onsdag 1 december 2010

Mitt gryn är inte sig själv

Mitt hjärta går sönder lite nu. Jag ser att Bossa tycker att det är dags att skrika och föra liv (det börjar ju ändå dra ihop sig till kväll), men hon orkar inte. Den här förkylningen släpper bara igenom en slags gnällande klagosång. Lite som den där "hoajajajaj buff"-låten.

4 kommentarer:

  1. Lillstumpan! Hon blir allt bra snart ska du se. (Tänk också hur du har utvecklats och växt in i rollen som morsa, du saknar skriken lite!) Kram

    SvaraRadera
  2. Jag vet, jag kommer att ångra det bittert så snart hon är frisk igen...

    SvaraRadera
  3. Bossa är ljuvlig till och med när hon är sjuk :)

    Har hört folk säga att skrikiga bebisar ska fungera som preventivmedel. Så dumt så dumt. Jag inser (så mkt man nu kan inse saker utan att själv ha upplevt det...) att det kan vara jobbigt i början men det är som ett sug i kroppen. Jag vill också. Nu. Men så är man förnuftig och ba "plugga klart och skaffa jobb"...

    SvaraRadera
  4. Em, vad fin du är. Ja, det är jobbigt. Sjukt jobbigt. Men också väldigt värt det. Nu när hon blivit lite mer människa och lite mindre spädis börjar det bli riktigt kul.

    SvaraRadera