lördag 23 oktober 2010

TACK för stöd, tips och så

Men HUR bra är det inte med blogg ibland? Tänk att jag sitter i min förtvivlan och gråter över skriken och undrar om "det verkligen är normalt" och tänker att "herregud, ska det vara så här, vad är det jag har gjort?" och gör ett inlägg i bloggen och så vips får jag massor av tips och råd. Och, ännu bättre, massa "så var det för mig också"-uttalanden, vilket är som en lisa för själen to say the least. Gud vad det är viktigt att få veta att man inte är ensam och att saker och ting GÅR ÖVER.

Hur som helst. Min första åtgärd blir att sluta med mjölkprodukter. Ska testa att vara laktosfri några dagar för att se om det blir bättre.

Titta, så här hoppas jag att det kan bli om natten framöver (bildserien är från nu på dagen):

1. Mysig, glad och nöjd.

2. Oj, börjar känna mig trött.

3. Om en sekund somnar jag. Men först ska jag se lite läskig ut och bara visa ögonvitorna.

1 kommentar:

  1. Jag tänkte faktiskt på det tidigare, att jag också hade velat ha en blogg. Särskilt när min lilla var liten. Då var det exakt som du beskriver med Bossa. Hoppas något hjälper!

    SvaraRadera