fredag 31 december 2010

Gästerna är här!

Och vi fick en tofs!

Nu blir det nya hy-tider

Sparade sista skvätten på finkrämen till årets sista sminkning.

Gott nytt, blogg-lovers!

Sådär ja, ett ögonblicks ro framför dattan, med dygnsgamla popcorn (godast så) och ett glas cola får kickstarta den här nyårsaftonen. En nyårsafton som kan punktas upp så här:

* Vi ska vara hemma hos oss (såklart...) och blir totalt sex personer + en bebis (vår) och eventuellt en hund (ska Kurt vara med, Liselott?).
* Jag och Nils står för varmrätt (har haft kött på marinad i nästan 24 timmar nu) och förrätt (fick snurr på en Västerbottenostpaj i går och har köpt roliga korvar att servera till) och Liselott + Stefan + Jenny fixar efterrätt. Den sista personen i sällskapet, Jocke, bidrar med sitt goda humör och sitt fina utseende.
* Eftersom vi är nyblivna föräldrar så kan vi inte bli fulla och därför lägger vi krutet på kvalitet i stället för kvantitet med en riktigt fin skumpa.
* Däremot ska jag få unna mig det här i kväll: jag ska få röka. OBS: jag ska alltså inte amma i kväll, utan vi ger ersättning under kvällen och natten. OBS igen: jag tänker inte bli heltidsrökare igen. Men ibland får jag unna mig. Jo, det får jag.

Nu ska jag ta mig ett bad och ett glas fint rött. Även på bib-fronten få kvalitet gå långt före kvantitet nuförtin. Och jag tycker om det.

torsdag 30 december 2010

Ett helt kvartal

Är det ett tecken att Bossa sover gott i sin säng (vagn) redan vid halv nio på sin tremånadersdag? Det sägs ju att "allt" vänder efter tre månader.

Alltså gud vad jag älskar den här lilla mimosasalladen. Med risk för att låta banal så skulle jag göra allt för min dotter. Verkligen allt. Älskar ihjäl mig på henne.

Klippa, laga mat, bada

Åh, jag ljög precis för en frisör.

Hon: "Hmm, klias det mycket i hårbotten? Du är ganska röd. Är du kanske allergisk mot ditt schampoo?"

Jag: "Så är det nog. Du kanske kan tipsa om något?"

Vi hade så bra kallprat på gång, så jag ville inte förstöra stämningen genom att ta upp att klösandet mest troligt är ångestrelaterat.

Hur som helst. Nu är jag klippt. Se!

Nu ska jag på en timme svänga ihop en västerbottenpaj och en potatisgratäng till morgondagens nyårsmidddag. Sedan ska jag bada med den här. Hon luktar nämligen ganska mycket ost pga surnad mjölkansamling i halsvecken.

Tröstmat, eller girls who eat their feelings

Det känns bättre nu. Jag har vilat lite. Och nu ska jag få äta den bästa tröstmaten jag vet, näst efter stuvade makaroner: mackor, cola, choklad.

Ps: läskigt det är att inte känna igen sig själv. Jag blir verkligen en annan av att inte sova.

Då behöver man liksom inte fundera på det

Under avdelning "det tär på relationen att skaffa barn" har jag och Nils ingått ett löfte: vad som än händer så ska vi inte skilja oss de första två åren med Bossa.

I dag är det extra bra att det löftet finns.

Pretty in pink

Bara för att jag och Nils inte köpt något rosa till Bossa betyder det ju inte att det är en förbjuden färg. Titta så snyggt hon sportar bodyn hon fick av Fidde som nyss varit i New York.

Torsdag = vägdag

I natt slog jag rekord i dumheter. Gick och la mig vid 22, men var vaken fram till Bossas tredje nattmatning vid 4-snåret. Det är fel på mig. Fel-fel-fel.

En roligare sak: jag vägde mig* och är nu nere på 66 kilo. Det är 20 kilo mindre än när jag var som värst gravid. Med lite träning på det här så kanske jag är tillbaka i mina gamla fina klänningar innan jag vet ordet av.

*hoppade över vägningen förra veckan, då jag var i Halmstad och inte hade min våg i närheten. Dessutom var det juletider och jag vaknade i princip med en aladdinmarinerad skinkbit i käften, så jag tänkte att jag skulle cut me some slack från vägningarna.

What keeps me up at night

onsdag 29 december 2010

Ett steg bak och två steg fram, eller något

Nu när jag har accepterat att jag inte kommer att sova något om nätterna så länge jag ammar måste jag bara få min omgivning att acceptera mitt nya, sömnlösa jag. Vi får se hur det går. Hon är inte speciellt trevlig, nämligen. Hon pratar till exempel om sig själv i tredje person.

Två andra grejer. Bra grejer:

Jag orkade en halvmil på löpbandet och 20 minuter/240 kcal på crosstrainern i dag.

Jag ska få klippa mig i morgon.

En tredje sak. Halvbra:

Kollade på Black Swan. Fattade inte riktigt.

Sorry Bossa, but it had to be done

Först: Jag tror att jag måste avdramatisera det här med sömn. Läser man inte alltid om folk som snittar två timmar per natt och lever hur bra som helst på det? Jag kan ju bli en sådan.

Sedan: Bossa fick precis sin första klippning. Ingen rolig historia/frisyr, jag klippte mest bort några sjok av testar. Hon hade nämligen börjat utveckla dreadlocks i nacken, pga allt gnidande mot kudde/vagnunderlag/lekfilt. Och även om hon såklart ska få ha dreadlocks om hon vill, så får det ske under mer organiserad form i framtiden.

Det var svårt att klippa en sprattlig bebis som helst inte ligger på mage än, men det gick.

Lite glesbefolkat på hår i nacken nu.

Det berömda trycket i halsen

Satan. Hon somnade vid halv tio och vaknade nyss för den första nattmatningen. Trots att jag la mig kort efter att hon slocknat lyckades jag inte somna före första käket. Och trots att jag är fullkomligt utmattad i kroppen kan jag inte somna nu heller. Efter första nattamaten brukar hon nämligen vakna varje eller varannan timme och känslan av att vara jagad infinner sig då som ett brev hos mig. Måste-sova-måste-sova osv. Det värsta med den känslan är att den är otäckt lik min gamla goa ångest. DET är en kompis från förr jag helst slipper ta upp kontakten med.

tisdag 28 december 2010

Ånaj

Blev visst superpigg i stället.

Just nu:

... testar vi rekordtidig läggning av lilla skvätten. *hoppas*

Det är ganska fint hemma, men jag är inte rolig.

Usch, jävla skitdag i dag är vad det är. I korthet beror mitt dåliga humör på att jag har städat och tvättat supermycket i dag och samtidigt gått och byggt upp en ilska över att jag fastnat i en hemmafruroll som inte känns alls bekväm eller modern.

OBS: jag väljer alltså själv att städa och fixa. Det finns mao ingen logik eller rim/reson i det hela.

Men sur är jag.

Mellan städ- och tvättrycken gick jag igenom alla bilder jag tagit under första månaden med Bossa. Ska fixa ett fint album, tänkte jag. Blev lite gladare när jag hittade den här härliga serien på en nyammad Bossa. Är det verkligen sant som de säger, att alkohol inte går över i bröstmjölken? These pictures beg to differ.




Det är som att bli klubbad med en säl i ansiktet cirka fem gånger per natt

Jag vet inte om det var vid klockan 03- eller 05-matningen i natt, men någonstans där insåg jag att jag begriper precis hur sångerskan i Dixie Chicks kände när hon sa så som hon sa i den där dokumentären. Då när hon berättade hur hon vid ett tillfälle erbjudit sin man 1 000 dollar om han gick upp och "tog ongen".

måndag 27 december 2010

Rom byggdes ju inte på en dag

Kvällens resultat:

Håret växer verkligen fort. Hon kommer att kunna ha flätor när hon är ett. Eller en fin afro.

Det skriks fortfarande en del här hemma, även om det blivit mycket, mycket bättre.

Jag får fortfarande ont i både hjärta och huvud när skrikattackerna sätter in, men jag har lyckats hitta en bra sak med det hela:

När hon skriker blir hon svettig och när hon svettas krullar sig håret. Så när det är färdigskriket är hon så här söt.

Just nu...

...älskar jag att Nils kompis Calle blivit Maria Montazamis agent.

Vi bodde hos Calle och Nicole när vi var i LA förra sommaren och Calle pratade då om att "något tv-team var och filmade chefens fru för ett nytt program på TV3". Little did we know då om the Montazami-effect.

Succé!

Jag trodde att Nils skulle hata min lista. Men tji! Han högg tag direkt och fick upp hatthyllan. Sedan ångade han på av bara farten och bytte en glödlampa — något som inte ens stod på listan.

Kul att man efter sju år kan överraskas av varandra.

...

I ett infall av "FAN vad det är stökigt i vårt hem" gjorde jag den här listan.

Nu frågar jag mig: vem är jag?

Ett konstaterande

Jag tränade i dag. Hade tänkt springa på löpbandet i en halvtimme, men orkade bara 22 minuter. I skenet av att det här är mitt andra gymbesök sedan jag skaffade kortet för cirka en månad sedan så måste jag dra slutsatsen att det har varit en dyster utveckling på mitt Project Loser.

söndag 26 december 2010

Det slutade med att jag köpte Aftonbladet

Stod vid tidningsstället på Hemköp för att välja läsning till kvällens bad när jag insåg att ingen tidning tilltalade mig. Alls. Har jag kanske hamnat i ett läge där jag ligger mitt emellan alla målgrupper?

Inte ett enda (svenskt) magasin känns kul längre. I alla fall inte så kul att jag är beredd att lägga en femtiolapp på det. Jag kommer inte heller att förnya min Elle-prenumeration. "Superexklusiv intervju med prinsessan Madeleine", liksom. Ja, gjord av hennes kompis, ja. Samma sak med det "unika" reportaget om Jennifer Aniston som var skriven av en av hennes bästa polare. Jag blir förbannad på sådant. Intervjua någon mindre känd hellre än servera sådant där tillrättalagt bajs.

Gud vad jag saknar tidingen Darling.

Borde vi ha tänkt på frukten?

Hemma igen!

lördag 25 december 2010

Skills, skills, här var det skills!

På temat "milstolpar med Bossa" vill jag nu sammanfatta vad som hänt med henne den senaste veckan eller till och med kanske de senaste dagarna. Shit, det går så fort nu. För bara ett par veckor sedan var det en nyhet att hon jollrade och nu går det knappt att få tyst på'na.

Förutom att käften går i ett så behärskar hon nu även följande tricks:

* Rulla från rygg till mage och tillbaka. Detta gjorde hon för första gången i dag, med mig och mormor som vittne.
* Sträcka sig efter saker och medvetet gripa tag i grejer som hon vill ha.
* Lyfta huvudet från magläge samt göra små armhävningar.
* Hålla sig från att bajsa i en hel vecka för att sedan bjuda upp till dans på skötbordet.

gif animation maker
Gif animation maker

Klapparna

Dagen efter stora dopparedagen kan jag konstatera att både jag och Nils måste ha varit snälla i år. Det är nästan generande så mycket fina klappar vi fick. Och genomtänkta. Jag kanske bara nämnt någon gång att det vore gött med en cd-spelare till Bossas framtida rum eller en termometer till balkongen och så har valda föräldrar snappat upp det och sparat informationen för att kunna leverera till jul. Så fint. Annat bra och efterlängtat under granen: kaffebryggare, våffeljärn som man kan göra sådana där feta belgiska våfflor i och som dessutom funkar som en grill, precis hur mycket kläder som helst till Sally Bo, strykjärn, bäddset, fotoalbum och hör här: en weekendresa of our choice inklusive barnvakt. Det är faktiskt alldeles för mycket. Men fifan vad fint det ska bli.

Sedan fick jag en urbra grej av Nils. Ett nytt objektiv till min kamera. Det är ganska litet och gör att till exempel porträttbilder ser helt proffsiga ut. När man medelst zoomfunktionen valt vad som ska vara i fokus så blir resten av bilden lite sådär snyggt blurrig. Så här:

Paket i fokus.

Skärpa på hunden.

Fina Bossa.

Fina mamma.

Nils brorsa. Också fin.

Och så jag. Jag ammar här, så jag beskar bilden för att undvika att göra en Janet på er. Det ser ju ganska konstigt ut ser jag nu.

Jag är dum i huvudet. Eller blir snart.

Känn på den här då: min mamma gav mig den bästa klappen man kan få — bebisduty hela natten så att jag skulle få sova ut.

Glad i hågen unnade jag mig att stanna uppe till strax efter midnatt innan jag gick och pumpade brösten och däckade vid ett någon gång.

Klockan fyra vaknade jag. Och sedan dess har jag varit vaken. Hela tiden med det härliga mantrat "nu måste du passa på att sova, det här är din chans" i huvudet. Tätt följt av, de senaste timmarna: "nu vaknar hon snart, så nu är det nästan ingen idé att du somnar ändå" och: "jo, all sömn är bättre än ingen sömn så SOMNA nu för fan".

Jag blir på fullaste allvar vansinnig snart.

torsdag 23 december 2010

Jag hatar att jag känner så här

En jobbig känsla som byggt upp sig duktigt i dag är den här: bitter känsla av att tillvaron är orättvis.

Det började med att Nils drog en spontansquash följt av bastu och ett långt bad och fortsatte med att han alldeles nu, medan jag vaggar orolig Bossa, drog iväg på spontanöl med ett gäng polare.

Det orättvisa ligger någonstans i att jag, på grund av att jag sitter inne på Bossas mat, inte kan göra sådant. Inte sådär spontant i alla fall.

Det värsta med känslan är att jag vet att den är orimlig. Det är inte orättvist att han kan vara ute och "roa sig" (gud vilken tant jag är). Det blir ju liksom inte bättre av att vi båda säger nej till roligheter för att en av oss måste stanna inne.

Men to all you baby daddies där ute, här kommer ett tips:

Säg aldrig: "men jag kan stanna hemma om du verkligen vill" till din baby mama. Du har nämligen redan visat vad du helst vill göra, och genom att säga så tvingar du henne att vara antingen bitterfittan som lägger kroksben på din roliga kväll, eller den som säger "nejnej, det går så bra, gå ut du!".

Hon ska inte bli tvungen att vara glad över era väldigt olika förutsättningar för kvällen. Eller över ditt val.

Nu: fortsätta lugna bebis (skriver detta med en hand). G'natt!

Skills!

Herregud, jag satt som bäst och författade ett inlägg om att Bossa i kväll har klänning på sig för första gången (present från fina familjen Adnyana!) när det här händer: hon rullar runt från ryggläge till mage. Helt utan hjälp!

Gud vad det händer saker nu. Nästan läskigt.

I stället för kvällsskrik: däckning

Hej, här sitter jag ensam i Nils föräldrars jättestora hus. Eller ja, Bossa är här också. Men hon sover. Jag passar på att äta choklad, juleskum och dricka cola samt sätta etiketter på paket och skriva julrim.

Eftersom den här bloggen i framtiden ska kunna redovisa Bossas milstolpar vill jag låta meddela att dottern i natt sov mellan 21 och 08. Hur bra? JÄTTEBRA! Alltså hon tog ju pauser i sovandet för att äta klockan 01.15, 03.30, 05.00 och 07.00. Men ändå: framsteg!

Slut på meddelande.

onsdag 22 december 2010

Hon kryper!

Nä, men hon lyfte huvudet när låg på mage. Höll det uppe i säkert fem sekunder. Bästa Bossa!

Drömvädret om det nu måste vara vinter

Fint det är på Nils föräldrars gata.

Vi ska fira jul här, med både Nils föräldrar och mina dito på plats

Hej! Här sitter jag och Bossa på golvet hemma hos Nils föräldrar i Halmstad och leker "kasta apan". Tänkte bjuda på en dagens:

Body + byxor - Villervalla, present från gammelmoster Monica
Tossor - stickade av tant Johanna (hon hade nästan aldrig stickat innan Bossa föddes och nu levererar hon kläder på löpande band = sjukt imponerande)

Ps: Det hände en så oväntad sak förut. Bossa verkade lite tröttgnällig, så jag ammade henne, la henne i vagnen, gav henne en napp och sa "nu ska du sova lite". Satte mig sedan i sängen bredvid vagnen och vaggade henne. Tittade ner i vagnen fem minuter senare och HON SOV! Plötsligt händer det, osv.

tisdag 21 december 2010

Indestructible är årets låt

Kolla vad min fina man köpte till oss (mig).

Tidsklipp till om 14 år:

"Jo, Sally Bo, det här är en cd-skiva, förstår du. Sådana samlade mamma och pappa på."

Nu blev jag en sådan som pratar om cupcakes

Varning för mysblogg, men herregud vilken Elsa Billgren-feeling jag fick när jag testade skorporna som torkat i ugnen över natten. De blev så jävla goda och fina!

Jag fortsätter på baktemat genom att berätta om mina lussebullar med neverstops i, i stället för russin. De blev också hysteriskt goda. Och framför allt: saftiga.

Så här: jag har bakat kanske fyra gånger sedan jag blev vuxen. Jag tycker att det är skoj att laga mat, men har aldrig tänkt på att baka. På grund av min oerfarenhet googlade jag rätt mycket innan jag började. Jag vill nämligen undvika det enda jag vet om lussebullar - att de lätt blir torra. Jag kom fram till följande:

* Att lussebullar blir torra beror på att både saffran och russin verkar uttorkande på degen. Suger ut livslusten ur degsaften, liksom.
* Förutom att byta ut russinen mot något annat (vilket jag hade tänkt göra ändå) kan man öka mängden smör och minska mängden mjöl för att götta till saftigheten.
* Man bör också använda ett recept som innehåller kesella.

Jag öste alltså på med smör och kesella och använde bara precis så mycket mjöl som behövdes för att kunna forma katter av degen och så körde jag med choklad i stället för frukt som dekoration. Därtill gjorde jag det som jag lärt mig av min mor: dubblade mängden saffran. Använde 2 gram i stället för 1.

Saffransskorporna gjorde jag efter det här receptet. Fast jag dubblade saffransmängden där också.

Ja, jag har lagt skorporna i cellofanpåsar och satt på fina etiketter och snören. Skjut mig.

Just nu:

... finns det inget bättre än att stoppa saker i munnen. Helst tyg.

måndag 20 december 2010

Lussebulle 2.0

Det här borde väl funka? *tycker att det är otäckt med russin i mat*

Vad är det frågan om med den där sidan

Jag vet ju att man för sinnesfridens skull alltid ska undvika sidan familjeliv.se. Men röven vad svårt det är! Det är sjukt vad många googlingar som leder rätt in i viktigbyxaland. Hur man ska tänka kring måttsatser när man ersätter socker med sirap i bakning, till exempel. Eller vad skillnaden på rör- och råsocker är. Eller såklart ALLT som har med spädbarn att göra. Det är ett minfält där ute på internet.

När man googlar.

Eller så.

Jag tar ett glas rött till bakningen nu, förresten.

Bara gör det nu. Baka, din jävel.

Alltså jag visste att saffran var dyrt, men... 28 kronor för ett halvt gram? Tänk att jag precis köpte 3,5 gram, för att jag kanske eventuellt skulle orka fixa både bullar och skorpor till julbordet.

Över 200 spänn senare är det inte längre fråga om att kanske eventuellt baka. Nu ska jag få valle för det här, för tusan.

Det är lite som att betala massa pengar för ett gymkort. Säkraste sättet att komma iväg till träningen, liksom.

Sämre sällskap kan man ha

Här är förresten min bordsdam när jag äter lunch nuförtin.
Till alla familjelivare vill jag poängtera att jag inte lämnar Bossa ensam på bordet.

Gillar ju träd

Var på (till?) Ikea med Liselott i går. Köpte massa viktiga saker som till exempel mörkläggningsgardin till sovrummet, hatthylla till hallen och lekmatta till Bossa.

Men mest nöjd kanske jag ändå är över mitt tablettinköp. De är gjorda av kork. Kolla fina. "It really ties the room together", eller hur var det han sa, big lebowski?

När ens liv handlar om sömn

Nu fattar jag de där statusraderna som säger "Wilma sov HELA natten i natt, så nöjd:)" eller "Lucas sov i sin egen säng = seger!" osv. Tidigare var jag lite sådär: "men varför känner du att du måste berätta det för alla du känner?". Nu hajar jag hur det blir i huvudet när man inte får sova_ordentligt_någonsin. Allt man (jag) tänker på är sömn och allt jag kan börja prata om när någon frågar hur jag mår är hur lite/halvlite jag sovit den natten och hur det påverkat mig. Så without further ado, här är natten med Bossa:

23:00 (cirka) - hon somnar på riktigt
23:30 (cirka) - jag somnar
03.00 - hon vaknar, jag lyfter över, vi ammar
03.30 - hon sover igen
05.00 - bebis vaknar, vi ammar
05.40 - hon sover igen
07.00 - vaken bebis, ammar
07.20 - hon sover
07.45 (cirka) - Nils alarm drar i gång, jag och Bossa vaknar
08.30 (cirka) - Nils slutar snooza och går upp, jag och Bossa fortfarande vakna och nu redo för dagen

Om jag bara hade varit kompis med min sömn hade den här natten inte varit så jobbig. Hade jag bara kunnat vända på mig och somna om när hon gör det så hade det ju varit lugnt. Men nu kan jag inte bara somna om. Det svåraste jag vet när det gäller sömn är att somna första gången på natten. Och nu blir det a hell of a lot of insomningar.

Lite som när jag och min mamma skulle flyga till Turkiet 1997 och hon pratade om att det var lite läskigt att flyga, men när man väl var uppe i luften var det ganska lugnt. Det var starten som var värst. Vi flög från Karlstad eller Örebro eller något och när planet väl var iväg fick vi veta att piloten var tvungen att mellanlanda på Arlanda för att tanka = dubbel start-ångest.

Tur att det är så mysigt att vakna med den här.

söndag 19 december 2010

Nja...

"Skrattar bäst som skrattar sist", ropade Bossa från sovrummet.

Tänk, hon skrek inte så jättemycket i kväll heller och hon SKRATTADE när vi badade henne.

Heja mig och heja Bossa! I går kväll slocknade hon för natten vid 22-tiden och i kväll hoppades jag på att kunna skala av ytterligare en kvart eller så. Men vet ni när hon somnade? Tam-ta-dan: klockan 21.15! Okej, hon kan fortfarande vakna och vara ilsk, men jag tror faktiskt att hon kommer att sova ett tag nu. Hon slabbade i sig från båda tuttarna + en halv halva ersättning (vi kör på de där färdigblandade tetrorna och ger henne en deciliter per gång, men hon käkar sällan alltihop) och hon hade de typiska "tröttgnällen", så jag tror att hon är ute för räkning för ett tag.

Vild sak nu: jag ska inte passa på att lägga mig nu när hon somnat. Jag ska titta på en film med Nils. Den här tänkte vi se. Inte så bra betyg på IMDB, I know, men Zack Galifianakis är med och han är ju nästan alltid bra.

Len som en alldeles ny liten kyckling

Just det. Jag beställde ju en ny kräm (ni vet, min never ending ansiktskrämsjakts-story...) häromveckan. Jag har använt den några dagar nu och känner att det är läge att brista ut i ett offentligt HURRA. Den är nämligen superbra och jag kan rekommendera den varmt. Det fina med den är att den är så himla krämig och tjock utan att vara för fet. Den smälter in superbra i huden och gör att man (åtminstone jag) känner mig helt liksom elastisk i ansiktet. Och så doftar den sådär gött tantigt. "Fresia" står det att den ska dofta, men jag skulle vilja säga "grandma".

218 spänn inklusive frakt på glamazon.se. Jag gjorde en prisjakts-koll och den var billigast där. Fick den efter tre dagar och de skickade med lite freebees. Bra!

En natt med Bossa

Vänner och bekanta, i går kväll slog jag rekord i tidig läggning av Sally Bo. Klockan 22 var hon nergosad och i drömmarnas värld i vagnen. Dessutom: hon skrek nästan ingenting i går kväll. Visst, hon var orolig och gnällig, men det riktiga primalskrikandet uteblev.

Det här är tidigare unheard of. Vågar man hoppas på ett trendbrott? (Nä jag ser själv att jag gick för långt där.)

Allefall, jag tänkte bjuda på hur resten av natten blev. Håll i er:

22.00 - Bossa sover. Jag gör mig redo för natten och lägger mig och läser.
23.00 - har läst ut Norwegian Wood av Murakami. Släcker och somnar omedelbart.
01.00 - Bossa vaknar. Jag lyfter över henne i sängen och ammar henne. Hon somnar om.
03.50 - Bossa vaknar. Jag liggammar henne. Hon somnar inte om efter maten, utan ligger och sprattlar oroligt ett tag. Jag håller nappen åt henne och försöker lugna.
04.30 - Bossa har somnat igen.
04.40 - Nils går och lägger sig. Han har fezztat_med_killar. Vi pratar lite om kvällen.
06.00 - Bossa vaknar. Vi liggammar. Hon är superorolig efter maten och kommer inte till ro. Jag tröstar, buffar, vyssjar.
07.00 - Bossa sover igen.
07.01 - Jag kastar ut Nils, som snarkar och slåss i sömnen. Han får sova på soffan.
07.30 - Bossa vaknar och gnäller. Jag trycker i nappen.
07.42 - Bossa tappar nappen.
07.44 - Bossa tappar nappen.
07.45 - Bossa tappar nappen.
07.48 - Bossa tappar nappen.
07.49 - Bossa tappar nappen.
08.00 - Bossa sover igen.
08.30 - Bossa vaknar. Vi ammar.
09.30 - Bossa ammar fortfarande. Vet inte om hon får i sig något, men hon vägrar släppa tutten.
09.40 - Bossa klarvaken. Nu är det en ny dag.

Hur hade ni det i natt?

lördag 18 december 2010

Som en mermaid med klumpstjärt ungefär

Sovpåsar till bebisar ska tydligen vara bra av massa olika anledningar. Jag tycker det bästa är att det ser så himla roligt ut.

Hihi

Köpte snus till Nils brorsa som är här och hälsar på. Fick visa leg.

Det är fan bajs_överallt_nu.

Jag har fått berättat för mig att förr i världen, som till exempel för cirka 30 år sedan när jag och min bror var nykläckta, så hade barn blöja i max ett par år innan de lärde sig att gå på pottan. Tydligen var blöjorna så obekväma (storbinda och plastsnibb, typ) att barnen gärna slapp dem. Nu, däremot, lär blöjorna vara så sköna och högabsorberande att ongarna gärna fortsätter med sitt "i byxan"-kiss och bajsande så länge som möjligt.

Med detta i ryggen undrar jag vad som egentligen hände nyss, när Bossa krämade loss så att det inte bara gick igenom blöjan, utan också genom bodyn och byxan och ut i babysittern.

Har jag fött fram en bajsare som dagens superavancerade blöjor inte rår på? Är det något blöjföretag som vill anta utmaningen?

fredag 17 december 2010

Ute, ölar.

Tecken på att jag och Liselott är äldre än sist vi var ute och drack på långgatorna i Gbg:

• Liselott spanar så här noggrant på ölsortimentet innan hon beställer.
• Jag har en bröstpump i väskan.

Läge att ta ner henne på jorden?

Jag har läst att man ska uppmuntra och berömma sin bebis hela tiden. Så det gör jag. Hon är jätteduktig när hon pruttar, "världens bästa Bossa" när hon lyckas greppa något som jag räcker henne och superfantastisk när hon gurglar/jollrar.

Det här kanske har stigit henne åt huvudet. Nu sträcker hon nämligen upp händerna ovanför huvudet, som att hon vunnit första pris, för minsta lilla grej. Här: efter att hon ätit mjölk.

If you can dream it, you can be it?

Ibland när jag träffar människor som är helt distanslösa tänker jag... läser du inte böcker? Tittar på filmer? TV?
Någon klyscha då och då (typ att säga att "det är större än livet" när man precis fött barn) är såklart helt okej. Men när det liksom bara väller ut plattityder, over and over... Jag kan inte fatta hur personer som pratar så kan vara så omedvetna att de gör parodi på sig själva om och om igen.

Äsch, vi tar en liten film på det.

Jobbigt

Bossa upplever just nu sin hittills mest frustrerande stund. Hon har hittat sina fötter, men fattar inte hur hon ska få fatt på dem.

torsdag 16 december 2010

Hur gör djur, eller barn?

Nu är vi där igen. Bossa har skrikit sig trött och somnat i vagnen och klockan är inte ens nio. Det är ju för tidigt för att hon ska sova för natten. Eller? Det är ju samtidigt för sent för att hon ska sova en timme och sedan vara vaken ett pass till och sedan sova för natten. Eller?

Aaaah. Hur gör man? Hur gör man med bebisar? Det är ju skitsvårt. Ju.

Jag går i alla fall och lägger mig nu. Passar på, liksom. Älskar att Nils står ut med kvällspassen. Tackochgodnatt.

Jag ställde mig på vågen...

... eftersom det är torsdag och vägdag. Men eftersom jag inte vill hålla på och räkna halvkilon hit eller dit (och med dit menar jag NER, obsobsobs!) så glömmer jag raskt det och blickar framåt.

En grej jag älskar den här veckan är Musikhjälpen. Det finns liksom alltid något bra att lyssna på. Har på det i bakgrunden hela tiden. Först på SVT2 och sedan radion. Jag är så himla glad över SR:s val av programledare också. Nour, Martina och Jason/Timbuktu är så jävla bra tillsammans och var för sig. Klart bästa trion hittills (ja, min kompis Henrik var ju såklart bäst av alla när han var med första året, men jag gillade inte riktigt hans parhästar).

Minne från första årets musikhjälp: Jag fick åka ner till Malmö för att agera "Henriks närmaste" när han blev utsläppt ur buren. Jag var supernervös (av någon anledning) och hade köpt med mig en mjukisenhörning + blommor till Henrik (han hade en svår hangup på enhörningar). När Kittys pojkvän såg att jag var utrustad med gåvor blev han helt bestört för att han inte hade det. Så då fick han min bukett så att han kunde ge den till Kitty. Hon blev glad.

Sedan gick jag och Henrik och några till ut och drack öl trots att Henrik inte hade ätit på fem dagar.

Dagens

Outfit: body - threadless, byxa - villervalla.
Humör: lite disträ.

onsdag 15 december 2010

Det bästa som finns just nu, om man är elva veckor och precis börjat dregla

Bossa har tagit handtuggandet till nästa nivå: tugga på andras händer. Här pappas.

Det känns liksom obehagligt ända bak i kindtänderna

Sak jag är dålig på:

* Att slappna av när någon grejar med metallinstrument uppe i mitt kön.

Det var nog svårt för min MVC-sköterska att tro att jag krystade ut en 3,8-kilosklump för elva veckor sedan. Maken till mesig spiral-patient får man nog leta efter, nämligen. Hon var tvungen att kalla på en kollega, som fick prata lugnande med mig och hålla mig i handen, för att klara av att sätta in spiralen.

Men nu sitter den där, och Bossa behöver inte oroa sig för att någon ska komma och stjäla hennes space. Tjo!

Så nä, vi tänker inte på syskon

Hej! För att fortsättningsvis kunna ge helt odelad uppmärksamhet till Bossa ska jag nu åka till min mvc-sköterska och få en spiral upp i...

Det här med gynbesök är på min topp 3-lista över det värsta jag vet att göra, så det är ju gött att jag har förlossningen i färskt minne. Nu vet jag vad smärta och obehag är, liksom. Att tjofsa upp en liten pryl genom livmodershalsen kan rimligtvis inte kännas i närheten av total utplåning (jo, det kallas så) av densamma. Hoppas.