tisdag 14 december 2010

Som en arg och röd liten hob

Herrejävlar vad Bossa har skrikit i dag och i kväll. Sådär risk-för-skilsmässa-mycket. Fy och röv vad hemskt det är när hon är otröstligt förtvivlad. När man provat mat, bad, vyssåvagg, bära omkring, lägga ner och promenad och ingenting får henne att komma till ro.

Just nu har hon däckat av utmattning hos Nils i babybjörnen. Vi ska testa att lägga över henne i sängen bredvid mitt bröst och hoppas på det bästa. Det bästa = att hon käkar lite (hon har ätit alldeles för lite i dag) och sedan somnar.

Enligt boken-om-bebisars-första-år så ska Bossa ta ett nytt utvecklingssprång right about now. Så det kanske är därför hon skriker som hon gör. Eller så är det som Anton sa förut: hon kanske är homofob?

3 kommentarer:

  1. Åh fy :-/ Stackars er.
    Har en skrikis här också sen några dagar tillbaka. Gud vad man blir urlakad när man inte lyckas trösta dem eller göra dem nöjda.
    Hur många veckor var Bossa när hon började skrika sådär? Hoppas hoppas det lugnar sig för er snart, att det blir bättre kvällar.
    Trött kram från ett annat arbetsläger.

    SvaraRadera
  2. Stackare right back. Usch, det är verkligen helt fruktansvärt slitsamt. Hoppas att er skrikperiod blir kortkort. Som min vän Gabriella. Hon hade en veckas superskrik med sin bebis - sedan var det hyfsat lugnt.

    Bossa drog väl igång på riktigt efter ett par veckor ungefär. Första veckan var iofs också väldigt gnyig, men då var hon ju sjuk.

    SvaraRadera
  3. Mmmm Harry är exakt en månad. Hoppas det är nåt utvecklingsfastjofräs. Han är så galet närhetskrävande framförallt. Man kan inte lägga ner honom, då avlider han nästan. Tur att det finns babybjörn iaf.

    SvaraRadera