måndag 1 november 2010

Den lilla, lilla fågelungen får ju inte må dåligt. Då dör jag ju.

Men fy. Bossa primalskrek sig igenom hela BVC-besöket i dag. Positivt med det var att BVC-damen tog mina "är det normalt att hon skriker hela kvällarna"-funderingar på allvar och bokade in oss för en läkarkoll redan i morgon. Det berodde väl iofs inte bara på skriken, utan också på att hon inte gått upp i vikt som hon ska.

FY vad jag reagerar som någon slags urmoder på det här. Jag blir skitledsen och orolig. Det är säkert ingen fara (diagnos: "vanlig" kolik + en svag viktvecka som säkert kompenseras av att hon går upp ordentligt nästa vecka) men TÄNK OM det är något allvarligt?

Dör på oron.

4 kommentarer:

  1. Bra med en BVC-sköterska som lyssnar och tar oro på allvar och att ni får läkartid snabbt. Men förstår att du oroar ihjäl dig över detta, det finns inget värre än den oro man känner för att ens barn inte mår bra :-(
    Viktdipp hade min son också i början och det kändes jobbigt att han halkade ner på kurvan och var liten och pluttig. Vi fick börja varva mer med ersättning och det gjorde susen. Det ordnar sig, jag lovar :-) Hoppas det blir ett bra möte imorgon. Kram och försök att ta det lugnt!

    SvaraRadera
  2. Gumman! Så där var det med Valentina också, hon gick inte upp i vikt - förrän jag helt hoppade över bröstmjölken och riktade in mig på (mjökfritt) tillägg. Det som hände då var att jag fick en mätt, sovande och tjock unge. Men det tog fem månader. Tillägg is da shit!

    SvaraRadera
  3. Jag menar att det tog fem månader innan jag vågade sluta amma alltså. Så fort ungen blev mätt gick hon upp i vikt och sov.

    SvaraRadera
  4. Ja, den här gången rekommenderade till och med BVC-sköterskan ersättning. Tvärtemot allt hon tidigare sagt. Så nu ska vi köra stenhårt på flaska, inte bara på kvällen. Hoppashoppas att det hjälper.

    SvaraRadera