måndag 18 juli 2016

Tänk att det var ungefär så här i två år, det är för fan inte klokt

Minnesanteckning till min livmoder, av den händelse du börjar rycka efter nummer 3:

I natt gick ditt värddjur till sängs vid midnatt. Vred sig i månadens värsta PMS till kl 1, då barnet i bild vaknade och ville ha:

Napp
Klapp
Sång
Ny klänning
Välling
Macka (se bild)
Sällskap
Vatten

I en evinnerlig loop till KLOCKAN FEM. Först därefter fick ditt värddjur somna. Ditt värddjur vill nu kasta sig från Ramberget av trötthet och PMS-ångest, men det det finns fler barn i familjen och de vill ha frukost och rit-papper, så det är ju bara att kavla upp och börja grina.

söndag 17 juli 2016

Since you been gone

Vi har inte bara hållit oss borta från huset, vi har gjort lite saker också. Bland annat har Elsa (vi får inte kalla honom för Ben längre) skiftat favoritförälder. Han har under en lång period föredragit mig, men nu är det Nils som gäller. Hör väl ihop med att han varit mer närvarande än jag på sistone.

Bossa fick en kickbike från farmor och farfar och vi fick frångå vårt mantra om att "ingen kan något på en gång, du måste öva några gånger för att lära dig att läsa/cykla/simma whatever". För den här bemästrade hon omedelbart. 

Ben (jaja, ELSA) fick Bossas gamla sparkcykel, med två hjul där bak. Han var dock väldigt försiktig och ville inte ta fart själv. 

I Halmstad hade vi en strand i Sandhamn för oss själva en dag. 


Och så gjorde vi ett besök på Mjellby Art Museum som hade ett barnvänligt rum där nästan allt var i päls. De hade också ett fint skaparrum där. Rekommenderar. 

Fast det allra bästa var när vi åkte till Ängelholms hembygdspark och spanade på djur.

Som åsnor. 



Det fanns mer än djur att spana efter. Som lämningar efter varelserna i Pytteskogen.


Pyttingarnas (?) boningar fanns lite överallt i parken som var väldigt mycket större och finare än vi kunde föreställa oss.

Här är en scen mitt i skogen. När Nils satt där och tittade på Ben kom det fram några barn och frågade om han var Pettsson och så ville de kramas. Hihi. Nils spelade med.


Görfin park, med promenadstråk längs med vattnet och en kanotklubb att spana in bland annat.


Jättestor och bra lekplats också. Och grillmöjligheter och picknickplatser lite här och var.


Vid kaninerna kunde man lämna sina nappar, vilket Bo förklarar för Elsa/Ben här på bilden. Kommer nog inte att hända på några år, men.

En skarp anledning till att denna coupon queen gillade Ängelholms hembygdspark så mycket är att nästan allt är gratis. Till och med parkeringen och toaletterna är kostnadsfria och det kändes så bjussigt att vi kunde gå omkring där en hel dag utan att behöva bränna en spänn, om vi hade velat. Det enda som kostade var ponnyridning samt den här karusellen och den tjugan gav en ganska lång stund i sadeln/på flodhästen. Så ovant med familjevänliga ställen som inte känns som ett rån (I'm looking at you, Tjolöholms slott på midsommardagen).

Summer of AirBnB

Det blir så himla speciellt sommarlov när vi hyr ut vårt hus, märker vi. Nu är vi tillbaka efter en sejour i Halmstad och Anneberg och hinner väl precis tvätta om alla sängkläder och handdukar och få dem torra innan nästa gäng anländer. Då är det två familjer som är här för Gothia Cup. I veckan som var nu precis var det en familj från Linköping och en från Stockholm som bodde hos oss för att semestra runt på Liseberg och sådant och tidigare i sommar ett Stockholmspar med litet barn som ville kolla in skärgården bland annat.

Det är kul att fixa och dona inför besöken och jättespännande att se vad gästerna skriver om oss i efterhand. Hittills har vi fått två recensioner och de har varit positiva. De som bodde här senast tyckte att vi hade ett mycket personligt hem.

Sista gänget som checkar in gör det när vi är i Berlin och det är nio franska pojkscouter. Så kul att huset får sällskap av massa olika medan vi är borta. Vad gillar scouter, förresten? Jag lämnade prosecco till de som bodde hos oss senast, men scouter kanske hellre vill ha ... rep?

Nu ska jag hitta på något med Ben så att han glömmer att han är trött. Ska försöka avvänja honom från att sova middag. Vore så skönt att 1. slippa anpassa oss efter middagsvilan när vi är i Berlin, 2. få enklare läggningar och 3. kanske lite sovmorgon.

måndag 11 juli 2016

Till ingens nytta

Okej, riktigt SÅ självgående som jag gav intryck av i förra inlägget de nog inte, barnen. Trodde att jag skulle kunna jobba hemifrån i dag, med Ben och Bo lekande med varandra vid sidan av.

Så här 12 hjärnblödningar och örti konflikthanteringar senare inser jag att vi inte är mogna för en sådan lösning. Har varit undermålig på alla fronter i dag. Eller som Bo sa nyss:

"Mamma, du kunde lika gärna vara på jobbet. Du gör ingen nytta alls."

söndag 10 juli 2016

Djupa insikter

De senaste två veckorna har varit väldigt jobbintensiva och jag har sett barnen ungefär 2,5 av 14 dagar. Och vet ni vad som händer när jag inte är med? De växer och utvecklingsspurtar som inni. Som om de vill att jag ska må extra dåligt när jag kommer hem och har missat en massa.

Bo har till exempel tappat en stor framtand, kommit in på trumskola och bestämt sig för att hon vill ha lugg. Så hon fick lugg.

Och Ben har slutat helt med blöja på dagen OCH lagt av med vällingen PLUS utvecklat helt sinnesjukt starka åsikter om vad han ska ha på sig. "BALA KLÄNNING Å TLOSOL" heter det oftast, men i dag var det visst FEZ som gällde också.

Jag har inte små bebisar längre. De kan själv uttrycka vad de behöver (även om Bens "behov" är ganska  lol ofta, lex glass till frukost, flygplan som enda rimliga färdmedel till Världskulturmuseet osv) och de kan bo hos farfar och farmor eller mormor och morfar utan oss i nästan en vecka utan att det går någon nöd på någon.

Vad hände med de här två små trollen?

lördag 9 juli 2016

Ett drygt dygn i Almedalen, fast det kändes som fem

I onsdags åkte jag till Visby för att göra mitt första, men förhoppningsvis inte sista, besök i Almedalen. Hanna anlitade mig som moderator för Läkarmissionens panelsamtal med Rädda Barnen och Plan International och om man anlitar mig får man hela Hellbjörn Schedwin, så jag och Kajsa åkte dit som ett team. På bilden ser man hur Kajsa spanar ut över stan. Helvete vad snygg den är.

Så otroligt vacker. Alla gator innanför mjuren såg ut så här.

"Sluta vara så snygg, Visby!" kunde jag skrika när vi till exempel gick genom Botaniska trädgården.

Men Visby tänkte aldrig sluta, utan då visade den upp en mjuröppning med havsglimt.

Kajsa har inte godkänt att jag lägger upp den här Kay Pollack-bilden på henne, men jag tycker att den är så härlig. Se påna, hur hon tar in livet.

Kullersten och trähus ...


... rosbuskar och får.

Pyntiga hus mot strandpromenaden och av kommunen uppsatta hängmattor för leisure.

Go inkludering på kyrkan, också. Med regnbågsjesus.

Men det var ju inte sevärdheterna som förde mig till Visby, utan panelsamtalet med de här smarta personerna: Emma Bergflo på Plan, Hanna Rosell på Läkarmissionen och Saman Saidi på Rädda Barnen. Samtalet handlade om hur organisationer kan skapa engagemang i sociala medier och få det engagemanget till konverteringar. Eller hur den empati som uppstår när människor blir utsatta för så kallat katastrofcontent kan omvandlas till givare. Så himla spännande ämne! Jag och Kajsa för-intervjuade en empatiforskare och jag lärde mig massa nytt om hur empati fungerar. Skulle kunna tjöta om det en hel kväll. 

Men nu var det inte jag som skulle tjöta, utan min uppgift var att hålla samman alltihop, hålla tiden och ställa initierade frågor. Jag var så himla nervös. Här står jag i samspråk med teknikerna innan. Väldigt darrig. Har nog lite scenskräck och är ganska ovan vid att prata inför folk. Särskilt med mikrofon. 

Vi var i Sidas tält och det var nästan fullsatt, trots den arla tiden klockan 10. (Folk festar rätt bra i Almis om en säger.)

I alla fall så gick det vägen. Det gick till och med bra. Folk antecknade och kom med frågor. Så jääävla skönt efteråt, när det var över och den stora uppgiften var till ända. Här står vi i Sidas photo booth och poserar med några av FN:s 17 globala mål. 

Vi hann också kolla in andra organisationers och företags montrar (i bild: en knasig igloo), lyssna på Jimmie (SD hade sin dag när vi var där, helvete vad illa till mods jag blir över att se deras logga på folk, den där jävla blomman är ett hakkors i mina ögon), Gudrun (bäst), Ebba Busch Thor (fast vi drog när hon började prata om "den värderingskris som råder i vårt land") och min gamla klassis Carina Bergfeldt som är ny USA-korre för SVT. Och så gick vi på mingel som min gamla arbetsgivare Spoon höll och det var supertrevligt och vi fick berätta om oss och jag tror att de flesta vi pratade med tyckte att vi var ett par ganska intressanta gamänger. Och så hade vi möte med en gender equality expert som sa att hon var lite pirrig för att träffa oss, men hallå, det är ju vi som ska vara pirriga. Gender equality expert på en myndighet, liksom. Så coolt. Berättar väldigt gärna mer om det om det leder till något. Hoppas. 

Almedalen är ett tokigt demokratiskt spektakel och det var jättekul att vara där. Nästa år vill jag vara där längre och bo på något gulligt ställe en bit utanför och ha med mig familjen.

Nu ska jag kolla ikapp internet och läsa in mig på vad som hänt i USA (hjälp, vad är det som händer?!). Jag har flängt så mycket senaste veckorna att jag missat nästan allt känns det som.  

söndag 3 juli 2016

Väntar alltid på något

Här sitter jag och väntar på att en Stockholmsfamilj ska rulla in på Kalmargatan och låna (hyra) vårt hus i några dagar. Jag har städat i två dygn, men är ändå orolig för att de ska tycka att det är lortigt här. Varför är det så? Och hur kan det finnas så mycket dold smuts i ett hus? Typ på ... dörrar. Och väggar. Cirka 90 centimeter upp på alla väggar är det som latent kladd. Jaja. Det går inte att få det mycket renare än vad det är nu i alla fall. Hoppas att de tycker att det är okej. Och att de ger mig en bra recension på AirBnB.

Hoppas att de kommer inom kort så att jag hinner till Halmstad före läggning. Jag har nämligen varit borta från Ben och Bo i en hel vecka nu. Det är hands down mitt längsta bortavarande hittills. Helvete vad jag saknar dem. Det är en väldigt fysisk känsla. Jag behöver känna tyngden av dem i famnen och lukta på dem när de precis vaknat.

Har jobbat i dag för att kunna barn-maxa i morgon. Åker ju iväg igen på tisdag morgon (konsert i Göteborg och sedan Almedalen) och blir borta till fredag kväll. Känner mig som en arbetande pappa på 70-talet. Eller kanske nu också för den delen? Såg någon siffra om hur lite föräldraledighet män tar ut än i dag och den siffran var så extremt liten att jag omedelbart förträngde den.

Det är som det är.

Nu får de komma snart.

fredag 1 juli 2016

Mitt raison d'être, förklarat

En sak som är väldigt rolig med Hellbjörn Schedwin-grejsandet är att det händer så himla mycket saker nu jämfört med tidigare. Som att Anna Järphammar gör en intervju med en och tar massa fina bilder. Väldigt välgörande att få rannsaka och berätta för mig själv varför jag gör som jag gör.

torsdag 30 juni 2016

Daily uppvigling

I går såg jag en löpsedel som sa att Lars Lagerbäck borde bli statsminister och då utbrast jag MÄH lite sådär halvhögt fast jag var utan sällskap på Coop.

Inte visste jag då att jag samma kväll skulle få se mer av varan "löpsedlar som få en ett studsa" redan samma kväll. Men kolla här vilken jävla matta av rasism Daily Express pumpade före Brexit. Jag visste att det inte direkt var som i Sverige, med tabloiderna i England, men detta gör mig nästan stum. Vilka jävla idioter. Livsfarliga idioter.

tisdag 28 juni 2016

Kroppen

Jag har så mycket att berätta! Låt mig börja med två åkommor jag drog mig på midsommar:

1. Vaknade med ögoninflammation. 

Detta var helt mitt eget fel. Till mitt försvar vill jag säga att jag tidigare aldrig påverkats negativt av gammalt ögonsmink och att jag var trött.

Jomen jag ville vara fin och rasslade fram en eyeliner från botten av den gamla glossyboxlådan jag har smink-jag-inte-använder-varje-dag i. Jag har andra eyeliners, men jag minns den här som extra bra, så jag blev glad när jag hittade den och tänkte "äsch, jag kör" när rösten i mitt huvud påminde mig om att man inte ska använda ögonsmink som är äldre än tre månader eller vad det är. Den här pennan hade kanske tre år på nacken.

Jag la ett tjockt lager katt på varje lock och bättrade på frikostigt under dagen och kvällen. Jag är ju en svettig tjej och smink rinner av mig.

Dagen och kvällen passerade i ett mysigt rus och klockan ett på natten pep det i babymonitorn varpå jag sa "jag nattar om Ben och sedan lägger jag mig" och gick upp på övervåningen och ... somnade bredvid Ben utan att passera badrummet ...

... och vaknade med svullna kaninröda ögon fulla av gammal sådan här. Helvete vad ont det gjorde. Lasson learned: man ska inte använda gammalt smink. Eller åtminstone inte tre år gammalt smink. I ögat. När man sover.

2. Svalde menskoppen med mitt kön.

En annan sak jag upptäckte på midsommardagens morgon var hur lite jag kände av menskoppen. Hade fram till dess alltid märkt av den lilla knoppen som ju ska sitta precis innanför de yttre läpparna. Men då: inte alls. Kände den inte heller när jag var på toaletten och började undra om jag glömt sätta tillbaka den efter sista tömningen. Och var la jag den i så fall?

Men när jag kände längre in, faktiskt så långt jag nådde med fingrarna, anade jag knoppen/koppen. Hur fan kunde den ha åkt in så långt?

Fick inte ut den och bestämde mig för att inte tänka på det på en stund. Vi var inte hemma och jag hade en heldag på Tjolöholms slott framför mig och jag ville inte inleda grävprojektet förrän jag var i säkerhet i eget badrum.

Väl hemma låste jag in mig och hukade. Och pillade. Och grävde. Alltså det var en arkeologisk utgrävning. Jag upptäckte delar av mig jag inte fanns. Outforskade rum. Men det gick.inte.att.få.grepp.om.koppen.

Google berättade för mig att en kopp inte kan försvinna in i kroppen och att man ska ta det lugnt och att alla får ut den förr eller senare (om man inte är balettdansös med extra bra knip, för då kan den tydligen fastna på riktigt). Men det hjälpte ju inte mig, för trots att jag hade nästan hela näven i mig gick det inte.

Det var faktiskt fruktansvärt och jag fick panik och grinade.

Sprang ner och skrämde barnen med mitt gråt och sa till Nils att "det kommer aldrig att gå" och hämtade de enda verktyg jag kunde komma på: sådana där långa barnmatskedar.

Med hjälp av mycket god vilja, lite våld och en av skedarna lyckade jag få fatt på knoppen och få vakuumet att släppa. Då gick det att dra ut den.

Var öm i två dagar efteråt.

Det har hänt mer saker, men jag ville berätta detta först. Återkommer!

onsdag 22 juni 2016

Att jag inte testat tidigare, va

Här sitter jag med menskopp i mig. Det kom ingen mens förrän i går (det var en lång startsträcka den här gången), så jag är inne på dag två med kopp. Och det är kul! Jag får som en ny kontakt med min mens. För första gången får jag se den, där den skvalpar i koppen. Jag får se hur mycket som kommer, vad det är för färg och konsistens. Superintressant.

Annat positivt med koppen:

- Jag kan, om jag vill, bada under mens! Jag har aldrig använt tampong, så mens + bad har inte gått ihop för mig. Testade att stoppa in en tampong en gång, men det kändes så obehagligt. Torrt och hårt.
- Koppen är gjord av silikon som inte påverkar slemhinnorna ett dugg.
- Det är ekonomiskt bättre än alternativen. Om jag räknar på att jag haft mens 240 gånger i mitt liv och förbrukat drygt ett paket bindor i månaden så har jag lagt 7 200 kronor på sanitetsskydd. Menskoppen kostade 299 och håller i tio år.
- Man kan ha i koppen i tio timmar och sova med den och det känns inte att den är där. Eller jo, i början kände jag den, men jag vande mig snabbt.

Det negativa jag upplevt hittills beror nog på ovana. Det känns lite bökigt att få ut den och eftersom jag har spiral måste jag vara extra varsam så att det inte säger SCHLURP pga vakuumbildningen. Men jag tror att det blir lättare.

Så nu är jag en av koppkvinnorna. Kan varmt rekommendera det.

söndag 19 juni 2016

Sommarlistan

Mina planer för sommaren:

Det här blir första sommaren på tio år utan någon riktig semester. Men det gör inget. Ser fram emot att smida planer för framtiden. Ta fram en riktig pangpresentation om normkreativitet. Mejsla ut en långsiktig strategi för Fi. Delta i upphandlingar. Åka till Almedalen och vara moderator (okej, just den grejen är jag mest nervös på gränsen till livrädd för, men det är väl sunt att vara lite nervig, visst?). Försöka knyta till oss någon kund. 

Förutom att jobba ska jag umgås så mycket som möjligt med Ben, Bo och Nils. Det blir nog ganska mycket häng i Halmstad, för nu har vi fått flera svar på AirBnB-annonsen och då måste vi hålla oss borta från huset. SÅ SKÖNT att veta att vi får lite extrainkomst därifrån. Det kokar redan torrt på kontot och nu har jag fått min sista hela lön :(

Vi ska också till Berlin (resa som bokades innan jag visste att jag skulle säga upp mig) en vecka i augusti och så får vi besök av kompisar i olika omgångar. Ser fram emot att laga massa god mat åt gästerna. Har redan tänkt ut vad familjen Okanovic ska få till frukost när de kommer i slutet av juli. Är jag lite knäpp? 

Hur länge ska du vara ledig?

Det är väl den där veckan i augusti, då, när vi är i Berlin. Fast jag tänker iofs försöka skriva ett par olika Berran-reportage för att kunna göra cash på resan.

Vad ser du mest fram emot?


Att inte behöva anpassa mig efter hämta/lämna-tider, att Nils ska vara ledig, att vi ska tillbaka till Berlin med ganska stora barn den här gången.

Vad kommer du att köpa inför semestern?

Nya handdukar samt complimentary wine och snacks till våra AirBnB-gäster. Har AirBnB-at en del själv och tycker att det är så mysigt när lägenhetsägarna dukat fram något gott eller lagt bubbel i kylen. 

Kommer du att bli brun?

Nä, men gärna fräknig. 

Vad kommer du att äta?

Vattenmelon och - förhoppningsvis - egenodlade tomater, chili, ärter, majs och morötter. 

Vad kommer du att dricka?

Vin, öl och vatten. Som vanligt. 

Vad kommer du att ha på dig?

Samma som resten av året, fast kanske utan strumpbyxor ibland. Önskar att jag hade pengar, för då skulle jag köpa en baddräkt och jättestora skjortor och solglasögon med slipade glas. Och haft på mig det. 

Det här lyssnar jag på i sommar:

Ezra Furman ...

... och mina favoritpodcasts: Kulturens ABC, Josefinito pod, Piskan & Moroten, Magnus och Peppes podcast, Mellan raderna, En förbannad pod, En varg söker sin pod, HanaPees otroliga podcast, Under huden med Kakan Hermansson, Förstagångenpoddens podcast och Äckligt (okej, den sista har bara funnits i ett avsnitt, men det är ju de roligaste från Geniförklarat som gör den så det kan bara bli bra). 

Hur kommer du att göra dig illa?

Genom att något barn dummar sig, som vanligt. I dag, till exempel, skallade Bo mig så att läppen sprack. 

Vad oroar du dig för?

Ekonomin, mest. Eller nästan bara för den, när jag tänker efter. Hurra, det är ju bara en enda sak! 

Hur kommer du att minnas din semester sedan i september?

Jag gissar att jag inte kommer att tänka så mycket på sommaren i september för att det kommer att vara så löjligt mycket att göra med Hellbjörn Schedwin new biz vid det laget. Hehe. Hoppas. 

lördag 18 juni 2016

"Det verkar jobbigt", säger Nils om att leva med en cykel

Veckan som gått har inte varit min finest. Vissa månader är PMS:en hanterbar eller till och med nästan omärkbar och vissa månader är den inte det. Alls. Veckan som gått har jag tänkt så många katastroftanker om familjen, ekonomin, företaget, framtiden, livet och tvivlat på ungefär allt inklusive om Nils ens tycker om mig litegrann. Det har inte varit bra. Hade till och med nattlig ångest, vilket jag knappt haft sedan jag sa upp mig.

Dessutom är det här första veckan som jag officiellt inte är anställd av reklambyrån längre och det betyder att jag är fri att göra vad jag vill och kontakta vilka jag vill. Men Kajsa har varit bortrest och kombinationen grov PMS och ensamarbete gjorde mig helt tafatt. När jag är ångestfladdrig behöver jag verkligen ha någon att bolla med när jag ska jobba, märkte jag.

Usch. Det har varit en konstig vecka.

Men trägen vinner, eller hur man säger, och i dag tror jag att mensen kommer. Det känns verkligen så. Inte bara i livmodern, utan även i sinnet. Och om jag ska försöka hitta något positivt i min PMS-ångest så är det att jag blir manisk och får mycket gjort i hemmet. Under mina pauser från ensamkontoret i köket hann jag med två turer till Hornbach och en till Biltema. Jag städade nästan hela huset, tvättade all tvätt och målade en vägg. Jag satte upp balkongskydd runt hela altanen så att det blev så här fint:


Och klädde om köksstolarna like so:


Dessutom hade jag och barnen är på det stora hela fin dag i går, när förskolan var stängd. Vi besökte Bens nya förskola, som han ska börja på i augusti, och det kändes så himla bra. Pedagogerna var så välkomnande och snälla och alla hade jobbat där jättelänge, i typ tio år, och det tycker jag bådar gott. Gården var himla mysig också. Eftersom det är ett föräldrakooperativ så ska vi vara delaktiga i verksamheten och Bens blivande pedagog sa att det var så lyxigt att de hade både arborister och florister bland föräldrarna, hence den fina gården. Undrar om jag kan bidra på något vis. Kanske en normkritisk PR-kampanj för att locka fler familjer till kooperativet. 

Ja, rakt igenom harmonisk var inte gårdagen så klart. Det är faktiskt häpnadsväckande hur mycket en tre- och en femåring kan låta. Nu har inte bara Bo, utan även Ben, slutat prata och börjat skrika fram allt de vill få ur sig. Och svarar man inte på en mikrosekund efter det första MAMMA kan man räkna med att det kommer minst tio MAMMAAA till i snabb följd, oavsett vad jag gör. Om jag till exempel står i köket och fixar MJÖLK Å ÄPPLEBÅTAR så bör jag ändå vara beredd att FIXA TEVEEEN eller HÄMTA PAPPEEER eller egentligen vad som helst samtidigt. 

Ofta finner jag mig beredd att göra vad som helst, alltså vad som helst, för att det ska bli tyst. Att köpa både Hello Kitty-glass och Frost-glass är ett billigt pris, till exempel. Bara. De. Slutar. Skrika. 

Ja, så kan det vara. A week in the life of. Nu hoppas jag att det rinner till ordentligt så att jag kan arkivera den här PMS-vändan för gott och inviga min nya menskopp. Men gud, autocorrect ville skriva manskopp. Usch. 

onsdag 15 juni 2016

peeämess

Åh vad jag relaterar. Är visst i PMS-synk med Josefine. Mitt värsta är att jag får så extremt dåligt tålamod med barnen. Jag blir sur på dem så snabbt. Kan längta efter att hämta Ben och Bo och så går det en kvart och sedan längtar jag efter att de ska sova så att det blir tyst. Blä.

söndag 12 juni 2016

Den här helgen har vi varit i Hisingsparken och lekt med vatten. Göteborgspersoner med barn: lekplatserna i Hisingsparken är så himla bra! Vi var vid den vid Tuvevallen nu, men den där Äventyrsparken med ett stort äpple är också grym.

 Och så har jag färgat håret grått. Jag älskade verkligen mitt vita hår, men min nya inkomst lämnar inget utrymme för frisörfärgningar längre och att bleka det hemma slet för mycket på barret. Så nu la jag en snäll hemmafärg, typ "mellanaskblond", som jag hoppas kommer att göra utväxten omärkbar. Är mycket nöjd.

 Vi hann också med en sväng med ärenden. Bland annat till Hornbach, där Bo fascinerades av fiskarna.


Jag köpte billiga springkläder på Stadiums outlet i Bäckebol (tror iaf vi var i Bäckebol, Nils körde). Snabb jag kommer att bli!

Fixade en spalje till mina klängväxter. Och så köpte vi tre meter av balkongskyddet som skymtar i bild. Det blev så fint och jag längtar efter att klä in hela terrassen med pinn-skydd. Det kommer att bli mys. Det och ett stort parasoll och sedan behöver jag inte lämna hemmet i sommar.


Det bästa enligt småfolket var dock att vi åt mat på Max, för där fanns det hoppborg. Klart slut på fin helg.