onsdag 8 december 2010

Kom till mig! Hälsa på mig! Ta mitt barn en stund!

Sak som förändrats sedan Bossa kom: min inställning till spontanbesök.

Tidigare hade jag lite svårt för när folk bara "kom förbi". Jag ville gärna vara beredd och kanske hinna städa och köpa hem något gött att bjuda på osv.

Nu: jag ÄLSKAR spontanbesök. Just nu är svärföräldrarna här och Maine, Nils mamma, hann inte mer än kliva in genom dörren förrän hon fick en bebis av mig.

Själv har jag tagit tillfället i akt att:

* Städa badrummet.
* Städa köket.
* Städa mig själv.
* Öppnat en alkoholfri öl och slagit mig ner i soffan med dattan.

En annan sak som kanske förändrats sedan Bossa kom är mina hopes and dreams. För just nu drömmer jag inte om någonting annat än just det här. Att sitta i soffan med en öl och en datta medan någon annan (i det här fallet svärfar) lagar mat till mig.

Peace.

2 kommentarer:

  1. Det låter bra tycker jag. Att du passar på att ta en öl och slappa lite. Och att du accepterar att dina hopes and dreams för tillfället ser lite annorlunda ut.

    Angående besök så är jag fortfarande i fasen att jag tycker besök är rätt jobbiga och svettiga och mest vill att folk ska gå hem. Typ "Ja ja nu har ni sett honom, gå nu snälla". Jag har liksom inte riktigt lärt mig Harry än och blir fortfarande lite skakis om han börjar skrika. Och har man då glada kollegor på besök blir det inte lättare.

    SvaraRadera
  2. Jag förstår dig. Första veckorna är ju kaos. Man måste få en chans att lära känna sitt barn själv först, innan det ska börja umgås med andra. På så vis var det skönt att jag och Nils var tvungna att stanna på BB (där det var besöksförbud) en hel vecka. Vi fick en liten mjukstart med nya personen.

    I övrigt kan jag fortfarande få panik när hon sätter igång med skriken. Fast det är inte lika farligt längre. Oftast kan jag intala mig själv att hon kommer att sluta förr eller senare.

    SvaraRadera