tisdag 31 maj 2016

Fir fir fir

När bloggen var ung redovisade jag mycket mer. Vad jag lagade för mat, tittade på för serier och fick för presenter när jag fyllde år. Låt mig testa igen.

I går fyllde jag 36, men redan i lördags fick jag en så fin present av Katten. Hon drog med mig ut på stan på tacos och bärs och hade styrt upp så att Gabriella satt på restaurangen när jag kom. Älskar överraskningar! Dessutom så lyxigt att få hänga med Gabriella utan massa barn. Vi har nog inte setts utan kidsen på fem år.

Men det var inte allt. Katten hade också pärlat en klocka till mig. SÅ FIN. 36 står det också, som en påminnelse om tiden och åldern.

Av Nils fick jag en ryggsäck som har fack för dator med mera. Den rymmer jättemycket. Så praktiskt och bra nu när jag är flygande reporter.

I dag åt jag frukost med Ola och då halade han fram något som nästan fick mig att grina. Han hade läst på bloggen om att min budget inte tillåter några utsvävningar vad gäller hudvård och att jag inte köpt Dermalogica sedan jag blev gravid med Bo ungefär. "Mammi ska ha", tyckte han. Hur snäll är han? Ungefär hur snäll och generös som helst.

fredag 27 maj 2016

Två dåliga och två bra

Nä, Coop :( 


Men ja, vad lätt det var att fixa in sig i Tobiasregistret! Bra UX. Bara att anmäla sig här och sedan kommer kit på posten och så får man swabba munnen med stortops och så kan man eventuellt bidra till att någon som är sjuk får leva. Gört gört, genomfört. 

Och ja, vad bra med Storytel. Fick gratis tremånadersprov när jag skaffade nytt mobilabonnemang och lyssnar nu för första gången i mitt liv på en ljudbok. Trodde att det inte var för mig, men det är ju soft. Tänker somna till "Det är något som inte stämmer" i kväll. Så passande också, för jag har helt kört fast i läsningen. Andra boken från DN:s "förra årets bästa böcker-lista" jag inte orkar med (Lit). Samtidigt så svårt för att inte avsluta en påbörjad bok. Jaja, nu kan jag lyssna på några i stället. 

torsdag 26 maj 2016

Nils säger det ordnar sig, men jag är en nervboll nu

Jag har alltid tyckt om att betala räkningar, för det får mig att känna mig redig och ansvarstagande. "Göra bort saker".

Sedan jag sa upp mig från min fasta anställning med min trygga lön är det inte så lustfyllt, längre, att sätta sig med Danske Bank-dosan och knappa OCR-nummer.

Jag fick min sista riktiga lön i går och det sammanföll med en månad då CSN, samfällighet, fjärrvärme, el (abonnemang, överföring + förbrukning) och tv-avgift skulle betalas + allt det vanliga som lån, amortering, förskola, telefon, bredband, facket, a-kassa, försäkring osv.

Har säkert glömt något. Vet förresten inte om vi betalar försäkring varje månad eller ens vad vi har för försäkring, det är Nils bord. Där fick jag ett ångest-stygn för att jag inte har koll.

I alla fall, det sa slurp och jag insåg att det här går bra när vi har två löner, men när jag inte längre får en lön, utan mer kan ta ut "oklar summa" från mitt och Kajsas företagskonto då och då, så kommer det inte att gå. Åtminstone inte en sådan här månad.

Dessutom måste jag köpa en dator för att kunna jobba, för den 13 juni ska den jag jobbar på lämnas tillbaka till stället jag sa upp mig från. Det kan jag ju inte göra nu, för fjärrvärmen tog de pengarna, men om jag ska kunna jobba måste jag ju ha en.

Här får jag ett JÄTTE-stort ångeststygn för att jag har så dålig koll. Eller, egentligen vet jag att var tredje månad är "extra allt" vad gäller räkningar, men tydligen struntar jag i att planera för det. Det är väl där ångesten/skulden ligger.

Jag måste lära mig hur pengar funkar och planera bättre, jag måste lära mig hur pengar funkar och planera bättre, jag måste lära mig hur pengar funkar och planera bättre.

Samt sälja saker på Blocket.

Och hyra ut vårt hus under Gothia cup.

...

Och när jag höjer blicken ser jag hur privilegierad jag är som kan välja att bli egen företagare och som bor i ett hus som faktiskt går att sälja om det skulle bli kris. Jag är medveten om det, men min hjärna tänker katastroftankar ändå.

lördag 21 maj 2016

Dagen i bilder

I dag har alla utom jag varit lite krassliga. Häng med!

 I går la jag mig strax efter midnatt och sov till halv elva i dag. Välbehövligt. Steg sedan upp för en trivsam start på dagen, med eggs on toast, avocado, apelsin och DN.

 Blev dock snart avbruten av den här, som ville äta upp mina grejer. (Det fick han.)

 Och den här...

 ... som tog kameran (hennes favoritpryl) för att ta egna bilder. Som vår teve och konstvägg.

Och Bossas legoinstallation som hon har i skåpet som jag tänkte att hon skulle ha mössor och vantar i.

Och familjen, vid köksbordet. Så spännande att titta i kameran och se vad hon förevigat. 

 Sedan badade jag och Ben.

Och så gick jag ut och sprang mitt eget Göteborgsvarv. På nio kilometer. Det händer så mycket när man springer 4,5 kilometer hemifrån. Hittade hästhagar och sådana lantliga ställen. Lyssnade på En varg söker sin podd och hade det bra.

 När jag kom hem väckte vi Ben.

Surprised!


  Och så tog Bo kameran igen.

Dokumenterade vår omgivning. 

Sedan åkte vi och handlade lördagsgodis. Bo tog hand om sin bror och betalade för bådas påsar. Det var en fin stund.

 De tyckte att det var HILARIOUS att sitta i bagageluckan.

Resten av eftermiddagen hängde vi utomhus. Vattnade pallkragar och klippte gräs. 

Jag planterade om tomater, chili och asparagus peas. De sistnämnda fick jag på posten av Jenny förra året.

Båda växtskåpen blev fulla. Jag behöver minst ett till för att få alla sticklingar i ordning. 

Sedan hade vi en så god stund, jag och Nils, när han stod vid grillen och jag hackade grejer och vi lyssnade på Lucksmiths och tänkte på när vi såg dem i på Majas vid havet i Varberg för väldigt många år sedan. (Barnen satt vid teven.)

Vi åt massa goda grillade saker och avslutade med marshmallows. 

 Efter maten var det ett himla tjat om mer choklad. Så här ser Ben ut när han ber om "PYTTEPYTTE".

 Bossa hade kameran medan jag fixade i köket. Här ser man att Nils somnat i soffan när Bo tar en selfie.

 "DET HÄR ÄR DEN BÄSTA BILDEN MAMMA!"

Och så kollade vi på Järnjätten tills barnen blev tillräckligt trötta för att nattas. Bo dokumenterade såklart filmen (hade väl 100 sådana här bilder på kameran). Jag nattade och klarade det! Self five. Tog en dryg timme, men det gick.

Nu ska jag kolla på The Island och spela dataspel. 

fredag 20 maj 2016

Life hacks

Måste dela med mig av två saker som förändrat mitt liv.


1. Köpa jord från Coop online. Fatta hur bekvämt? I stället för att hitta tid för att åka till Plantagen i Bäckebol eller var det ligger så kan man klicka hem 120 liter jord sida vid sida med sin matbeställning. Jag tror att jag nu har all jord jag behöver för att plantera om tomater, chili etc till storkrukor och hinkar. Ska bara få lite värme först, så att plantorna tål att stå ute. Har sådana där plastiga växthus från Rusta, så det behöver inte vara tropisk värme, men än känns det för kallt.

2. Assistive touch på iPhone. Min telefons hemknapp har slutat funka och det är ju röven att inte ha en fungerande telefon this day and age märkte jag snabbt. Men så berättade en kollega för mig om assistive touch som är en knapp som dyker upp på skärmen. Det är bara att gå via inställningar -> hjälpmedel -> assistive touch så finns den där, som magi.

torsdag 19 maj 2016

En av livets meningar

Snor en lista från Flickpingis. Den handlar om mat.

När jag lunchar ute på stan väljer jag oftast: Falafel helst, eller den vegetariska pastan på Bee Bar eller thaicos från food trucken Jinx på Magasinsgatan. Ska dock inte äta ute på ett tag, på grund av reducerad inkomst. 

Vad äter jag helst efter en jobbig dag: Stuvade makaroner med hemgjorda köttbullar. Eller vin. Eller egengjorda tortillachips med guacamole. Med vin. 

Till dricka blir det oftastVin va? Nä, dricker oftast vatten till maten. 

Det lagar jag helst nu för tiden: Alltid pasta med tillbehör som behöver hackas omsorgsfullt tillsammans med något HBO-igt på en skärm i närheten. 

När jag tar en fika på stan, fikar jag främst påJag fikar nästan aldrig. Har inte gjort sedan jag var student. Men nu är det flera som frågar om "att ta en kaffe, förutsättningslöst" (iom lanseringen av företaget) och då kanske man får utforska caféutbudet igen. Finns Krasnapolsky kvar? 

Något du tycker om men inte äter så ofta: Saffransglass. Fan vad gott det är. 

En kötträtt du tycker om: Chili à la Cramby

Vad äter jag helst till frukost: Eggs benedict på Melbourne canteen. Nu ser jag på deras Facebook att de verkar ha lagt ner. What the what? Jag vet inte om jag vill leva i en värld där så god frukost inte får frodas. 

Favoritsallader: Så länge den innehåller goda grejer som avocado, kronärtsskocka, ost, lime, sockerärter, oliver, salladslök osv så blir det ju bra. Är inte "sallad" samma sak som "mat"?  Eller okej, här kommer tips på dressing som gör alla sallader goda: ta olivolja, vitvinsvinäger, socker, torkade kryddor (till exempel oregano + basilika + koriander) och salt + peppar, blanda och häll över grönsaken. Gott!

Tre saker jag inte vill ha på pizzan: Kött, skaldjur, svamp.

Äter jag hellre hemma än på restaurangFörutom Beebars pasta så blir det alltid sämre med pasta på lokal än hemma. 

Favoritdessert: Jag är verkligen ingen sockertand. Tar aldrig dessert. Men en liten avec, kanske? 

Något du skulle kunna äta varje dagSpaghetti. Och apelsin. Äter alltid en apelsin till frukost. 

Hanna säger att det är okej att skita i allt

Klockan tre i morse bestämde jag mig för att inte springa Varvet. Jag satt där, bredvid en rådvill Ben som verkade vilja göra morgon (?) och tänkte på HanaPees lista (printa och sätt på väggen, folks) och tänkte att … näää, varför ska jag tvinga mig till en halvmara när det inte känns kul?

Jag har tyckt att det känts roligt när jag tänkt på det tidigare, fram till i söndags ungefär. Jag är uppriktigt nyfiken på hur min kropp reagerar på 2,1 mil och jag vill känna peppen när jag lyckats ta mig i mål och möter upp med kompisar som också sprungit. Dessutom har jag löptränat ganska bra och tycker inte längre att det är så jobbigt att springa en mil. (Enormt framsteg för mig som för ett halvår sedan tyckte att fem kilometer var enough.)

Men sedan blev Nils sjuk, vilket put me in charge and utter responsibility of barnen och det sammanföll med detta:

Ben slutade sova.

Eller okej, han har sovit lite. Mellan läggdags och klockan 22 ungefär har han sovit riktigt bra. Men sedan… I natt vaknade han som sagt klockan tre och efter det sov vi inget mer. Försökte med allt (ni vet välling, vyssja, ligga bredvid och sova räv etc) men inget funkade.

En sådan natt är okej, men inte tre på raken. Jag är så vimmelkantig nu. Känner mig bakis.

Och så lyssnade jag på expert-tips i en av mina nya favoritpoddar Piskan och Moroten (tips!!!) och där pratades det om att en av de viktigaste sakerna man ska göra veckan före Varvet är att sova.

Jag har snittat tre timmar per natt den här veckan och det har inte varit tre obrutna timmar :(

Så i stället för halvmara blir det något annat. Jag gissar lek i Färjenäsparken följt av grillning och bärs.

onsdag 18 maj 2016

Nils säger att jag är gladare nu


De senaste veckorna har varje dag varit som på film. Jag och Kajsa går fortfarande på uppsägningstid, men vi har fått lov att kicka igång lite mer på riktigt med Hellbjörn Schedwin. Och hjälp vad det händer saker. Vi började jobba på allvar med Fi och hamnade första dagarna i sammanhang med S, V och MP och budgetmöten och presskonferens och innehållsstrategier och viktiga beslut. Kroppens muskelminne styr mig mot kontoret jag suttit på i fyra och ett halv år, men jag flyttar den mot nya platser. Som stadshuset, Angeredsgymnasiet och hem till Kajsa i Majorna, där vi slagit upp kontor. Folk hör av sig om eventuella samarbeten och jag börjar förstå att det kan bli något, det här. Att vi kanske har något som är värt något och att vi kan jobba med det vi brinner för. Normkritisk analys, normkreativ kommunikation. Ifrågasätta och aldrig göra saker av gammal vana. Låta antirasism, feminism och hållbarhet ingå i vår affärsmodell. Göra roligt innehåll. Det är så himla uppfriskande och häftigt och hoppfullt.

I dag plockade Dagens Media upp oss. Känns helt tokigt.

Jag kanske får bita mig i armen för att jag säger det här, men att gå ner 75 procent i lön är värt det om känslan som bor i min kropp stannar kvar ett tag. (Som sagt går fortfarande på uppsägningstid och har någon lön till att ta ut, så det kanske låter annorlunda mot slutet av sommaren.) Ångsten jag känt över vad jag gör med mina dagar har ersatts av privatekonomisk ångest och jag känner att jo, jag väljer den.

söndag 15 maj 2016

Ben Bubba Hellbjörn fyller tre

I fredags morse gjorde jag i ordning en bricka med kanelgifflar med tomtebloss, två glas Oboy och paket.

Det var Bubbas treårsdag och starten blev traumatisk. Jag och Nils fattade inte förrän långt in i "Ja må han leva" att Ben var superledsen. Han gillade inte alls att bli väckt med sång och tomtebloss. Han kanske trodde att det var två drakar som kom in i rummet. Jag fick trösta...

Men sedan såg han allt på brickan och blev glad.

Han fick en pruttmaskin! Måste ändå vara världens bästa present. Den ser ut som en megafon och innehåller ungefär fem olika pruttljud. Min kompis Elin tipsade om den - finns på Åhléns. Gissar att den går hem i alla åldrar.

Efter jobb och förskola åkte vi till Värmland för att ha treårskalas med släkten. Gästerna dök upp medan Ben vilade middag i lördags, så han var lite groggy när han träffade allihop. Här med min faster och farmor, som håller hårt i pruttmaskinen.

När han fattade att det var kalasdags piggnade han på sig.

Tre ljus.

Här ser man Bens fettkula i ögat rätt tydligt. Den ska nog opereras bort snart. Har för mig att de sa att det skulle ske i treårsåldern. Eller kanske fyra.

Bo och kusinerna fick eget bord. Emil är bara några månader äldre än Ben, men han känns mycket större.

Ben känns liksom fortfarande som en plutt. Kanske beror det på talet? Han fick i alla fall sitta i mitt knä i stället för vid barnbordet och det verkade han inte ha något emot.

När ljusen blåsts ut fick alla dekorera sin egen tårtbit med glass, grädde, strössel, sås, maränger etc.

Det var poppis.  

Ben hade bra stöd vid presentöppningen.

Fick Kavatsandaler av mig och Nils. Tror att han kommer att gå med på att använda dem, vilket är tur pga nästan 600 spänn.

Späckhuggaren från faster Ingalill gick också hem.

 Åsså den här: en egen trampbil från mormor och morfar. Tyvärr nådde han inte till tramporna, men in due time.

Mest roligt var det att träffa kusinerna. Är så glad att de flyttat från Stuttgart till Åmål så att vi kan ses emellanåt.

onsdag 11 maj 2016

Kulturen, döden och Varvet

Två saker jag tänker på nu:

Kulturens ABC är alltid bra, men senaste avsnittet var alldeles extra.

Hur, HUR, ska det vara möjligt att genomföra Göteborgsvarvet med pollenallergi? Är det möjligt ens? Jag har inte kunnat springa på en vecka och i dag testade jag och det var fruktansvärt. Det var liksom svårt att andas.

Ska jag lämna återbud?

Ja:

- Jag gillar inte att röra mig i stora folksamlingar.
- Jag har sprungit elva kilometer som längst, så jag vet inte ens om jag har 21 kilometer i mig. *paus* Gud, nu googlade jag dödsfall under Varvet. Vill verkligen inte springa längre.
- Jag är anmäld som en del av jobb-teamet. Jag har sagt upp mig och har, eh, förstått att jag inte bör vara så mycket på kontoret under uppsägningstiden. Kanske inte läge att teama ihop sig för ett lopp?


Nej:

- Känns ändå för trist att backa.
- Mina föräldrar kommer ner från Värmland för att heja.

Aaa, jag vet inte.

tisdag 10 maj 2016

Som ett skämt

Senaste nytt: jag tror att Superdry mött sin överstjärt vad gäller smala skyltdockeben. Eller vad sägs om dessa styltor signerade Michael Kors nya flaggskeppsbutik i Göteborg? Tunna, visst?

söndag 8 maj 2016

Helgen och ångesten








Mjau vilken härlig helg vi haft. Att det kan kännas så lätt allting, när en är mindre ensam, dvs tillsammans? Vi var sex vuxna, en tonåring, tre barn och två hundar hemma hos Cathrin och Jocke i Anneberg i helgen och det var så enkelt och skönt allting. Kändes som ett undantagstillstånd, en låtsasvärld, där allt bara var gott. Alla hade med massa mat och dryck och alla hjälptes åt med allt. När jag inte fick sova första natten (pga Ben som halkat in i någon snabbt övergående fas, hoppas vi) så fick jag lägga mig i gäststugan med öronproppar och ögonmask och sova ikapp mig medan någon annan roade mina barn och när jag kom upp igen hade Cathrin redan sövt Bubba för mitt på dagen-vilan. Jag älskar att vara många vuxna i samband med barn. Vi borde bo kollektivt. Varför gör vi inte det? Jobba mindre, hjälpas åt mer.

En annan bra sak som hände långledigheten var att jag eventuellt närmat mig en lösning på en stor del av min ångestproblematik.

Väldigt ofta när jag ska sova - eller när jag vaknar mitt i natten - tänker min hjärna ut olika jobbiga scenarion som ger mig mycket ångest. Eller så kommer det bara en ångestkänsla som jag inte kan härleda och då börjar min hjärna leta efter orsaker till ångesten och det skapar katastroftankar (som i sin tur leder till mer ångest, jorå).

KBT vill att man ska acceptera allting hela tiden, men det har funkat sådär för mig. Jag kan bli rätt sur på att bli tillsagd att acceptera allt i alla lägen, för jag tycker att det är rätt mycket som är oacceptabelt.

I alla fall, det jag testat nu är ganska snarlikt acceptansen, men jag har utvecklat det något. I stället för att enbart kännas vid den jobbiga känslan eller tanken så har jag börjat tänka på hur den ter sig. Vilken färg har den? Hur stor är den? Vilken form? Luktar den något?

I stället för att börja tänka ut handlingsplaner har min hjärna då nöjt sig med att fundera över känslans eller ångestens karaktär och efter ganska kort tid har ångesten försvunnit. I stället som tidigare, då det ofta var kört när ångesten väl hade gjort sig påmind.

Det kanske inte funkar på alla, men jag tänker att det är värt att dela. För om detta håller i sig så är det, för mig, en revolution. Efter 11 år av kraftig nattlig/kvällslig ångest kanske jag kan få bli en person som kan sova.