä. Eller allt är ju relativt. Alltså hon vaknade ju tusen gånger under natten." (Tonläge: förorättad.)

Anledningen till att Nils sa så var att jag gick och la mig strax efter åtta i går. Alltså strax efter att Bossa somnat. Och det var ju ingen konstig sak att säga. Men jag reagerar på sådant nu (alltså kommentarer som "Men du ser ju pigg ut!") på samma sätt som jag reagerade när mamma sa så här, på telefon, under en period då jag var väldigt, väldigt nere:

"Det låter som att du är glad." Eller: "Det låter som att du mår bättre."

Alltså jag vet ju att varken Nils eller mamma har något form av uppsåt i det de säger och de vill ju bara att jag ska få sova ordentligt respektive må bra. De vill ju inget illa såklart. Men jag blir helt såhär... GRRR... som att någon försöker ta ifrån mig min rätt att känna som jag gör. Eller som att de innerst inne, med sina frågor/kommentarer menar "ja nu BORDE du verkligen inte vara trött" eller "du har ju EGENTLIGEN ingen anledning till att må dåligt".

Men så är det ju inte. It's all in my head. Och det är ett trött huvvud nu det.

3 kommentarer:

  1. Jag gick o la mig 19 - dock vaknar inte min unge mer än 3 ggr per natt... lider med dig och du, du tar rätt mkt hänsyn till din familj så jag tycker att de får ta om du fräser lite någon gång, eller ofta också för den delen.

    SvaraRadera
  2. Hej! Jag ansluter mig till hyllningskören. Det är mycket roande/givande att läsa om kärleken och frustrationen kring Bossa. Innerligt, utlämnade, gnälligt och varmt, samt roligt etc etc.

    Just nu är det här nätets bästa blogg. Ja, du slår festamysamaila.

    Tack-tack

    SvaraRadera
  3. Att Körven: det är fan inte kul att behöva "passa på att sova" så fort man får chansen. Vad hände med livet, liksom. Men som tur är så håller det väl inte på så här mer än några månader...?

    Att Petter: nu dör jag lite av genans här över tangentbordet. DU kan vara bäst. Älskar ju din blogg. Så även min man. Alltså att han också älskar din blogg. (Ja, jag älskar ju honom också, men det hör ju varken hit eller dit.)

    SvaraRadera