söndag 15 januari 2017

Helgen

Den här helgen har jag varit på årsmöte för Feministiskt initiativ Göteborg och hänförts över vilka roliga och lärorika grejer jag får vara med om. Lär mig liksom hur politik görs. Jag har också tvättat och vikt in mycket, mycket kläder och lakan, städat cirka 1/8 av huset, lagat långkok, klippt Bens hår till grov besvikelse (DÄ ÄJ FÖJ KOTT, JA Ä INTE FIIIIN), jagat Pokémons med Bo, läst ut en bok och handlat för veckan.

Köpte bland annat en turbanpumpa. Tack för mig.

torsdag 12 januari 2017

Nyläst och bokåret 2016

Jag avslutade förra året starkt med två riktigt bra julklappsböcker som lästes i rask takt under mellandagarna.

Först ut var Glöm mig av Alex Schulman. Den handlar om Alex relation och försök till försoning med mamma Schulman, som drack och drack och drack. Hur han som liten blev det barnet - av tre syskon - som försökte städa undan mammans flaskor och gömda glas och skydda henne och omgivningen från det som inte fick komma fram. Han förstod inte själv vad det var, eller varför det var så viktigt att dölja det, men han fattade att det var väldigt viktigt att sopa undan alla spår av drickandet. Som vuxen fortsatte han agera medhjälpare till den dagen han då han konfronterade henne och försökte få in henne på behandlingshem och inte ens gentemot den som svarade på behandlingshemmet kunde han säga hela sanningen. "Hon har druckit varje dag i tio år", fast det snarare var minst 30.

Vad jag tyckte om boken, helt kort: 

Den var gripande och fin och det kändes som att den var skriven i lika rasande tempo i vilket jag läste den. Vissa passager gjorde aj-ont. Som när Frances var ny och mamman kom och hälsade på när övrig släkt redan var i lägenheten och hon var vinglig och tittade inte ens åt Frances och Alex gick sönder.

Läs den här boken: 

JA   NJA   NEJ

Jag läste även den här boken med andan i halsen: Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk.

När Kajsa fick veta att jag läst den sa hon "NEJ, jag hoppades att den inte skulle nå dig!". Den handlar nämligen om hur otroligt "lätt" det är att trilla rakt genom öglorna i alla skyddsnät och bli fattig i Sverige. Särskilt om man, som personen som berättelsen är baserad på, är F-skattare och blir sjuk. Jag är ju F-skattare nu och, ehum, något av en katastroftänkare. Ja, det var därför Kajsa tyckte att jag skulle bespara mig den här upplevelsen.

Men jag är glad att jag läste, för det är en viktig bok. En bok som borde få till stånd systemändringar. Med frenesi och raka exempel direkt från verkligheten beskrivs vilken fruktansvärd byråkrati som breder ut sig för den som är i behov av försörjningsstöd (vilket i boken beskrivs som att få soc-bidrag, eftersom det är så det fortfarande heter i folkmun).

Huvudpersonen är i 50-årsåldern, har egen firma och har aldrig haft en betalningsanmärkning när hon blir sjuk och måste ligga på sjukhus. När hon kommer ut har räkningarna börjat hopa sig och hon är sjukskriven och blir sedan utförsäkrad och måste söka försörjningsstöd. Sedan följer en detaljerad beskrivning av en människa som försöker göra allt rätt men som misstros och misstänkliggörs in absurdum av ett system som bara kan beskrivas som helt kokobäng.

Jag tror att det är omöjligt att läsa den här boken och sedan inte vara för medborgarlön. Det är så sjuka mängder pengar och mantimmar som går åt till att kontrollera och misstänkliggöra fattiga människor, alltså. Herregud.

Samtidigt som man får nyttiga och överraskande (i alla fall för mig) insikter i socialtjänstlagens absurditeter får man en otroligt drabbande beskrivning av hur det är att leva som fattig i Sverige. Personen vars historia berättas äter var tredje dag eller lever på härskna kakor för fem kronor burken. Hon hyvlar margarin och trycker upp i gommen och förargar sig över att hon blir erbjuden avlagda vinterjackor och inte nya strumpor och trosor (det är ju underkläderna som slits ut först). Hon mejlar tiggarbrev till sina vänner och blir utskälld för att hon är pinsam. Hon får panik när hon får en slant direkt in på kontot - och inte kontant - från en kompis, för det ser soc och då dras det på nästa månadsbidrag. Hon skippar att gå på begravning för hon har inga hela svarta strumpbyxor och efter ett tag kan hon inte äta vanlig mat när hon blir bjuden på restaurang, för hennes mage är för ovan. Hon lever hela tiden med hotet om att behöva flytta (till vilken lägenhet, hon skulle aldrig få ett nytt hyreskontrakt!) och till slut vill hon inte leva alls.

Vad jag tyckte om boken, helt kort:

Jag kunde inte lägga den åt sidan.

Läs den här boken:

JA   NJA   NEJ

Totalt läste jag 22 böcker 2016. Av de var 17 skrivna av kvinnor (om Ferrante är en kvinna) och 5 av män. 10 var svenska, de flesta andra amerikanska.

BÄST tyckte jag om Färjan av Mats Strandberg. Sicken bok! Den jag uppskattade minst var Millennium av David Lagercrantz.

Nu håller jag på med Caitlin Morans samlade krönikor. 2017 ser jag mest fram emot att läsa Livet & patriarkatet av Peppe, Tio över ett av Ann-Helén Laestadius, Störst av allt av Malin Persson Giolito, Den som stannar, den som går av Elena Ferrante och Available dark av Elizabeth Hand.

måndag 9 januari 2017

Protein

Häromdagen testade jag Sofias knep för att få i barnen annat än snabba carbs. Mina barn är väl inte unika i att de helst hade levt på bulle och pasta med smör om de fått välja. Så jag kan inte nog hylla detta knep som faktiskt funkade.

Det är enkelt. Koka röda linser och mixa.

Rör ner smeten i en vanlig pannkakssmet.

Grädda.

Tada! Här ser ni två barn som helt ovetande trycker i sig lins efter lins. Mjehehehe.

fredag 6 januari 2017

Dagen i bilder

I dag väckte barnen mig vid 7:40. En otrolig present att låta mig få sova så länge. Nu var natten hostig som vanligt, men man kan ju inte få allt? Försökte tacka barnen med mysig frukost. Ett barn åt, det andra ej. Ändå helt okej.

Sedan gjorde vi panflöjter av sugrör. Det uppskattades ...

 ... till dess att något (oklart vad) gick snett och Ben var tvungen att lägga sig under vardagsrumsbordet en stund.

Det löste sig genom utdelning av de kära skärmarna, vilket gav mig ro att ta hand om tvätten. Är snart nere på botten av tvätthögen. En månad av tre AirBnB-uthyrningar samt gäster över nyår genererar en del tvätt. Men det är gött med mycket tvätt, för då känns insatsen att ta hand om det så tillfredsställande.

Passade på att tvätta köksgolvet för första gången i år också. Jag gissar att jag älskar synen av blankt köksgolv lika mycket som Sandra Beijer gillar att känna sig helt nysminkad och pudermatt (hon skrev en gång att hon älskade det, så jag hittar inte på) (kan för övrigt också älska den känslan, men det blanka golvet vinner).

10:40 väckte jag Nils för att hinna till mitt spinningpass som började 11:30. Jag tog absolut inga bilder inne på Friskis, men så här nöjd var jag i bilen efteråt. För övrigt känns det helt koko att ta bilen till gymmet, men i dag var det så kallt att ... plus att min cykel fortfarande är paj.

Hemma igen lunchade jag på egenlagad Tabbouleh (vet att det inte ser ut som Tabbouleh brukar se ut, men jag hade bara stora pärlcouscous hemma och inte de vanliga som inte syns) med oliver och Lidls cola light.

Sedan stängde jag in mig i sovrummet för att vika tvätt, men hoppsan jag råkade visst vika ner mig själv en stund också. Detta går emot alla regler i en barnfamilj. Man kan inte bara lägga sig mitt på dagen utan att be om lov eller åtminstone rapportera, men i dag bara blev det som så här.

När jag vaknat till liv gjorde vi varm oboy ...

Som vi tog med ut för att ha en go vinterstund.

Dock var det så jäkla kallt och blåsigt att vi frös rövarna av oss även inne i vindskydd (trä-tipi på lekplatsen).

Och det upphaussade pulkaåkandet blev det inte mycket med. Gräset var grönare så att säga.

Vi gick hem till skärmarna i stället. Och jag fick läsa ut min tredje och sista julklappsbok.

Läste även den här smaskiga. Blev lite klokare och lite mer förvirrad.

Kvällen avslutades med dance off till De lyckliga kompisarna.

Och Shrek, popcorn och så vidare.

Nu sover di små och di vuxna ska svt playa På spåret.

onsdag 4 januari 2017

Föra bok (KBT)

Så här första arbetsveckan på nya året har jag tagit på mig den nätta uppgiften att förstå pengar. Eller att göra bokföring och deklarera för firman. 

Vi har ett handelsbolag där jag och Kajsa delar på allt: ansvar, skyldigheter och pengar. Eftersom vi inte har så stor omsättning (än) och ingen av oss är en juridisk person så behöver vi inte lämna in någon årsredovisning till Bolagsverket. Det enda vi ska göra är ett årsbokslut, möjligen till och med ett förenklat årsbokslut (har inte fattat skillnaden), och nu i februari lämna in en moms- och skattedeklaration (obs, detta kan vara två olika saker eller så är det samma sak, har inte kommit dit än) till Skatteverket så att vi sedan, när det är dags för våra privata deklarationer, kan lämna in en bilaga där firmaresultatet syns. 

Är detta ens intressant för någon? 

Nämen jag undrar om det här med pengar och deklaration och redovisning är något som folk "bara kan". Är det så? Har jag en ovanligt stor kunskapslucka som behövde googla debet och kredit? Är det konstigt att jag aldrig har deklarerat på något annat vis än att sms:a ett "okej" (eller vad man nu gör) när Skatteverkets grejs kommer på posten? 

Jag må ha läst matte F på gymnasiet, men jag har aldrig ens närmat mig någon kurs i ekonomi eller pengar. Lägg därtill att min största jobbmässiga brist (alltså som i svaret om en arbetsgivare skulle ställa mig frågan mig om mina negativa sidor) är att jag är dålig på att se att ett projekt ska lösa sig om jag inte från början är säker på att jag har förmågan och kunskapen att lösa det. 

Jag är inte en "wing it"-person. Jag är en "måste gå på kurser och utbilda mig först"-person. 

Med det sagt undrar jag om någon vänlig själ som läser här kan ge mig ett tips eller två. 

Förutsättningen är: 

Vi har inte använt något bokföringssystem annat än att vi namngivit och enligt ett egenpåhittet system sparat alla våra fakturor (in- och utgående) digitalt och alla kvitton analogt. Bland dessa kvitton finns inköp gjorda med företagskortet kopplat till vårt gemensamma företagskonto och med våra respektive privata kort (de privata inköp vi tror att vi har rätt att dra av moms för). Vi har inga lån och inga större löpande kostnader (bara lite för domäner, facket osv).

Vilket bokföringssystem är bäst och enklast för oss? Vi behöver alltså föra in ett års affärshändelser (det är dock inte så många, som sagt) i efterhand, för att kunna göra balans- och resultatsräkning. 

Obs: om det låter som att vi är totala noobs så är det väl för att vi är det. Vill för protokollets skull meddela att vi varit dödsnoga med att föra över skatt och moms på särskilda konton, så när vi väl ska betala in sådant så finns täckning. Det är "bara" vägen fram till hur mycket vi ska betala in som är lite knixig för oss. 

SÅ TACKSAM FÖR ALL HJÄLP. 

tisdag 3 januari 2017

Inte utan min iPad

Annat som hänt: vi har infört skärmförbud till vardags. Alltså de får fortfarande titta på Barnkanalen på paddan till frukost och barn-teve till nattmackan, men de får inte sitta och spela om det inte är helg (eller vabb, herregud).

Jag älskar vad skärmarna gör för huslugnet och möjligheten för oss vuxna att ta tag i något som behöver göras hemma, men fy i mitt lilla helvete vad jobbigt det är att ta bort respektive skärm när det är dags att göra något annat. Det är som att det inte är värt det längre. Bryten vi varit med om under jullovet har varit outta this world. Så nu är det skärmfritt mån-fre och det är nästan som att barnen också tyckte att det var skönt när vi förklarade att "då behöver vi inte ens fundera på telefonen och paddan de dagarna".

Detta kräver dock att vi hittar på något för barnen att göra när den vuxne som hämtar på förskolan lagar mat. Nils lyckas ofta laga mat väldigt snabbt, men jag behöver minst en halvtimme. Under den halvtimmen är det så himla skönt att få vara själv i köket, tycker jag, med barnen sittande med skärmarna i vardagsrummet.

Men inte nu längre. Och i går testade jag att låta barnen få "baka själva" medan jag rullade köttbullar och gjorde stuvmakaroner.

Fördelar med detta:

- Barnen var stundtals glada och lyckliga över att få baka själva.

Nackdelar med detta:

- De bråkade och skrek mer än vad de var glada.
- De klarade uppgiften att baka själva undermåligt.
- Kökets skick efter avslutad bakning. Herre. Min. Gud.
- Besvikelsen som uppstod när vi förklarade, efter middagen när de ville provsmaka, att de inte får äta kakor till kvällsmat.

Positivt: satt inte på den i en nedförsbacke när det hände

Nya året startade svagt, ekonomiskt. På grund av en Pokémon go-relaterad olycka var jag tvungen att på nytt lägga ut 1 400 på att byta glas på mobilen. Eller 1 200. 200 la jag på att förse skärmen med ett extra lager härdat glas. Pokémon kommer ju inte direkt att bli mindre kul det närmaste, gissar jag. Bäst att skydda det som skyddas kan.

Dessutom hände det här när jag skulle ut med cykeln i går. Tjoff, bara. Tur att det hände i garaget och inte på Älvsborgsbron, men vad faaan ändå. Jag är liksom i princip beroende av min cykel för att ta mig runt. Att åka spårvagn en arbetsdag kostar minst 56 kronor (eller 112 om vi har ärenden under själva dagen) och att vardagsåka bil i stan är ju inge bra + ännu dyrare med tanke på parkering.

Aja, hoppas på att min cykelintresserade andra hälft löser detta med någon form av skruvmejsel.

Annars får jag använda julklappspengen från mina föräldrar till att laga saker, i stället för som jag hoppades: kul påhitt inklusive övernattning med Nils.

fredag 30 december 2016

2016

Jag tycker att det är fruktansvärt svårt att formulera mig efter en släktintensiv period. Det ställer till det för mig att träffa Nils och min familj. Jag håller av dem och vill tillbringa jular med dem, såklart, men jag hanterar vissa saker dåligt. Som prat om politik eller olika åsikter om hur man ska vara med barnen. Eller som hur oundvikligt det är att tänka på att tiden är begränsad när man träffar riktigt gamla släktingar. Jag får panik. Jag vill att alla ska må bra, vara lyckliga och få ut allt de vill av livet. Och jag vill vara en bra person för dem. Samtidigt blir jag ursinnig när personer som gjort mig till den jag är beter sig på ett sätt som gör att jag känner mig förminskad, utplånad. Och så får jag dåligt samvete för att mitt ursinne gör dem ledsna. För det sista jag vill är att göra dem ledsna. Jag kan inte leva med mig själv då.

Så att eh ... nu formulerade jag mig visst litegrann ändå, men egentligen kan jag inte. Det är en enda röra. Vart jag kommer ifrån och vem jag tror att jag är nu och alla dessa krockar och törnar och anpassningar. Och över allting en sprängstark känsla av att jag måste göra allt bra, för annars blir ingenting bra. De måste må bra.

Jag gör årslistan i stället:

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag sa upp mig på ett filmiskt vis, det vill säga i sittande möte. Jag hörde hur mina chefer sa olika saker och plötsligt vällde det upp en så enorm Kishti-känsla i mig att jag kunde ha skrikit "DET ÄR ORIMLIGT". Men i stället sa munnen att jag säger upp mig. Fast Kajsa gjorde det först, ska tilläggas, så hon banade vägen 20 sekunder före min uppsägning.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jag skulle föra ångestdagbok, springa Göteborgsvarvet och inleda året med en träningsintensiv och vit månad. Höll ett av dem, det sistnämnda. Ångestdagboken vet jag inte ens om jag påbörjade och veckan före Varvet var alla i familjen sjuka utom jag, så jag sov noll timmar. Och ställde in.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nu hoppas jag att jag inte missar någon här, men jag tror inte det? Ingen jag umgås mycket med i alla fall. Nästa år blir det flera bebisar!

4. Dog någon som stod dig nära?

Inte om inte Bowie räknas.

5. Vilka länder besökte du i år?

Tyskland och Danmark. Hamburg - Berlin - Köpenhamn.

6. Är det något du saknar 2016 och vill ha år 2017?

Nu ska jag inte klaga, för jag och Kajsa har inte tagit några lån och har kunnat ta ut åtminstone lite lön vare månad. Men det hade varit skönt med ökad ekonomisk trygghet. Och ett par "JAJAMENSAN" från de potentiella uppdragsgivare som vi väntar på livstecken från.

7. Vilket datum från 2016 kommer du alltid att minnas?

13 juni var ett datum som hägrade länge, för det var då uppsägningstiden gick ut från förra jobbet.

8. Vad var din största framgång 2016?

Säger som Fiat här. Att jag stod på en scen och pratade (eller modererade ett samtal) inför massa folk i Almedalen.

9. Största misstaget?

Kanske att vi inte startade aktiebolag direkt? Känns som att vi borde ha gjort det. Men det är verkligen ingen JÄTTEmisstag som ligger och grämer.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Jag har barn på förskola och i skola, så jo tack. Har varit sjuk sedan oktober/november någon gång. Men bara förkylning, influensa-ish och vinterkräk. Ingen fara.

11. Bästa köpet?

Efamol. Det har lindrat min PMS och gett mig bättre hy och hår. Kul sidoeffekt: längre ögonfransar.

12, Vad spenderade du mest pengar på?

Förutom lån och fjärrvärme och sådant så var det väl julklappar. Eller nej, Berlinresan, som jag köpte precis innan jag sa upp mig så där hastigt. Fick ångest över den utgiften senare, men det ordnade sig.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad.

Ja, nu ska jag säga vad som betydde allra mest under året: att Ben fick uppleva hur det är att inte ha ont jämt, hur det är att höra och hur det är att få sova. Efter otroligt mycket kämp med att få Capios öron-näsa-hals-avdelning att förstå att Ben hade ont varenda natt fick vi i slutet av 2015 det där hörseltestet som visade han inte hörde alls speciellt bra. Och det ledde till den efterlängtade insättningen av rör i öronen och sedan har han hört oss, mått bra och sovit på nätterna. Det är det största som hänt. Jag är så glad för det. Att det hände till slut. Jag ska inte tänka på att det dröjde så länge och att han led så mycket, för då går jag sönder igen.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2016?


De som finns på Tame Impalas skiva Currents. Konserten i Hamburg var en av de bästa.

15. Var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år?

Gladare än något av mina tidigare vuxenår, skulle jag säga. Är väl därför jag bloggat så lite.

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Bloggat, tränat och läst på om hur pengar funkar.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Spelat Two Dots.

18. Hur tillbringade du julen 2016?

Hos Nils föräldrar i Söndrum i Halmstad, med nämnda föräldrar + Nils bror. Och så Ben, Bo och Nils, då.

19. Favoritprogram på tv?

S K A M.

20. Bästa boken du läst i år?

Jag har läst många bra böcker i år. Ska sammanställa snart. Läste Fattigfällan häromdagen och den var jävligt stark. Den slet tag i mig och fick mig att flera gånger hitta tillbaka till den där känslan av att DET ÄR ORIMLIGT.

Men allra bästa ... det måste vara Färjan. Jag älskade den himla skräckisen.

21. Största musikaliska upptäckten?

Tame Impala, antar jag. Jag har inte upptäckt så mycket musik på det senaste. Lyssnar bara på podcasts. Kanske ska återuppta All Songs Considered igen. Då kan man ju trilla över goa bitar.

22. Något du önskade dig och fick?

Jag fick årskort på Friskis i julklapp! Så stor och fin present. Tack Nils föräldrar, jag blir helt pirrig av att tänka på alla möjligheter detta för med sig.

23. Något du önskade dig och inte fick?

Några jobbrelaterade grejer som jag och Kajsa la ner mycket tid på. Men nya tag!

24. Vad gjorde du på din födelsedag?

Jag minns faktiskt inte. Men lördagen före fölsedagen ordande Katten överraskningsmiddag för mig på stan och hade styrt upp så att Gabriella fanns på plats. Det är det finaste som finns – fixa med överraskningar och kontakta ens vänner på det där viset. Och dagen efter födelsedagen åt jag frukost med Ola och han hade med presenter som var genomtänkta på det där nära-till-lip-viset.

25. Finns det något som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Kanske låter förmätet att svara så här, för vem är jag? Men om vi äntligen fått se glastaket flyga åt fanders (det hade ändå varit en bra bit kvar, men ni fattar) i stället för att en sexistisk idiotrasist vunnit presidentvalet i USA så hade det varit ... bättre.

26. Vad fick dig att må bra?

Att Ben slapp ha ont. Äntligen. Och att varje dag känna att det jag gör av mitt arbetsliv åtminstone inte försämrar världsläget.

27. Vilken kändis var du mest sugen på?

Jag beundrar och imponeras mycket av Roxane Gay. Skulle vilja säga att jag vill träffa henne, men det hade jag aldrig vågat ändå.

28. De bästa nya människorna du träffade?

Jag och Kajsa har haft en sådan pangperson som praktikant hos oss i höst. Det grämer mig att vi inte gjort mer av en grej om att hon varit med oss, men hon är samtidigt lite bild-shy, så vi ville inte exponera för mycket. Men Jennifer, Jempa Jempenius, alltså. Om alla var 10 procent av vad du är skulle världen vara såväl en snällare som mer högpresterande plats.

30. Vad har du för nyårslöften inför 2017?

Nästan alla mina kläder är trasiga och jag känner mig, efter den här sjukdomshösten, som en deg. Så önskemålet är att på något vis lyckas med #helochrenochfriskochstark2017


tisdag 20 december 2016

Nyläst

Jag tror att det är att jag skriver saker jag bryr mig om hela dagarna nu, som gör att jag zonar ut på kvällarna och bara vill titta på Gift vid första ögonkastet Australien och dricka läsk. Eller jag tror i alla fall att det kan vara det som gör att jag bloggar så lite att jag inte ens skriver ett inlägg efter varje läst bok, som förut. Eller så är det att jag har barn som sover på nätterna och ett jobb som känns otroligt meningsfullt hela tiden. Då går det ju inte att sjunga lika mycket klagosång som back in 2010-2015.

I alla fall. Nu har jag samlat ihop till fyra böcker. Så här tyckte jag om dem:

Åh, den här hade jag så höga förväntningar på. Miniatyrmakaren av Jessie Burton. Den har liksom jämförts med Den hemliga historien och så har författaren vunnit massa priser för den.

Men den tog aldrig tag i mig. Visst, det var rätt spännande att få känna hur det var i Amsterdam på 1600-talet, men om man nu skriver en bok med inslag av magi (huvudrollspersonen får ett jättestort dockskåp som börjar spela spelet med henne) så kan man väl dra det lite längre, tänker jag. Eller borde jag hålla mig till Harry Potter? Jag kanske inte förtjänar Miniatyrmakaren.

Läs den här boken:

JA   NJA   NEJ


Den här däremot: Hustrun av Meg Wolitzer. Jädrar vad bra! Tog den på chans, från "personalen rekommenderar"-hyllan på Pocket shop på centralstationen (den har ett annat omslag i aktuell pocketutgåva, hittade bara ingen bra bild).

Den handlar om en person som är gift med en mycket berömd författare. Deppigt att beskriva en huvudkaraktär som någons bihang, men det är vad hon har blivit. Efter ett liv i skuggan av det manliga geniet bestämmer hon sig, i ett flygplan på väg för att se maken ta emot ännu ett litteraturpris, för att ta ut skilsmässa. Sedan följer en rasande bra skriven historia om vad som ledde fram till den stunden. Från att hon träffar honom i college (han lärare, hon elev) fram till 60-70-årsåldern.

Pyttelite förutsägbar twist, men det gör liksom ingenting. Rekommenderar den varmt.

Läs den här boken: 

JA    NJA    NEJ

Och denna pärla då! Behöver jag ens presentera Män förklarar saker för mig? Nä, inte va?

Det enda negativa med den är att första – och bästa – novellen är så fylld av hemsk fakta att man nästan måste lägga boken i frysen ibland. Samt att några noveller där i mitten är ganska tröga och akademiska i språket.

Läs den här boken: 

JA    NJA    NEJ


Som ni ser heter den här boken "Hemligheten" och har undertiteln "Från ögonkast till varaktig relation" och ett omslag som gör att den ser ut som en riktigt fläskig självhjälpsbok. Och det är precis vad den är. Den handlar om hur anknytningen till de föräldrar man levde med som bebis och litet barn påverkar ens självkänsla och relationsskapande när man blir vuxen. Den ger också konkreta exempel på hur man kan göra för att bryta invanda mönster.

Jag hade fnyst åt den här boken och gått vidare om det inte hade varit för att Kajsa tryckte den i handen på mig. Men jag är glad att hon gjorde det. Det gick faktiskt upp några ljus för mig när jag läste den. Tror mig fatta varför jag tycker att jag är värd något först när jag presterat, till exempel. Och varför Nils så sällan berättar vad han känner eller vill för mig.

Den var intressant. Plus också för meditationstipsen i slutet av boken. Hjälpte mig i natt när jag vaknade och var orolig vid fyrarycket.

Läs den här boken: 

JA   NJA   NEJ

(Fast bara om man är nyfiken på ämnet.)

söndag 18 december 2016

Genom kräkset, ut ur bilden

Är man lite magisk ändå? Som människa. I fredags morse törnade pappa-personen in i kräksjuka och trots att jag kände mig jävligt queezy hela fredagen så fungerade jag – till efter läggning.

Det var som att jag var funktionell – enbart eftersom barnen inte hade någon annan vuxen än jag. Till en sekund efter att de somnat. Då började det.

Och hujedamej.

Fyfan vad vidrigt det är med magsjuka. Jag kom på mig själv med att tänka att "nej, nu är det så hemskt att jag spyr" och så spydde jag redan!

...

Nu har det gått mer än 48 timmar sedan en Hellbjörn kräktes så hej och välkommen in i spelet nya vecka. Må du bli fri från galla.

fredag 16 december 2016

Beijers fredagslista, fast med andra svar


Bäst i veckan hittills:

Känslan i onsdags, när Bossa var frisk och min mamma kom på besök och vi skulle få avlastning från allt.

Sämst i veckan hittills:

Att Bo kräktes ned hela storsängen och sin mamma natten till i torsdags. Eller att jag och Nils bråkade pga den vanligaste orsaken:

Han tror att jag kan läsa hans tankar. När jag inte kan det blir han sur och inåtvänd i stället för att säga vad det är som pågår i huvudet på honom. Jag blir TOKIG av den dåliga stämningen som, enligt mig, skulle kunna undvikas genom att vi säger till varandra hur vi vill ha det med olika saker.

Eller att Nils själv började kräkas i morse. Just nu ligger han på badrumsgolvet med ett täcke och ömsom vilar, ömsom hulkar. Pendlar mellan att tycka synd om honom och att vara sur, eftersom vi inte hunnit bli sams än.

Där har jag ont:

Lite känningar i benen efter att ha joggat två gånger den här veckan (johodå), men annars ingenstans just nu, thank you very much!

Det tänker jag mycket på:

Pengar (hur många vi har och hur det ser ut i den närmsta framtiden). Vad vi eventuellt skulle kunna sälja av det vi äger. Magsjuka. Syrien. Trump.

Det klär jag mig i:

Mjuka byxor och t-shirt. När jag måste lämna hemmet byter jag bara de mjuka byxera mot ett par hårdare för att se lite mer klädd ut.

Till helgen ser såg jag fram emot:

Att äta något gott, dricka vin och kolla På spåret med Nils efter nattningen i kväll. Att hitta på något utomhus med Bo i morgon, så att hon får lite luft och livsgnista tillbaka efter sjukveckan. Att dricka glögg, tända ljus och slå in julklappar på söndag.

Fast det blir ju inte riktigt så, nej.

I lurisarna hör jag:

Bara olika podcasts – fredagar är bäst, för då kommer massa nya avsnitt. Till exempel Piskan och moroten som är så himla himla bra.

På högtalaren i köket spelar jag däremot gärna She & Him's nya julskiva. Visste ni att de släppt en ny i år? Blev så glad.

Det dricker jag:

Helst vin, medan jag lagar en god pastarätt. Också gärna mycket kaffe, cola light och julmust light.

På fredag händer detta:

Ja, det är ju i dag det. Jag vabbar Bossa som inte verkar något sjuk längre, men pga 48-timmarsregeln, ni vet. Sedan får jag väl hoppas att Nils känner sig friskare så att någon kan ta hand om barnen när jag börjar kräkas.

Egentligen hade jag tänkt gå på Feministiskt initiativs julbord, men det får bli i ett annat liv.

Å på lördag det här:

Världen är mitt ostron!

Söndagen tillbringas så:

Med huvudet i en toalett?

Och mest av allt önskar jag detta:

En Moccamaster och en Mulberry Bryn.




Skoja. Vill bara att alla ska sluta spy tack.

By the power vested in me by bordtennis, feminism och rödvin ber jag om att få slippa bli magsjuk.

onsdag 14 december 2016

Egentligen ett frö i en kotte

Jamen vi sällar väl oss till merparten (?) av alla småbarnsfamiljer där ute och river av en sväng magsjuka/vinterkräk. Bo spydde satan natten till i måndags och var sedan pigg och kry i mer än 48 timmar, medan jag vabbade. I dag fick hon gå till skolan och var fortfarande pigg och glad fram till ... nu före läggning, då hon blev helt spak och varm och klagade på ont i magen. Så nu inväntar vi nästa omgång. Stackars mamma/mormor som kommit ner från Värmland för att hjälpa oss med hämt/lämn i morgon och på fredag. Rätt in i kräknästet!

Men vi lämnar det därhän för något roligare: pinjenötter. Visste ni att de växer under huden på kottar? Så här ser det ut när nämnd kotte legat i ugnen och svettats kåda i några timmar. Det doftar potent av skog i vårt hus nu, må ni tro. Värt 35 kronor bara för att få den här sandel-touchen i hemmet.


Man lägger den i ugnen för att flikarna (fackspråk) ska öppna sig lite så att man kan pilla ut fröna där under. Det är ett kladdigt jobb, men kul. I alla fall när man besitter en enda kotte.

Det är ena för jäkla hårda skal på fröna (nötterna?). Fick lägga in dem på tvären i minsta hålet på nötknäpparen.

Sedan kan man pilla bort mellanlagret ...

... like so. Så ser det ut som en nöt man köper på påse. (Fast den är mycket mjukare, möjligen för att den fortfarande är varm efter ugnen.)

98 frön/pinjenötter blev det när hela kotten var skalad. Dubbelt så mycket som wikipedia utlovade!

Är det bara jag som är besatt av hur saker växer? Nu går det ju att bildgoogla, men jag minns när jag och Ylva bodde ihop, före internet, och hur vi hade en flera månader lång pågående diskussion om hur vattenmeloner växer. Som på risfält, i vätska? Som rotfrukter, fast liksom precis ovanför jord? De kan väl inte hänga i träd, de är ju så tunga? Så lät det. 

Tänk nu en stund på hur linser växer. 

lördag 10 december 2016

En kvinnas resa

I morse gick jag upp med barnen strax efter sju och vid halv tio började jag tänka att Nils nog snart skulle komma ut till oss. Sedan dröjde det till halv tolv innan han ärade oss med sin närvaro.

Vänta nu alla som lever i parförhållanden med bebisar! Det här handlar inte om att jag fick flyktkänsla och blev bitter bortom besinning. Det här handlar om vilken resa mitt psyke gjort sedan jag och Nils fick barn för drygt sex år sedan. 

Jag kände nämligen ... ingen ilska! Tvärtom kände jag GLÄDJE över att Nils kunde sova så länge. Jag drabbades av en känsla av unn över att han fick så många timmars sömn. Ingen bitterhet, ingen passivt aggressiv surhet som höll i sig hela dagen. 

Det, mina vänner, är skillnaden mellan att leva med barn som sover hela natten och barn som inte gör det. It's a revolution. 

torsdag 8 december 2016

Stora frågelistan

Jag vill också svara på frågor, precis som Peppe, Sofia och Katta gjort, så här kommer svar på 50 frågor:

1. Vem litar du på?

Kalla mig godtrogen (många gör, till exempel Nils), men jag litar på alla jag stöter på 'til they prove me wrong.

2. Var skulle du vilja vara just nu?

Jag sa till Kajsa, i morse, att jag önskar att jag och barnen och Nils kunde åka på en solig charterresa till ett Lollo och Bernie-hotell där barnen får underhållning och bad hela dagen och jag får ligga och läsa böcker under solskydd och där vi på kvällarna får sitta och dricka oss lummiga på balkongen när barnen har somnat. Detta går emot allt jag och Nils tidigare sagt om hur vi ska semestra eller hur vi måste tänka på hållbarhet, men just nu är det vad kroppen min önskar. Jag var inte ledig i somras och jag vet inte när jag nästa gång kommer att vara det och senaste tiden har jag känt mig så himla trött. Inte sömnlöshetströttman, som ändå går att vara hyfsat funktionell på. Utan mer som att det surrar och är varmt i huvudet och jag tappar humöret och minnet. Usch.

3. Favoritstad

Berlin.

4. Vilket är ditt favoritnummer?

Vet inte, men när jag tänker på det så tror jag att jag gillar färgen bäst hos udda siffror, som 7, 9, 11.

5. Vad var det senaste du åt?

En påse sura nappar.

6. Om du var en krita, vilken färg skulle du vara då?

Jag tror gul.

7. Hur är vädret just nu?

Det har varit 10 grader och sol i dag.

8. Vem var den senaste personen du pratade i telefon med?

Stina som är gruppledare för Feministiskt initiativ här i Göteborg.

9. Vad är det första du ser hos det motsatta könet?

Precis som alla andra, säkert, så läser jag av människors temperatur när jag träffar dem. Är det samma/lika som hos mig, ungefär, eller behöver jag anpassa mig?

10. Vad har du för skostorlek?

38 till 38,5. Hade en liten 37:a innan jag började skaffa barn. True story.

11. Favorit tv-program?

Just nu är det Skam. All time räknat så är det Six Feet Under. Annat jag gillar är: Togetherness, Game of thrones, Allt för Sverige, Parks and recreation, Transparent och Bachelor.

12. Har du några syskon?

Yes box, en storebror som är 38 och bor i Åmål.

13. Längd?

En och sextiofem.

14. Hårfärg?


Min vanliga guldiga blonda nu. Saknar att ha vitt/grått kallt hår, men det är för dyrt att gå till frisören just nu. Klippte luggen för 50 kronor häromdagen, det får vara bra så.

15. Ögonfärg?

Gråblå.

16. Använder du kontaktlinser?
Nej, bara glasögon.

17. Favorithögtid?


Jag sjunger den otvungna påskens lov. Fast julen är jädrigt mysig nu med barna.

18. Favoritmånad?

Maj. Äta lunchfalafel vid kanalen, fylla år, ha sommaren framför sig.

19. Har du gråtit någon gång utan anledning?
Ja, fast det finns väl alltid en anledning.

20. Vilken var den senaste filmen du såg?

Stora vänliga jätten. Vad fin den var! Funkar även för små barn, som treåringar.

21. Favoritdag på året?

Nils är så bra på att fixa överraskningar för mig på min födelsedag, så det måste bli 30 maj.

22. Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt?
Jag har inte varit singel på 14 år, så jag kan knappt föreställa mig hur jag skulle göra. Kan inte föreställa mig att fråga ut en ny kompismänniska på dejt heller, för jag är så trött och har aldrig tid för något utanför rutinerna :(

23. Kan du stå på huvudet (utan att luta dig mot en vägg)?
Absolut inte.

24. Kramar eller kyssar?

Kramar.

25. Choklad eller vanilj?
Choklad.

26. Har du tatueringar?
En jätteful jag gjorde när jag var 15. Önskar att jag bodde närmare Mirijam, så att jag kunde gå till hennes place och ta bort den.

27. Vad lyssnar du på just nu?
Har hittat till Dilan och Moas podcast och lyssnar från början. Övriga poddar i min app:

HanaPee's otroliga podcast

En varg söker sin pod

Kulturens ABC

En förbannad podd

Josefinito pod

Första gången-podden's podcast

Mellan raderna – en podcast om läsning

Magnus och Peppes podcast

Piskan och moroten

Under huden med Kakan Hermansson

Veckans bläcka

Lilla Drevet

USA-valpodden

Atladottir och Bjurwald

Feminist javisst men

Slate's Trumpcast

This American Life

28. Är du kär i någon kändis?
Nope.

29. Vilka böcker läser du just nu?

En som Kajsa lånade ut till mig: Hemligheten, som är skriven av en journalist och en psykolog och handlar om hur anknytning i tidig ålder påverkar hur man blir som vuxen, i förhållande till andra, vad man känner att man är värd och hur man får lov att vara osv. Den är superintressant. Hade aldrig plockat upp den själv, pga omslaget och självhjälpsauran, men den är grym.

30. Piercingar?
Nä, men hade massa när jag var 19-20 någonting. Skrot överallt!

31. Favoritfilmer?

Jag har tittat på så oerhört få filmer de senaste åren, så den här gamla listan är säkert fortfarande aktuell.

32. Favoritsport?

Livet är för kort för sport, brukar jag säga. Men jag får nog revidera. Om sport gör människor glada så är det väl inget fel på sport. Min favoritsport att utöva är pingis eller bowling.

33. Vad gör du just nu?
Djupt inne i tredje säsongen av Skam. Städar inför helgens AirBnB-uthyrning.

34. Smöriga, naturella eller saltade popcorn?

Jag är inget popcornfan, men gillar biopopcorn med gul massa på.

35. Hundar eller katter?

Orkar inte ens tänka på djur nu. Jag och Nils sa att vi skulle skaffa en tax när Bo låg i magen. Sedan kom vi på att vi skulle vänta tills bebisen kommit ut. TUR ÄR VÄL DET.

36. Favoritblomma?


Tycker mycket om min palettblomma, eller säger man palettblad? Se vad stor den är! Tändsticksask för skala.

37. Har du blivit påkommen med att göra något du inte får göra?
Ja, när jag var bartender gav jag bort drinkar till folk jag kände och det såg chefen. Så jobbigt.

38. Har du en bästa kompis av det motsatta könet?
Nej, inte nu längre. Eller, jag ser Anton som min nära kära vän som alltid kommer att vara det, men vi ses inte längre pga avstånd (Göteborg/Luelå) och vi hörs supersällan pga att vi är dåliga på det.

39. Har du älskat någon någon gång?
Ja, gör nu. Tre stycken minst.

40. Vem vill du träffa just nu?
Ingen alls. Jag vill bara gå och lägga mig, efter det här inlägget vill jag bara gå och lägga mig. Ska nog unna mig att ta med paddan och kolla på Bonde söker fru i sängen.

41. Är du fortfarande vän med folk från skolan?

Ja, mycket god vän med två: Cathrin och Liselott.

42. Hur imponerar man på dig om man är kille?
Måste säga som Peppe här, men jag blir imponerad när en qille ställer frågor tillbaka. Deppigt är det.

43. Gillar du att flyga flygplan?
Ja, utan barn är det pirrigt och spännande. Och så är man ju oftast på väg någonstans kul.

44. Höger- eller vänsterhänt?
Höger.

45. Hur många kuddar sover du med?
Fram till nyligen sov jag sittande med 2 000 kuddar, för annars hostade jag tills spyan kom. Nu är jag nere på vanlig nivå = tre-fyra kuddar. Helst pösiga och prassliga.

46. Saknar du någon?
Anton, som nämnt, och så saknar jag Liselott som bor så långt borta (Västervik). Och Ylva med familjen, som inte bor så långt borta (Skövde), men vi ses så sällan. Jessica vill jag också träffa snart/mer. Jag önskar att det var lättare att umgås än vad det är nu. Vardagarna är så rutinmässiga och fyllda av måste-göromål så att det inte ens känns roligt att tänka på att klämma in något utöver det som måste göras. Saknar också hela Dinatagänget. Nästa år måste vi få till stånd en riktigt maffig Dinata.

47. Lyssnar på radio?
Nej, har alltid en pod som går före.

48. Bästa beslutet du har gjort i år?
Att relativt spontant säga upp mig i sittande möte.

49. Sämsta beslutet i år?
Kommer inte på. Ibland känns det som att bytet från kommunal förskola till föräldrakooperativ var ett misstag, för det är så mycket mer föräldraengagemang än vi föreställde oss. Plus att jag saknar vissa förhållningssätt från kommunala verksamheten. Men Ben älskar verkligen sin nya förskola, så det är klart vi inte kommer att byta tillbaka.

50. Din senaste nerladdade app?
Pokemon Go, i ett försök att blidka Bo som låst in sig på toaletten i vredesmod. Hon blev skitglad! Nu jagar vi pokemons ihop.

onsdag 7 december 2016

Tvivlet är starkt

Jag kommer ihåg att jag körde "världens sämsta julkalender" på bloggen något år, med en ny dålig grej om dagen. I år har jag inte tänkt på att göra 1-24 inlägg på ett tema, men jag fixade en julkalender till barnen. Den här:

En kalender med "25 pyssel i väntan på julen". Hurra! Såg framför mig hur vi skulle öppna en lucka på morgonen och se fram emot att mötas efter förskola och skola och pyssla och ingen skulle längta efter sin iPad.

Inte visste jag att det skulle kräva avancerad ingenjörskonst för att få ihop skiten? Så här såg det önskade samt det faktiska resultatet ut häromdagen:

Då hade Ben och Bo gett upp för länge sedan, så verkshöjden ovan är signerad mig och lite Nils (när jag blev sur).

Tänk om jag gått och trott att jag är en pysslig person och så är det tvärtom? Vad mer tror jag att jag kan som jag inte alls kan?

Reklam

Nu när jag inte jobbar på kontor längre rör jag mig oftast mellan hemmet -> Majorna (där Kajsa bor) -> förskolan -> hemmet, utan att någonsin passera området kring Kungsportsplatsen där jag tidigare tillbringade varje vardag. Men så någon gång åker jag in och då slås jag av hur lite budskap som drabbar mig nu för tiden. Förutom reklamen i Bonde söker fru och Bachelor på TV4 Play konfronteras jag aldrig av "kom och köp". Jag tänker att det är tur, eftersom jag inte längre har pengar att köpa köpgrejerna för, men det blir också tydligt hur mycket jag påverkas av bilderna nu när jag varit på withdrawal ett tag.

De här sticker ut hos mig just nu:

Michael Kors kämpar på med sina spiror. Det är fascinerande hur smalt det kan bli, ibland. Får knäckta ben-rys av dem.

Här undrar jag om Arkaden jobbar med någon slags omvänd psykologi. "Vill du känna dig ledsen och hungrig? E du inge happy?"


Obs: reagerar alltså på Arkadens val av framställande med det speciella uttrycket och sminkningen i kontrast till budskapet. 

tisdag 6 december 2016

Kvällsligt utspel

Mitt värsta, som fått mig att ta till flyktbeteende flera gånger, är när en situation är på ett visst sätt, men ingen känns vid det. Jag får spel av "allt är bra, va?" och "vissa saker pratar vi inte om" och har lämnat jobb för att jag inte står ut med att den uttalade kulturen inte alls stämmer överens med verkligheten.

Nu håller vi människor på att förbruka klotet så att det är slut på den civilisation vi känner till kanske redan innan våra barn hunnit få egna barn, om de nu vill ha egna barn.

Alltså, vi VET att kommande generationer kommer att fråga oss varför vi inte gjorde något. Och ändå låter vi saker pågå. Vi äter kött, åker på långflyg och låter vår julhandel gynnas av black friday medan folk utrotas i Syrien.

Så det kanske är lika bra att ett totalt jävla klimathaveri är på ingång. Vi har ju ändå blivit så vidriga att vi röstar in rasister på maktpositioner och hatar barn i luciaklänning för att de har på sig luciaklänning.

Åååh, jag orkar inte Åhlénsgate och alla har sagt så mycket smart om det redan och jag har blivit helt tyckar-lam. För alla tycker så mycket.

Man måste inte ha en åsikt om allt. Gud, jag längtar tillbaka till då man inte såg så mycket åsikter.  Bara för att alla har möjlighet att vara sin egen redaktör och för att internet har förkortat köpresan från "magkänsla" till "uttryckt åsikt utan att passera eftertänksamhet" så MÅSTE man inte tycka något.

Nu kom Nils in i köket och såg att jag bloggade och frågade om jag hade något smart att säga. Har jag det? Jag vill typ aldrig mer säga något.

Men jag, Kajsa och Jennifer har pratat om det mycket på jobbet i dag och jag vill ju ha en blogg, min blogg, så nu tycker jag saker här ändå.

Vad är det som gör att människor blir så arga av att se ett svart barn i Luciadräkt? Är det the power of många tyckare i samma kommentarsfält som gör att man bara måste tycka något själv och, hoppsan, det ser ut som att man kan välja en av två sidor här och då väljer jag hat-sidan, för den verkar rimlig och normaliserad, så då hoppar jag på tåget och hatar jag med.

Eller är det en total oförmåga att tänka på hur ord landar "eftersom det bara är på internet"? Är folk fortfarande så ignoranta? Eller tror folk som skriver att det är en attack på svenska traditioner och att "det var sista gången jag handlade på Åhléns" att det de säger ska skapa en bra debatt? Att det ska förändra något? Att de har en skarp analys?

Jag tror att den som ser bilden och blir så arg att den skriver en vidrig rasistisk kommentar är med om något som den inte själv förstår. Jag tror att den har en bild av hur något, säg Luciafirandet, ska vara och ser en annan bild än den som den föreställt sig och gjort till sanning. Och när den ser en bild som inte överensstämmer med sin bild av hur det ska vara så uppfattar den undermedvetet bilden som skarp kritik mot sin person. Jag tror att synapserna mellan "oj, vilken konstig bild" till "va, ska jag inte ens få finnas längre, ÄR DET VAD NI SÄGER?" går så enormt fort att ingen, inte minst rasisten själv, hinner uppfatta vad som händer. Den glömmer att bilden inte på något sätt är ett hot mot rasisten själv. Att hens värld på inget sätt kommer att förändras eller rubbas av att ett barn, eller massor av barn på massor av olika förskolor och skolor, har på sig kläder de tycker om när de firar lucia. Rasisten missar hela eftertänksamheten som, om den hade fått förekomma, hade kunnat sjunka in och utbildat rasisten i att det här är ju inget farligt. Det är bara ett barn, i en klänning.

Nu ska jag fundera på hur jag kan bidra till att sprida ordet om att din makt inte kommer att försvinna för att du känns vid att det finns maktstrukturer. Att din position inte hotas för att andra släpps in och inkluderas.

Vi gör vad vi kan.

Snart på ett föräldrakooperativ en arla morgon nära mig. 

måndag 5 december 2016

Ködder du om russebussen?

Det blev inget med den där upphandlingen vi var inblandade i. Den som skulle skapa trygghet för oss. Men det är inget vi ska gräva ner oss över. Pengar kommer nya, eller vad det heter. Dessutom kan man ju tjäna pengar på olika vis. Genom att hyra ut huset till glada norrmän som vill gå på julmarknad på Liseberg, till exempel. Det gjorde vi helgen som gick och ska göra helgen som kommer. Det är "lite" fix med städ och logistik för att få ihop det, men det går.

Och vi får vara i Halmstad när huset hyrs ut och i Halmstad kan man leta snäckor på stranden.

Annat som hänt är att jag, som så många andra, blivit besatt av Skam. Herregud så bra det är. Jag kollar på NRK, eftersom SVT Play bara lagt upp en säsong. Då får man lära sig mycket norska på köpet.

Det vore verkligen fint att få lite positiva besked angående krokar som lagts ut från Hellbjörn Schedwin, men till dess är det ändå rätt bra. Jag vet inte om det är Efamolen (jättenattljusoljakapslarna jag börjat ta, ni vet), men jag är inte särskilt orolig över hur allt ska bli. Jag tror att det blir bra.

tisdag 29 november 2016

Kroppen

Ben har nu hostat i ungefär nio år. Eller i alla fall över en månad. Jag har också drabbats och i natt hostade jag till dess att jag spydde. Nu vet jag inte vad som är värst: att jag inte kommer att få sova på oklar framtid eller att min stressinkontinens spårar ur av hostattackerna.

Jag vet, måste jobba med knipövningar. Borde ha gjort det varje dag efter att Bo spräckte upp mitt kön eller åtminstone efter att Ben gjort en omgång på bäckenbottenmusklerna. Men jag fick ju liksom inte sova på flera år pga kolik och Bens öron, så jag orkade inte göra annat för min kropp än att duscha ibland.

Så nu är jag inkontinent när jag joggar och tydligen även när jag hostar som jag gör nu.

För att kompensera för gnället vill jag också berätta att trots att min mensapp är tydlig med att jag borde ha PMS, så känner jag ingenting! Kan det vara så att jättenattljusolja faktiskt hjälper? Som Kakan Hermansson sa? I så fall har jag upptäckt livets kapsel och den heter Efamol. Eller så är det min kombination efamol + d-vitamin + magnesium som gör det. Oavsett: please please please, låt det vara sant.

söndag 27 november 2016

Helgen i sex bilder

I går åkte vi på julmarknad på en gård i Fjärås. Det var en supermysig utflykt i teorin, men i verkligheten var det Tjolöholmgate*. Dyrt och trångt. Jättetrångt. Allt var slut, inklusive pepparkakorna, och på den enbilssmala tvåhundra meter långa och farligt branta uppförsbacken som ledde fram till julmarknaden skulle några hundra bilar mötas. Jag tackade livet för att jag inte satt bakom ratten och led med Nils och hans stress-svettiga uppsyn.

Vi fick i alla fall träffa tomten. Fast barnen tyckte att han var så läskig att jag fick gå fram och lämna önskelistan. Sedan skulle vi köpa pepparkakor, men de var som sagt slut. Mackorna också. Fick kall risgrynsgröt efter 20 minuters köande. "Varför gör vi ens något?" frågade jag och Nils varandra. Blev ju iofs någon slags teambuilding av det.

Gud vad jag gnäller! Barnen hade det bra och det är ju vad som räknas. Även om Bo var besviken på de "mystiska väsen" som utlovats. "Det här är ju dockor, mamma. Var är de riktiga älvorna?"

I dag har vi stannat hemma och det blir sällan misslyckat. Vi städade (även barnen!) och hämtade jullådan från garaget och drack glögg. Samt bakade pepparkakor. Det årliga pepparkaksbaket = lackmustestet som visar om en har stora eller små barn. Mina är tydligen stora nu, för till skillnad från förra året gick det vägen utan ett enda skrikochpanik-utbrott.

Fast efter ett tag ville Ben bara göra bajshögar, i stället för platta kakor. Så han kanske ändå är lite young at heart fortfarande.

Jag har också hunnit gå på 35-årsfest där det fanns polaroidkamera.







*Flera midsommardagar när vi firat aftonen i Kungsbacka har vi lurat oss själva att det blir mysigt att besöka Tjolöholms slott. Det blir aldrig mysigt. Om man inte med mysigt menar att stå i kö för att få känna sig rånad.