måndag 2 maj 2016

Ben approved decision

När jag ska fatta ett stort beslut eller befinner mig i en milstolpe letar jag gärna tecken runt omkring med. Eller gärna och gärna, det blir så. Jag ser saker och så får jag vatten på min kvarn och tänker att "det där och det där betyder nog att jag borde göra si eller så". Så kanske alla gör?

I alla fall, samma dag som jag sa upp mig var min mamma på besök och när vi alla satt runt middagsbordet så berättade jag om mitt beslut. Ben, som inte brukar prata, utbrast då omedelbart – alltså i direkt anslutning till mitt uttalande – ett rungande "BLAAA MAMMA!". (Bra mamma.)

Äsch, det kanske var ett had to be there-moment, men det var väldigt fint. Kändes som ett tecken.

A man of few words, men ibland bränner det till.

Som soppa, pastasås, grillad, croque Madame, pico de gallo osv

Bra sak: om det skulle gå på rumpan med egna bolaget så har vi i alla fall tomater så att vi klarar oss. Givet att det inte blir lika kallt som förra sommaren. Men det kan det väl rimligtvis inte bli?

Som Lisa brukar säga: glimtar av en helg

Tack för all pepp. Fan vad glad jag blir och vad jag behöver det för att våga.

Den här helgen har präglats av skrik och panik och konflikt, som vanligt, men jag har varit ensam med Ben och Bo, så det har varit lite extra. Nils har firat sin mamma i Danmark medan jag egen-kvistade. Eftersom jag gärna får panik så flydde jag till Katten och Knät i Anneberg och fick sällskap och femstjärnig omvårdnad. Vi kollade på Game of Thrones för andra gången, som diskussionsunderlag, och åt tusen sorters ost med tillbehör. Och så fick barnen hälsa på grannens djur och så vidare. Fin helg, men jag hade otur med nätterna och har väl sovit totalt sju timmar. Så kan det vara.

fredag 29 april 2016

Uppåt framåt

Gah, vad jag saknar att blogga. Men jag blir så där när det är något stort som hänt och jag inte kan skriva om det att jag inte kan skriva om något. Som när jag och Nils nästan krisade sönder för några år sedan och jag fick ta en paus på obestämd tid.

Nu har jag sagt upp mig och jag har inte riktigt fått prata om det för stora byrån som jag var (fortfarande är, ett tag till) anställd på. Eller, de sa att jag fick prata i egna kanaler, men att kunderna inte fick veta. Då ville jag säga - utan att låta förmäten - att det inte riktigt är så internet fungerar. Men det är svårt att diskutera ibland, så det var bäst att vara tyst här. Men nu kan jag prata, för nu vet kunder och så.

I alla fall. Orsaken till uppsägning är inget nytt jobb, utan att jag och Kajsa ska satsa på vår byrå Hellbjörn Schedwin. Vi fick det fina uppdraget att bli strategiska kommunikatörer för Fi Göteborg och då kunde vi inte vara kvar på byrån. Så vi sa upp oss. I ett möte, faktiskt. Det var riktigt filmiskt. 

I alla fall. Nu har jag väldigt mycket att lufta här. Det ligger otroligt långt från min natur att välja det ekonomiskt otrygga alternativet, när det finns fler än ett alternativ. Men jag var liksom tvungen. Livet är för kort för sport, som jag brukar säga. Men det är också för kort för att gå mot sina värderingar hur länge som helst.

Så om ett ganska kort tag har jag ingen lön (vi får betalt av Fi, men uppdraget är på 25 procent). Det är läskigt. Men å andra sidan kommer jag att ha tid att utveckla något jag tror på mer än jag trott på något annat förut. Och jag får göra det med Kajsa, som vill samma sak som jag och som kompletterar mina kunskaper på ett ganska fantastiskt sätt. Jag: journalist och copywriter med erfarenhet av projektlederi och press & PR-ansvar. Hon: AD och kreativ chef och van vid superstora projekt och att fronta mot kunder. Vi är ju som en hel byrå ihop. Tänker jag. Vi har gjort det här i 22 år, om man räknar ihop oss.

Hör ni hur jag försöker övertyga mig själv?

Tvivlen kommer, det gör de. Speciellt häromdagen när jag betalade månadens räkningar och insåg att det inte kommer att gå om vi inte drar in kunder ganska fort. Så det ska vi göra nu. Sedan vi sa upp oss har vi lämnat in en upphandling och vi har ungefär en miljon idéer. Hoppas bara att näringsliv och organisationer är redo för att jobba normkritiskt. Jag vill tro det.

Nu blir det kul. 

lördag 23 april 2016

Hur har barnen påverkat ditt liv, då?

Jag får ibland frågan om hur mitt liv är annorlunda nu jämfört med innan jag fick barn. Jag vet aldrig vad jag ska säga. Eller jo, jag brukar säga att den största skillnaden är att jag numer alltid vet vad jag ska göra. Ner på 20-minutersmodulerna (About a boy-referens, ja.) Och att alltid veta vad jag ska göra härnäst har gjort något med mig. Som i dag. I dag hade jag en "oplanerad" förmiddag, men vet ni vad som hände? Innan klockan slog tolv hade jag:

- Bakat bröd med barnen (bevis på bild).
- Skrubbat ugnen och micron med svinto.
- Städat ur och sorterat kökslådor.
- Tagit rätt på tvätt.
- Läst hela DN.
- Sprungit nio kilometer.

Det var förutom allt "vanligt" stök som byte av blöja, torka efter bajsbesök på toan, borsta tre munnars tänder, klä på två barn plus mig själv, fixa frukost, fixa mellanmål, lösa konflikter, sätta på "Daddy finger" på paddan. Etc.

Jag vet att jag gör mycket av ovan för att vara "nyttig" och på så vis stävja min ångest. Men jag vet också att jag inte hade gjort så många saker före klockan 12 när jag var 29. Jag hade kanske ... ätit frukost. Eller beställt en pizza till frukost. Vilket är okej att göra, såklart. Kan sakna... Men det är annorlunda, det jag gör nu. Det är väl det som är den största skillnaden.

Efter att Bossa spräckte mitt kön för fem och ett halvt år sedan har jag konstant  jagat något. "Om jag får detta och detta gjort kan jag sedan ... ta det lugnt." Eller nåt. Detta behov av att få saker gjort. Vad stort det är!

Jag vill säga två saker med detta och det är #jesuismaj (obviously) och att folk som anställer folk måste sluta tycka att småbarnsföräldrar "bara vabbar", för herregud vad effektiv en småbarnsförälder kan vara med dens tid.

onsdag 20 april 2016

Superbajs

Klädkedjan Superdry har öppnat butik i närheten av där jag jobbar i Göteborg. De beskriver sig med orden "brittisk design och japansk själ". Jag vet inte, men i mitt huvud dyker det upp en massa andra ord när jag ser den torsolösa kroppen som ler inbjudande mot mig i syltfönstret.


Är inte det här något av det värsta man sett? Vad är det frågan om? Jag är ju en kôrt tjej med taxben, så jag funkar väl inte som någon bra referensram, men Kajsa är lång och på henne slutar dessa ben i halshöjd. Och detta thigh gap. Det är otroligt.

Jag vet att det är att slå in en öppen dörr att hata på skyltdockor, men det här är väl ändå något alldeles extra?

tisdag 19 april 2016

Nyläst

Jag har läst Bad Feminist av Roxane Gay. Det är en essäsamling som är så snyggt gjord. Essäerna heter saker som "Girls, girls, girls" (handlar om, ja, tv-serien Girls), "Surviving Django" och "The spectacle of broken men" och tar upp feminism i förhållande till populärkultur, etnicitet och politik. Hon väver in sitt eget liv på ett skickligt sätt och man förstår tidigt i boken att någonting hände under uppväxten, men man får inte veta vad förrän en bra bit in i boken. Det är skickligt skrivet och fruktansvärt och jag blir helt stridslysten av att läsa.

Vad jag tyckte om den, helt kort:
Den är väldigt, väldigt bra.

Läs den här boken:

JA   NJA   NEJ

Bara gört!

Hej, här får du två par skor och vill du ha gratis vin?

Just nu tänker jag intensivt på att "oj, vad olika liv jag och Sandra Beijer lever".

måndag 18 april 2016

Nyläst

Jag har läst ett av mina bokrea-köp Hur man botar en feminist av Nanna Johansson.

Vad jag tyckte om boken, helt kort:

Den var rolig och tramsig och jag satt och snabbläst. Jag gillar att ha den liggande på soffbordet för att bläddra lite eller för att någon som hälsar på ska plocka upp den. Extra bonus för färgstarka bilder som treåringar gillar. Då kan man läsa även om man har ett plåster, modell barn, på sig.

Läs den här boken: 

JA   NJA   NEJ

söndag 17 april 2016

Ben hjärta mig

Ben Hellbjörn, två år och elva månader, tycker mycket om godis, tomater, pussel, djur, att baka och att hälla vätskor och klet från en behållare till en annan i all evighet. Men en sak tycker han mer om än allt ovanstående tillsammans och det är MIN MAMMA. Han säger till och med så här: "MIN MAMMA, BOSSAS PAPPA!" som för att hävda ensam äganderätt över mig. Han. Vill. Vara. Där. Jag. Är. Jämt. Hela tiden, tutti sekundi, alles minuten.

Så här ser det ut när jag lyckas tråckla mig ur det lilla näbbgreppet och hunnit sätta mig i soffan med uppdragna knän. Blixtsnabbt är han där och gör sig påmind. HALLÅ!

Det är mysigt och gulligt och fint. Men också lite deppigt att Nils blir så impopulär jämförelsevis (INTE PAPPA!!!) och också lite svårt att göra något annat än att vara hans plåster. Läsa något på internet eller städa är oftast uteslutet. Så när han väl somnat på kvällen får jag bråttom att göra allt jag vill. Blir stressad nästan. Och fattar dåliga beslut som att sitta uppe till halv två (i morse...) trots att det är uppstigning halv sju dagen därpå. 

Ja, det här blev ett inlägg utan poäng, men så kan det vara ibland. 

Niotillfems lista, fast här

Jag kan inte blogga nu, för det enda jag tänker på är något jag inte får prata om. Mer om det snart, men så länge så kopierar jag Sandra Beijers lista.

HAR DU?

Folköl i kylen:

Nä. Nästan aldrig.
Något husdjur:Nej. Hade en katt som ingick i husköpet, men den lever ett mycket härligare liv i Värmland nu. Hoppas jag. Det är väldigt skönt att inte ha husdjur.
Någon favoriträtt:T A C O S !
Puder på dig:
Studio sculpt från Mac. Eller om det är så min foundation heter? Hur som helst är Mac bäst på bas. Rekommenderar att be en av de piffiga på Åhléns att tipsa om vad som passar en. Gjorde min hy helt fin.
Några framtidsplaner:
Ja, men jag får inte prata om det. Än.
Någon sjukdom:
Allvarlig hypokondri, men mest förskolebugs.
Gymkort:
Tror att mitt kort på Friskis gått ut nu. Mycket gagn på denna kund, för jag utnyttjade det mycket sällan.
Några MVG:n:
Jag minns alla mina MVG:n och hur positivt de föll ut från lärarkåren. Sedan minns jag hur dåligt det föll ut från hela resten av min verklighet och sedan är allt svart. 
Något beroende:
Jag gillar vin och cigg och behöver ha något roligt planerat för att inte få ångest. Jag borde nog aldrig testa något knark.
Nagellack:
Svart som natten.
Någon vän som bor i ett annat land:Ja, kompisar i USA. Calle och Nicole bodde i LA när jag och Nils gifte oss i Vegas och då hängde vi. Calle var till och med best man för Nils. Nu bor de i Portland och har barn som är födda samma år som våra. Jag vill väldigt gärna hälsa på.


VEM?

Avskyr du:
Key account managers. Nä, förlåt, det var hårt. Men liksom idén om sådana.
Längtar du mest efter:Det som ska hända snart och som är hemligt plus en vecka i Berlin med hela familjen i augusti.
Stör du dig på:Vad som premieras i näringslivet.
Gosar du med:Jag började sova med en kudde mellan låren när jag var gravid och det är fortfarande en go grej.
Lagar mat: Det är det bästa jag vet. Hacka saker. Kombinera smaker. Min näst bästa ångest-relief (efter onani eller vin). Lagar sällan efter recept, men använder ofta Jamie Olivers prylar som utgångspunkt.
Diskar:Med maskinen.

VAD?

Gör du nu:
Sitter vid köksbordet med ett glas rött och hoppas att mina barn sover till efter sju i morgon, Jag måste gå upp med dem.
Gör dig till en bra människa:Jag skulle aldrig säga att jag är en bra människa. I och med att jag är vit och privilegierad och lever ett gott liv så är jag inte en bra människa.
Gör dig till en dålig människa:Jag ägnar för lite tid och energi åt att att utjämna orättvisorna.
Vill du arbeta med:Det som komma skall. Återigen så handlar det om det hemliga.
Är roligast just nu:Ben är jävligt rolig nu när han börjar prata.
Har du på dig nu:Jeanskostym signerad Konsum. Med evighetsmärket i och allt.
Äger du för skor:Ett par springskor som jag fick utprovade åt mig på ett sådant där ställe, ni vet. Två par Dc Martens, ett par turkosa Converse, ett par kloggiga buteljgröna Vagabonds och ett par Stan Smiths.
Har du för storlek i skor: 38-39. Hade pyttelite mindre än 37 innan jag blev gravid. Visste ni att det är vanligt att fötterna växer och så blir de aldrig desamma? #vimåsteprataomdetta
Läser du för bok:Lit av Mary Karr och Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit.
Ska du göra nu:Avsluta mitt vinglas i samklang med andra säsongen av Unbreakable Kimmy Schmidt. 

torsdag 7 april 2016

TV4 är en riktigt farlig jävel, så nu tänker jag på annat en stund

Nej nu! När stora makthavaren TV4 pumpar ut rasistpropaganda samtidigt som Panamagate bevisar bortom alla tvivel att det är FEL FOKUS att säga att "vi har inte råd att ta emot människor som flyr krig, för då får mormor på hemmet inga ägg till frukost" så måste jag tänka på de bra sakerna som finns för att inte förgås.

Bra sak nummer 1: min mamma kommer hit i morgon och på lördag ska vi gå ut och äta på Levantine och sedan gå på konserthuset och kolla när Anna von Hausswolff uppträder med Göteborgs symfoniker.

Bra sak 2: jag har fattat vad det lilla hålet i min springmössa är till för. Tofsen! Detta förändrar mitt springande. För övrigt testade jag i dag att springa Göta älvbron (tänker testa den andra också, för att veta hur det känns innan det är skarpt läge). Att springa från vårt hus över bron och sedan tillbaka innebar nästan prick en mil och det var faktiskt inte särskilt dödsjobbigt. Detta är för mig otroligt och jag vågar nästan tro att jag kommer att fixa Göteborgsvarvet nu.

Bra sak 3: Magnus och Peppes podcast. Sent ska syndaren vakna, men jag har precis upptäckt hur bra den här podden är. Ville lyssna på den för länge sedan, minns jag, men då gick den inte att hitta via min podcast-app och det var ett för stort hinder för mig. Nu har jag massor av avsnitt att beta av och det tänker jag göra. Så himla bra och intressant lyssning. Om du läser här, Peppe, så bugar jag inför dina resonemang. Du är så smart och verkar så snäll.

Bra sak 4: Att kolla i sin brevlåda och hitta ett så här fint brev, med roliga chilifrön i.

Tack Katten! Det ska bli väldigt roligt att testa dessa.

Bra sak 5: jag tror att jag har hittat min signaturdoft. Inte visste jag att den skulle komma i förpackningen "Axe rull-deo". Men den här luktar så gott! Vill bara sniffa mig själv i armhålorna för jämnan.

fredag 1 april 2016

Liten och varm Bo

I morse, efter nästan en veckas feber, vaknade Bo med det sjukaste tillståndet hon haft. Nästan 41 grader varm och med ögon som rullade.

Så ofta när jag läser böcker på engelska och barn är apatiska eller sjuka eller slöa så skrivs det att "she/he lolled her head" och jag får alltid upp bilder i huvudet när jag läser det. I dag var det som att jag såg bilderna framför mig på riktigt. Bossa lolled her head och var nästan inte med oss. Varm som en spis.

Nils tog henne till vårdcentralens drop in och febern steg - 41 nu - och det konstaterades att hon hade öroninflammation och hon fick penicillin. Och redan efter första dosen är allt så mycket bättre. Tack Alexander Fleming.

Briefade mamma och hon påminde mig om när jag var liten och hade superhög feber och vid något tillfälle, där i knät, hade frågat "om jag fick ta med mig leksaker dit". Såg ljuset i tunneln och så. Rys. Minns inte detta, men min mamma minns.

TA MIG I STÄLLET, TA MIG I STÄLLET, BARA MITT BARN INTE MÅR DÅLIGT.

Den starkaste känslan som finns.

torsdag 31 mars 2016

Nyläst

Nu har jag läst en bok jag haft i Soon-appen länge: Färjan av Mats Strandberg. Jag gillar pocket mer än hårdformatet pga smidighet och pris, så jag väntade in Pocketreleasen. Eller storpocket eller vad det blev.

I alla fall. Jag tror att alla som läser här vet vad Färjan handlar om. Den utspelar sig på en Finlandsfärja och går ut på vad som händer under ett dygn när två helt okända typer vaknar till liv på bildäck och börjar … smaska i sig folk.

Vad jag tyckte om boken, helt kort: 

Jag älskade den här boken så himla mycket. Läste den med mycket stor behållning på tre kvällar, ungefär, och drömde mardrömmar de tre nätterna i anslutning till läsningen. Helt sant: den gav mig mardrömmar. För den är så läskig ju! Pratade om Färjan med mamma när jag var i Värmland över påsk och hon blev tossig och bara "nej, påminn mig inte, den där har jag försökt förtränga!". Så läbbig är den.

Men största behållningen är ändå inte skräcken utan  hur väl Mats Strandberg gestaltar karaktärerna. Kapitlena är skriva utifrån en person i taget och heter till exempel "Lo", "Calle", "Charisma" (just det är ju själva båten, men) och "Marianne" och helvete vad det verkligen känns som att det är en 13-årig obstinat röst en hör när Lo citeras. Och gud vad de känns äkta, alla känslor pensionerade Marianne känner, som när hon beskriver "väninnan som blev hastigt sjuk" för att hon skäms så över att hon kryssar ensam. Eller den avdankade schlagerstjärnans/karaokeledarens kombination av hybris och nedslagenhet eller bartenderns beskrivning av alla han stöter på natt efter natt och att de som åker färja ironiskt är de allra värsta.

Älskar också att Mats Strandberg går helt Game of Thrones och låter massa favoriter råka riktigt illa ut. Man kan aldrig veta vem som ska överleva! Också jävligt smart att förlägga handlingen ute till havs, där det inte finns mobiltäckning. Då kommer han undan hela "men varför ringer ni inte bara på hjälp?"-frågan.

Läs den här boken:

JA   NJA   NEJ

(Men förbered er på mardrömmar.)

Lättare sagt en gjort att "always carry yourself with the confidence of a mediocre white man", men pyttelite lättare med mat i magen ändå.

Nu har jag ätit lunch och känner mycket mer så här: "bah, det ooooordnar sig". Konstigt det där.

Nu är det väl panik på gång?

Hur gör folk som lyckas bolla studier + jobb + egna projekt + flera barn osv samtidigt? Jag har så otroligt mycket ångest nu. Kan inte slappna av. Hamrar på tangenterna så högt att Matthew (som fortfarande bor hos oss) säger "wow, you hit that!".

Matthew som fick ta hand om mitt sjuka barn i morse när jag skulle på ett möte för mitt och Kajsas företag. Innan jag skulle hem för att jobba fem kvartar i timmen med vanliga jobbet, där projektledarna överbokat mig med ungefär två arbetsdagar per vecka. Finns inget utrymme för att vabba. Finns inget utrymme för att Matthew viker ihop all vår hängda tvätt för att kunna hänga upp sin egen fast vår inte är torr än (förlåt hjärtat, men hur kunde du tycka att det var torrt?). Finns inget utrymme för barn som haft feber i snart en vecka och nu kräks av sin hosta och har ont i örat. Finns inte kraft för att byta till sommardäck och snurra ihop världens bästa presentation till jobbmötet i Stockholm och engagera sig politiskt fast det är precis det jag vill göra. Egentligen.

Det är så mycket som är på gång för mig och Kajsa nu (proffset i bild här bredvid mig) och det är grejer som är roliga och spännande och läskiga och eventuellt långsiktigt vinstgivande och jag borde känna bara pirr och glädje.

Men jag har så mycket ångest, för hur ska det ordna sig? Jag vet att allt brukar ordna sig, men när jag inte kan se hur jag på egen hand kan få allt på plats (och samtidigt inte leva i ett hus täckt av träck eller försumma mina käraste) så kan jag inte vara lugn. Jag känner mig stressad även de tillfällen när min enda uppgift är att sitta och trösta en snart-treåring som är ledsen och behöver somna om. Jag KAN inte göra annat än att sitta och mysa med den svettiga lilla och jag önskar så att jag kunde vara lugn i det. Passa på att vila. Men huvudet spinner och kokar och tjuter. Och vår trädgård ser ut som en soptipp och jag vet inte vad jag ska laga för mat i kväll och kan jag lämna Bo i bilen när jag springer in på Coop? Får man ens gå och handla när man jobbar hemifrån med sjukt barn och har ett annat på förskolan?

Och jag vill inte tänka på hur mycket Nils måste krångla med sitt jobb för att jag behöver åka bort eller jobba sent eller att han måste ta det mesta av vabben när Ben är sjuk (är Bo sjuk kan jag jobba hemifrån, men det går ej när Ben är hemma och sjuk).

Och så tvivlen. Vem tror jag att jag är? Varför skulle någon vilja …?

Dessutom ska jag springa Varvet om en och en halv månad. Bara för att göra det lite svårare för mig. Fast det betyder iofs att jag måste ut och nöta distans flera gånger i veckan och att springa är ungefär det enda som hjälper mot ångesten. Det och vin.

söndag 27 mars 2016

Tusen öl i Örebro

Det är mysigt att vara i Värmland över påsk. Men eftersom det är lite ont om göromål för oss rastlösa vuxna ute i skogen (finns knappt internet) är det också praktiskt att vara hos mina föräldrar, för då kan man passa på att åka in till Kristinehamn och tvätta bilen. Julia Auroras allra första tvätt.

I går satte jag Nils i den nytvättade bilen och sa att jag hade en överraskning åt honom. I ett infall av "vi borde passa på när vi har barnvakt" i kombination med "oj vad många Coop-poäng vi har och kolla, man kan köpa hotellnatt för poängen" bokade jag i smyg en hotellövernattning i Örebro. Varför Örebro? Det var där det gick att boka inom rimligt avstånd från mina föräldrars hemvist. Plus: jättefin stad, ju! Snyggt slott och allt. Jag har varit där förr, men för Nils var det första gången.

Vi började med pasta/pizza på något ställe som hette Fratelli och sedan började vi gå efter min Googlekarta. "Alltid Googlekarta!" är min devis när vi ska någonstans. Bäst att researcha så att en inte missar något. Som världens mysigaste hattaffär med klotets gulligaste expedit. Hon berättade att butiken var över hundra år gammal och hjälpte Nils att välja rätt storlek på sin nya hatt.


Den här blev det.

Sedan tog vi ett pit stop på Pitchers, för jag behövde bajsa. Nils hittade en rolig öl han inte testat. När det händer skickar han alltid en bild på flaskan till sina kompisar.

Sedan skulle vi gå till Örebros ölcafé, men det var stängt. Likaså Heavens door. Men Myrorna var öppet och där hittade jag en jeanskostym. Visste väl att min powersuit skulle komma till mig förr eller senare. Inte visste jag att märket skulle vara "It's jeans time!". Jag älskar den.

Efter shopping och öl följde kortspel och öl på rummet. Vi bodde på Clarion och det var fint. En person som hette Oliver och jobbade i receptionen var så snäll att jag nästan grinade. Han kom med tips och råd om allt från parkering till öl och så uppgraderade han rummet till ett större och finare.

Det fanns spa på hotellet och vi utnyttjade bubbelpoolen och bastun. Eller Relaxen, som hotellet namngav det.

Jag blev så relaxad och varm att jag var tvungen att pusta på innergården en bra stund.

Sedan: Togetherness och mer öl på rummet.

Och jättemycket smink!

Jag hade bokat bord för middag här på TacoBar. En kedja jag hoppas kommer till Göteborg snart.

Det var nämligen svingod och billig mexmat + drinks. Jag älskar taco-köket. Mitt absoluta favoritkök och det jag skulle välja om jag bara fick äta ur ett kök i resten av mitt liv. Nils skulle ta det italienska.

Efter maten ville vi spela Shuffleboard, så vi gick tillbaka till Pitchers. Men det fanns bara ett bord och det var så mycket folk och bordet låg typ en av bowlingbanorna, så vi pallade inte. Gick upp på övervåningen i stället, för det skulle vara "the place for lovers of great beer". Drack något lokalt och kom i samspråk med min bordsgranne.

Han tipsade om att gå till VideoBiljarden vid Järntorget, för de skulle ha shuffleboard. Och det hade de! Så vi spelade.

Och drack öl. Så speciellt ställe, man går igenom en kiosk/videbutik/solarieställe för att komma till baren. Och där blinkar tavlorna med sina inbyggda lampor.

Vi hann med en öl till på ett hål-i-väggen-ställe för 18-åringar...

... sedan köpte vi pommes etc. och drog hem till rummet. Jag somnade en kvart in i filmen "While we were young".

Fint dygn! Nu ska vi hämta kottarna i Grenviken och åka hem till Göteborg.

tisdag 22 mars 2016

Alla som tycker

Att det är väldigt lätt att skräddarsy sitt nyhetsflöde är ett bekant problem och för att stävja det för egen del har jag börjat lyssna väldigt mycket på Ring P1 (lyssnar på poddarna i efterhand, för jag kan inte lyssna på radio när jag jobbar).

Det här påverkar mig mycket. I avsnittet jag lyssnade på i dag hade en dam hittat lösningen på "problemet att ensamkommande flyktingpojkar måste få utlopp för sina lustar och därför förgriper sig på svenska tjejer som är ute och går på stan" och lösningen var en bordell driven i statlig regi, där "kvinnor från andra länder som kommer hit kan jobba".

Alla åsikter som finns gör att jag knappt kan tänka på en åsikt själv. Jag kan liksom inte ha med att ha åsikter om något när jag tycker att det finns alldeles för många redan. Ja, det är därför jag inte kan blogga så bra nu.

söndag 20 mars 2016

Mindre hantering, mer umgänge

Jag har så höga förväntningar på våren och sommaren. Det är så enkelt och roligt att göra saker med barnen nu. I alla fall om helgerna, när vi inte har tider och moment att passa (vardagsmomenten är fortfarande extremt ... extrema med Ben). Nu hade vi en ovanligt obokad helg där vi mest hängde runt hemma och det var så härligt.

Bo drömmer om att få vara med i favoritprogrammet "Fixa rummet" och blir alltid så inspirerad när hon sett ett avsnitt. I helgen gjorde vi slag i en av de saker jag lovat att fixa i hennes rum: skrivbordet. Vi började med att slipa...

... sedan tvätta.

Sedan grundmålade vi vitt och lät det torka över natten. I dag fixade vi resten: gult på sidorna, grönt på toppen och så tapeter lite här och var.

Kolla fint!

Och Ben då! Hjälpte till när jag förkultiverade tomat, chili, basilika, sparrisärter och paprika. Utan att äta jord eller kasta allt på golvet. Han är så stor nu, smörbullen. 

onsdag 16 mars 2016

Saker jag tänker på för att inte tänka på allt dumt

Här är fyra saker jag tycker mycket om just nu:

Den här handkrämen från Nuxe. Den doftar så gott att folk sniffar när de kommer in i rummet där jag jobbar och så dricks den upp av huden helt fort. Ingen oljig hinna. 

Den här låten om pocketböcker av bandet 36?, som stavar just så, med ett frågetecken i slutet. Knepigt att avsluta en mening med det bandnamnet så jag var tvungen att förtydliga. Åh, jag vill gå på konsert och skråla med, men de spelar bara i Kanada :(

Den här boken. Helvete vad bra. Återkommer i ämnet när jag läst ut den. 

Den här personens två Instagramkonton: @manskligheten_ochjag respektive @beyoncebjorck. Vill vara hennes kompis.