lördag 23 oktober 2010

Om jag bara visste vad som är fel

Jag älskar dig så mycket, min korv, och vill bara att du ska ha det bästa. Men om du inte slutar skrika snart så kanske du måste växa upp med en tokig mamma. En sådan där som pratar för högt med sig själv och tar lite för långa kliv när hon går.

10 kommentarer:

  1. Vet inte om det här är old news för dig, men har du testat att hålla dig mjölkfri? Har ett trettiotal exempel på skrikfester som blivit eliminerade när mor å bäbis slutar med mjölk... även spår av mjölk i livsmedel, inte bara den man dricker... Been there done that, men det går över! Lycka till!

    SvaraRadera
  2. testat sempers magdroppar? (finns på apoteket bakom disk) har funkat för vissa har jag hört. Det finns också mjölkfri ersättning!

    för mej var bärsjalen, öronpropparna och Vashti Bunyan hyfsat oumbärligt det halvåret stora tjejen levde rövare. Men så blev jag också en sån som pratar med sej själv och lägger konstiga saker i frysen( typ deodorandter, fjärrkontroller,visakort och mobiltelefoner)

    tjaaa, annars kan man väl bara säga: hang in there. man har lite svårt att fatta att det ska gå över. men konstigt nog gör det det.

    SvaraRadera
  3. Åh stackare, stackare, stackars alla tre. Man vill ju bara älska dom och att dom ska le och vara nöjda.
    Håller med föregående, det kanske är dags att testa att skippa rolig mat. Typ mjölk, typ tacos och thai, typ kaffe. Tråkigt men så värt det - hellre beige mat och kaffeabstinens än skrikbäbis.

    SvaraRadera
  4. Vi körde också mjölkfritt ett tag, och det fungerade faktiskt även om det inte finns vetenskapliga belägg för att det funkar.
    Jag vet inte om vi pratade om det när vi träffades, men de första tre månaderna var emellanåt skitjobbiga för oss också, även om Henny lyckades somna vid tretiden. Vi någon punkt vet jag att jag satt vid datorn mitt i natten med tårar i ögonen och googlade "barnet vägrar sluta gråta inget hjälper". Ibland hjälpte promenad, ibland bara stapplade vi omkring utomhus i mörkret och letade efter kullerstenar att rulla över.
    Världens mest tröstlösa tröst just nu: Det går över. Jag har hört, och efter vad jag själv upplevde det, att tre månader brukar vara gränsen. Efter det har de landat i den empiriska världen, magen kommit igång, etc.

    SvaraRadera
  5. Håller också med de andra. Testa att köra väldigt försiktig kost. Vad har du för tillägg? Fråga på BVC, för det finns en annan variant att köpa som ska vara supermild för magen på de små. Det gav vi Lovina när hon var liten. Men kommer inte ihåg vad det heter.

    SvaraRadera
  6. En sak till: Har du testat att lägga henne på mage i ditt knä (alltså så hon har huvudet vid dina knän och benen mot din mage) och trumma henne i rumpan? Du kan trumma på rätt hårt, det kunde funka ibland på mina.

    SvaraRadera
  7. Bifidus babysemp heter tilläget som jenny tänker på. finns på apoteket. Finns också en variant som heter babysemp lemolac för barn med matsmältningsbesvär. finns i vanliga mataffärer.

    SvaraRadera
  8. Just det, bifidus var det! Testa den, eller skit i tillägget ett tag och bara amma.

    SvaraRadera
  9. Bifidus gav vi också.
    Tokbra resultat!!

    SvaraRadera
  10. Maria, kom just ihåg att David Wiles berättade för mig när hans barn bara skrek och skrek och skrek av diverse anledningar, och att han gick och bar på det och gungade det upp och ned nätterna igenom till en ramsa som liksom kom till av sig själv: Death, Madness, Divorce. Death, Madness, Divorce. För han var övertygad att det var så det skulle sluta. Nån skulle dö/dödas eller bli galen, eller så skulle de skilja sig.
    Men sedan blev allt bra:)

    SvaraRadera