lördag 11 december 2010

Om att festa nu när det är ont om sådant

En grej jag kommit på mig själv med att tänka när jag "går ut" nuförtin är att det absolut inte får förekomma något slentrianfestande eller slösnackande. Eftersom jag inte längre kan "spontan-gå ut" så måste jag få valuta för tiden jag lägger på fest. "NEJNEJNEJ! Det där har vi redan pratat om massa gånger!", kan jag vilja skrika om det blir ett tråkigt samtalsämne till exempel. Jag vill liksom inte slösa bort värdefull fest-tid på att prata om något tråkigt. Eller MED någon tråkig, för den delen.

Nu menar jag inte att jag är så jävla rolig jämt.

Jag menar heller inte att det här på något sätt hör ihop med det faktum att jag lämnade festen först av alla i går. Mina kollegor är roliga. Jag var verkligen bara hur trött som helst och var tvungen att välja på att gå hem eller somna i en tallrik grisfötter (ja, de hade GRISFÖTTER på julbordet på "Privata rum").

Fan, det går att läsa det här inlägget på flera sätt och dra slutsatsen att jag är en förmäten typ. Äsch, det får stå kvar ändå. "Ärlig och härlig", liksom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar