lördag 6 november 2010

Fet

Roar mig med att räkna ut mitt BMI. Jag ligger just nu på 25,6. Gränsen för övervikt ligger vid 25.

Men det är ändå bättre än när det var som värst. Då låg jag på 31,6 och led (?) alltså av fetma. Fast man kanske inte ska mäta sin BMI när man är gravid.

Äsch. Gud vad trött jag är. Och Bossa sover bara räv i soffan.

4 kommentarer:

  1. Nej men sluta plåga dig själv nu omedelbart bums! Det tar tid att gå ner graviditetskilona. Så är det bara. Och när man sover för lite och på konstiga tider orkar man varken äta superbra eller få nån vidare motion.
    Din kropp har faktiskt fixat att bära och ta hand om Bossa i nio månader, och ännu värre, faktiskt även lyckats ploppa ut henne under inte alltför härliga former. Kroppen är kanonfin, var snäll mot den nu hörru. Och mot dig själv. Du kommer att bli dig själv igen, lovar.

    SvaraRadera
  2. Var det inte Ting som sa att en klok barnmorska sagt att eftersom det tog nio månader att gå upp tar det nio månader att gå ner också?
    Var glad och stolt över din starka kropp som har klarat av en sån kraftansträngning som att föda barn! :-)

    SvaraRadera
  3. Usch, jag ångrar mitt inlägg. Varför ska jag hålla på sådär? Givetvis har ni rätt. Min kropp är grym som har gjort en bebis. Jag skyller mitt töntiga inlägg på sömnbristen.

    SvaraRadera
  4. Äsch ibland tänker man ju dumma saker, man ska inte ägna för mycket tid åt att förebrå sig för det heller!
    /Klok och förnumstig

    SvaraRadera