tisdag 30 november 2010

Sovandet

Mmm, känslan av att strax före klockan två på morgonen veta att man med allra största säkerhet kommer att bli väckt inom en halvtimme. Den får åtminstone mig att hellre sätta mig framför dattan i vardagsrummet än att ens försöka somna.

Vi brukar ha så fin rutin, jag och Nils, med soveriet nu när Bossa finns. Jag ser till att lägga mig någon gång mellan 21 och 23, efter en sista amning för natten. Nils lägger då Bossa i vagnen och sitter uppe och inväntar nästa matning, vilket det brukar vara läge för efter cirka tre timmar. Han kastar då i henne en flaska ersättning och rullar in henne i sovrummet där hon sover cirka tre-fyra timmar till, innan det är dags för ny mat. Jag lyfter då upp henne i sängen, liggammar henne och hoppas att hon somnar om ytterligare en gång.

En riktigt bra natt får jag massor av sömn på det här viset. Nils får kanske inte chans på lika många timmar (eftersom han ska upp och jobba), men han får åtminstone sin sömn i oavbruten förpackning. Så det känns ganska fair.

En sämre natt vaknar Bossa ofta, vilket innebär stackatosömn för den som ammar (that's me!).

En sämre natt (för mig i alla fall) sover Bossa så pass länge under sitt första pass (i vagnen i vardagsrummet) att Nils måste gå och lägga sig utan att hinna mata henne (han ska ju ändå upp och jobba).

En annan variant på dålig natt är när jag inte kan somna när jag lägger mig, eftersom jag känner att herregud, nu har jag min chans till flera timmars oavbruten sömn TA DEN FÖR GUDS SKULL, SOMNA NU DÅ FÖR I HELVETE.

I natt har de två sistnämnda punkterna inträffat simultant. Jag lyckades inte somna (trots att jag är supertrött, jävla skithelvete) och Nils fick aldrig i henne någon mat innan han stupade i säng.

Eftersom jag ammade henne sista gången 22.30, så vet jag att hon kommer att vakna när som helst för mer mat. Alltså sitter jag här och väntar.

Undrar om någon orkade läsa så här långt.

4 kommentarer:

  1. Jag orkade läsa hela:) Vi hade ungefär samma problem som ni med kolik och helt uppfuckade sovtider. Vi valde att dela hela nattpasset. Det stack i ögonen på många men var rätt lösning för oss. Nu är våra barn större men senast i går, när jag vara hemma å vabbade, så kom jag på mig själv med att önska mig till jobbet. / Eva

    SvaraRadera
  2. Alltså att det sticker i ögonen på folk att man delar på ansvaret? Det gör mig helt ursinnig. Som morsa ska man helst saka bort hela sig själv och lite till för att komma i närheten av att "göra rätt" och "vara tillräcklig". Helt stört ju. Många tycker säkert att jag är hemsk som låter min unge få ersättning på natten för att jag ska få sova. Men jag lovar att jag skulle vara en sämre mamma om jag inte fick chansen till några timmars ostörd sömn. Och sämre morsa = dåligt för bebis. Eller? Ibland fattar jag inte var familjelivarna hittar sin logik någonstans.

    Att man delar på nätterna är ju dessutom bra på så sätt att partnern (i mitt fall Nils) får chansen att bonda med bebis.

    SvaraRadera
  3. Jag tror att "folk" tyckte det var underligt att vi jämställde föräldralivet med jobbet. Men som min sambo sa "Att ta hand om barn är ett viktigare jobb än det riktiga jobbet." För ärligt talat, hur många raster tar man som föräldraledig? Och en timmes lunch? Knappast. Det är semester att vara på jobbet (även om det är tusen gånger roligare att vara förälder, men det är en annan sak). Så ja till ersättning och ja till att dela./ :) Eva

    SvaraRadera
  4. jag läste hela! And I feel for you guys! Häng i där!

    SvaraRadera