torsdag 23 december 2010

Jag hatar att jag känner så här

En jobbig känsla som byggt upp sig duktigt i dag är den här: bitter känsla av att tillvaron är orättvis.

Det började med att Nils drog en spontansquash följt av bastu och ett långt bad och fortsatte med att han alldeles nu, medan jag vaggar orolig Bossa, drog iväg på spontanöl med ett gäng polare.

Det orättvisa ligger någonstans i att jag, på grund av att jag sitter inne på Bossas mat, inte kan göra sådant. Inte sådär spontant i alla fall.

Det värsta med känslan är att jag vet att den är orimlig. Det är inte orättvist att han kan vara ute och "roa sig" (gud vilken tant jag är). Det blir ju liksom inte bättre av att vi båda säger nej till roligheter för att en av oss måste stanna inne.

Men to all you baby daddies där ute, här kommer ett tips:

Säg aldrig: "men jag kan stanna hemma om du verkligen vill" till din baby mama. Du har nämligen redan visat vad du helst vill göra, och genom att säga så tvingar du henne att vara antingen bitterfittan som lägger kroksben på din roliga kväll, eller den som säger "nejnej, det går så bra, gå ut du!".

Hon ska inte bli tvungen att vara glad över era väldigt olika förutsättningar för kvällen. Eller över ditt val.

Nu: fortsätta lugna bebis (skriver detta med en hand). G'natt!

1 kommentar:

  1. Äsch jag känner så också fast jag inte ens har fått ungen ännu. Men lite solidaritet tycker jag, det är inte bara ens barn.
    Det är inte skitkul att vara ensam hemma med en mage/bebi faktiskt.

    SvaraRadera