torsdag 18 augusti 2016

Mina ben är inte blå, har strumpbyxor

Hej, här händer inte mycket. Jag har tvättat ungefär nio maskiner (skojar inte) Berlin- och Air BnB-lakantvättar och hängt med Ben vars inskolning blev försenad pga sjukdom. I stället för i tisdags blir det kanske inskolning nu på tisdag, möjligen onsdag. Tur att det är så flexibelt att vara egenföretagare. Men gud vad jag skulle behöva några hela arbetsdagar nu alltså. Nu blir det ditt här och datt där och så kvällarna. Tvätt och jobb på kvällarna. Men det är synd att klaga (eller?). Ben hade i alla fall inget bakteriellt (fem timmar på vårdcentral med kiss-, hals- och blodprov berättade det för oss) och nu har febern och lukten lagt sig. Dock har han blivit superprickig? Men han lider inte av det enligt 1177 är det bara att avvakta.

Såatteh Bo har i alla fall börjat förskoleklass. Två dagar in och hon älskar skiten. Satt och läste för de andra barnen när jag hämtade i dag. Det är kul att hon kan läsa, men jag blir också rädd för att hon ska bli mobbad pga duktigbyxa precis som jag blev. Men jag är ju rädd för nästan allt, så.


Har också köpt ett par skor med kardborrar! Åkte till det som förut hette Freeport outlet för att köpa kläder till Bo (hon har vuxit ur eller slitit ut nästan allt) och insåg att jag kan köpa skor på barnavdelningen. I alla fall på Adidas barnavdelning. Så nu har jag skor som är lätta att ta på sig. Vill gärna underlätta de delar av mitt liv jag kan påverka.

Nu ska jag lägga mig med Generation loss vilket är en för jävla bra bok. Tack igen för tips, En förbannad podd.

måndag 15 augusti 2016

Vill tillbaka, men vill också göra grytor och jobba

HEMMA. Landade i förrgår och sov en natt hos Katten och Knäet i Anneberg pga våra AirBnB-gäster. I dag blev jag avsläppt på kontoret (hos Kajsa) för att jobba. Nils åkte hem med barnen och skickade den här bilden. "Scouterna gjorde lite kaos med uppfarten."

Näää, men det har grävts lite i grannskapet när vi varit borta. Ska kopplas in fiber i vissa hus. Vi har redan fiber, men roligt med vallgrav!

De franska kidsen som inte var scouter hade lämnat huset i mycket gott skick. Tagit ut sopor, vattnat blommor och tagit in posten. Samt gjort en fin målning av en uggla på barnens staffli. Hopp om ungdomen!

Nu känns det som höst va? Full kalender, sjuka barn. Eller ett sjukt. Ben är ynklig, har feber, klagar över ont i hals och öron och luktar gammal sur strumpa i munnen. Har väl fått någon slags infektion. Ska till vårdcentralen i morgon. Synd på morgondagens inskolning på nya förskolan, men det ger sig väl.

fredag 12 augusti 2016

Den bästa sortens semester

I dag vaknade barnen klockan sex, eftersom Bo råkade klippa till Ben i sömnen. De sover i samma säng. Jag lyckades mot alla odds få dem att somna om och gick upp först en bit efter åtta. Satte Bo med en skärm och gick och handlade frukost med Ben. Morgonrutin numera. Väldigt mysigt. Frukosten serverades ...

... och sedan gick vi mot vår tunnelbanestation. Fast först stannade vi till vid en leksaksaffär och köpte varsin snurra till barnen.

Tips för att få barnen att orka gå: snacks (i käften på Ben här: bretzel), rolig leksak som exempelvis snurra som rör sig när barnet rör sig samt löfte om kul snart. Till exempel att mata fåglar (har som nämnt bröd med mig hela tiden här).

Sedan tog vi en vagn mot Friedrichshain. Hade som mål att upptäcka den stadsdelen under den här resan, då jag mest hållit mig i Mitte, Prenzlauer Berg, Kreuzberg, Neukölln och Shönenberg under tidigare tripper.

Slutsats efter två dagsturer: jag älskar Friedrichshain. Det är så fint och knäppt. Jag vill åka dit i morgon med, om det finns ett stadtbad där (Bo vill verkligen bada).

Vi började med lunch på ett ställe som hade dålig mat och sur personal, men en toppenhörna för barn. Så då spelar ju ingenting annat någon roll.

Sedan traskade vi till Dragon Playground. En lekplats med en jättedrake som man kan klättra runt i och som kanske äter mammor (det var i alla fall en diskussion som uppstod) och det var SUPER.

Stannade i flera timmar. Kanske för att vi träffade en annan svensk familj med ett barn som Bo kunde leka med. Hon tycker att det är så tråkigt att hon inte kan prata med barnen hon stöter på.

Ben hade också mycket skoj, eftersom det fanns flera rutschkanor. Bästa han vet.

Såpass kul att han somnade på pappa. Då passade jag på att springa runt ensam en stund och gå på second hand samt klippa min lugg hos en gullig frisör som älskade Sverige. Gick även på apotek. Älskar att gå på apotek utomlands! Tänker alltid att jag ska hitta något som inte finns hemma och som kommer att förändra mitt liv. Gjorde kanske inte det nu, men köpte en deodorant och plåster.

På väg från lekplatsen fanns det mycket kul att uppehålla sig vid. Som sådana här stora vattenpumpar. Vet ej vad de är till för, men.

Nästa mål var Eis Piraten. En glassbar inredd som en piratbåt med skattkista och allt. Och hemgjord glass som var väldigt god samt billig. Dessa gigantiska (storlek: Bens huvud) strutar med strössel kostade cirka två euro styck.

Vi drog nytta av barnens nöjdhet och lät dem äta upp på stället bredvid, för där hade de goda och roliga öl.

Sedan gick vi en kort promenad till det här stället, som enligt internet skulle ha egentillverkad öl och väldigt god mexikansk mat. Men de hade bara dryck och när jag sa "but Google said..." så såg jag hur en av de som jobbade där himlade med ögonen och jag kände mig som en dum turist.

Men men, det är aldrig långt till nästa mexikanska ställe. Vi gick hit i stället och det var gott. Inte superduper, men bra.

Framför allt låg det en lekplats utanför, så ingen behövde ha tråkigt i väntan på maten. Jag gick dit med Bo och Ben och Nils sms:ade när maten kom in.

Jag ska verkligen inte klaga, för i dag har varit väldigt bra. Inga jättestora bryt ens. Men vill ändå komma tillbaka till detta: GUD vad det är värdelöst att beställa restaurangmat till barn. De äter ju ingenting. Så får man tjata och truga och jaja.

På väg hem såg vi flera fina ställen som vi gärna hade gått in och slagit lov på en fyra-fem timmar, men det får bli en annan gång. Berlin är bäst.

Mellan bryten är det så fint att jag aldrig vill fara hem

I går promenerade vi de två kilometerna från oss till Volkspark Hasenheide i Neukölln.

Det var lite av en stretch att traska så långt med barnen, men Bo hittade näsor som fastnade, så det gick bra.

Och Ben, ja, han ville INTE sitta i Ergon, men fann den väldigt skön när vi väl fått ner honom.

Vi var i Hasenheide även förra gången vi var här med barnen och ville gärna tillbaka till den här lekplatsen.

Den ska vara inspirerad av sagan om Aladdin och har massor av fina träfigurer man kan klättra på.

Så kul att även Ben kunde leka den här gången (sist hade han inte lärt sig gå). Han växer varje dag och vågar prova mer och mer. Lite andan i halsen på mig när han klättrar högt (han ramlar och slår sig liksom hela tiden, även om han är på ett golv), men han måste ju få prova.

Vi hade nog kunnat stanna där hela dagen.

Men man måste ju fylla på med energi också. Alltså hurra för tillgängligheten till wurst, som gör att det går att få i barnen mat som de står ut med SNABBT. Det är ju egentligen för tråkigt att sitta still och äta.

Caféet nära lekplatsen i Hasenheide har en snygg graffitivägg. Hittar ni Bo?

Efter lunch rörde vi oss vidare genom parken med bröd i fickan. Tips för att få barnen att knata på: ta med er lite bröd och säg att det går att mata fåglar "lite längre fram". Det finns alltid fåglar att mata någonstans och ofta är det så här fint när man hittar dem. 

Vi lämnade parken och stötte på en världsfin moské. Som ett sagoslott.

Vi tog oss över vägen till en ... annan park. Nämligen den gamla flygplatsen Tempelhof.

Det är så coolt att ett sådant här ställe finns. En helt enorm plats, centralt belägen och tillgänglig för alla. Folk cyklar, joggar och skateboardsurfar (?) på landningsbanorna. Grillar och har picknick eller pysslar om växterna på kolonilotterna. Hörde att bostad- och byggbolagsintressena höll på att vinna och få igenom sina önskemål om att göra business av ytan, men det röstades ner av folket. De vill ha kvar sin enorma gamla flygplatspark. Fint.

Det blåste rätt mycket när vi var där och barnen hade mycket roligt åt att bara kuta omkring.

Sedan fanns det såklart biergarten där, så att man kunde få ett mellanmål och lite skärmtid. Johan var med.

Jag såg en affisch om att de har något projekt på gång just nu där de tänder en ljusformation i Tempelhof om kvällarna. "Vilken tur, det får vi kolla in", tänkte jag innan jag insåg att vi ju inte är ute om kvällarna... Fick i alla fall se hur formationen såg ut. Det var enormt många lyktor och jag blev förvånad när jag kikade in i en och såg att det var ett helt vanligt värmeljus där inne. Tar nog en lite stund att tända dessa där.

Efter Tempelhof tog vi en taxi till ett så maffigt ställe. Markthalle Neun och deras Street Food Thursday.

Det var så fett! Hur mycket rolig mat som helst och mikrobrygd öl och massa kul att titta på. Jag hade kunnat gå omkring där till stängning och ätit lite här, lite där. Bo gillade det också.

Hon åt en focaccia som tydligen var supergod.

Tyvärr fick den här ett sådant djävulskt bryt och ville bara ha äppeljuice. Sprang in i mataffären som låg inne på området och köpte ett 12-pack juice och slet ut en till honom. Men det hjälpte inte, allt var förbi och speciellt humöret. Efter skrik och panik och kiss på golvet (INTE KISSA) och medlidsamma blickar i toakön när Ben utan byxor vägrade följa med åt något håll (INTE HEM, INTE PAPPA, INTE STANNA, INTE IPAD osv.) fick vi bära barnet ut och traska den korta sträckan hem och ge honom en smörgås.

Jaja. Jag fick testa en empanada i alla fall. Och ta bilder i fotoautomat med Bo.

Nu är det nya tag. I dag blir det Friedrichshain för draklekplats, piratglass, lek-café och second hand-runda.

onsdag 10 augusti 2016

Fun for the whole family

I dag började vi med att åka till Mehringdamm för att möta upp med de nio franska scouter som ska bo i vårt hus. Trodde jag! Enligt AirBnB-konversationen skulle alla vara scouter och den jag pratade med var en vuxen man som hette Yannick, men det visade sig att det var Yannicks dotter som lånat sin pappas konto som ska bo i vårt hus. Hon är ungefär 17 år och reser med sina åtta kompisar som är i samma ålder och de undrade var i Berlin man kan klubba. Hmm, kunde hon väl ha sagt när vi mejlade? Hoppas att de inte pajar huset. I bild: Bo är trött på att vänta. "Scouterna" var sena till mötet.

Sedan gick vi mot en 2nd hand-butik jag spanat in i närheten och på väg dit ramlade vi på den här: Checkpoint.

Ben blev paralyserad av dockorna. Bra butik. Hade enkelt slagit runt där ett tag. Men det går ju inte med barn. Ben blev för övrigt bajsnödig där inne och hon i kassan var vänlig nog att bjuda in oss till personaltoan. "Men jag röker där inne", sa hon oroligt och tittade på Ben. "Oh please, that doesn't matter, you're so kind" sa jag, varpå Ben sa BLÄÄÄ när vi blev insläppta.

Sedan hittade vi till Colours, som jag ville gå till. Det ligger på en innergård.

En trappa upp ...

... finns en STOR butik med väldigt mycket kul.

Man gillar ju kilopris. Dessutom var det happy hour när vi var där, så allt kostade 30 procent mindre. Coupon queens salute!

De verkade inte ha något emot röjiga barn där (älskar Berlin som sagt) och Ben hittade en festlig väska med spegel, så jag fick till och med strosa runt och kika i godan ro.

Det var en ovanligt rik second hand-butik och jag köpte en blus och en skjorta och fyra oanvända (men gamla) strumpbyxor för totalt 120 kronor. Eller en och en halv öl på Mosebacke.

Efter den goa upplevelsen tog vi lunch på ett mexikanskt ställe (tacolovers up in here) och där var servitören gullig och tog en familjebild.

Sedan gick vi vidare mot det stora målet med dagen. Ben gick mycket motvilligt med på att sitta i ergon. Han har inte suttit i den på superlänge och aldrig på ryggen, men vi tog med den hit och tänkte att den skulle komma till pass.

Och den VAR ju skön när man väl suttit en stund. Zzzz.

Vi tog en spårvagn till Prenzlauer Berg och hoppade av i ett område där de ambitiösa balkongerna avlöste varandra.

Målet var den här gamla kyrkan.

Den innehåller MACHmit! som är ett museum med kul för barn. Just när vi var där var det en utslätning om födelse och jag tror att Bo är inne i ett ägg här på bilden. Eller kanske en livmoder? Vi pratade så mycket om ägg och mens och spermier efteråt. Det var fint.

Det fanns massa pusselmöjligheter också. Här gör de garndockor.

Och så fick alla som fyllt fem klättra omkring i de här burarna.

Det var ju tråkigt för barnet som inte fyllt fem, så jag fick kvickt köpa en glass till honom. Och vettni då kom femåringen som ett skott!

Bo pysslade också en egen godisstrut. Det kostade två euro.

Men det fick det vara värt. Så mallig över struten som här är på ryggen, men som raskt fick åka ner i någons väska är det började regna. DEN FÅR INTE GÅ SÖNDER!!!

Sedan hände detta: vi gick på restaurang för att ge barnen middag och för att själva få dricka öl efter intensivt barnmuseum. Ben var först glad och VÄLDIGT bestämd över att han ville ha pasta carbonara (som Bo inte gillar) och inte bolognese (som Bo ville ha). Synd, eftersom de inte hade barnmeny men kunde tänka sig att splitta en rätt på två tallrikar.

När maten kom in blev Ben fruktansvärt upprörd över att han fått pasta carbonara och slutade inte skrika förrän vi flyttat tallriken till ett annat bord. Det enda han ville ha var melonen från min och Nils tapastallrik...

... till dess att han kom på att han VISST ville ha Bossas pasta. Om Nils matade honom.

Sedan bröt han ihop och ville ta av sig kläderna. Värt att gå på restaurang med barn, som blir panikhungriga och gör att man väljer första-bästa-ställe och sedan äter en sked. Dyrt var det också. Och så himla dålig mat.

Men men. På väg från vår uBahn-station hittade vi den här platsen och jag ville vara bussig och sa "jorå, fem minuter går bra" fast det var över läggdags. Nils sprang i förväg för att köpa bröd och mjölk till kvällsmackorna, för jag kunde väl vara själv med barnen en liten stund. Vi var ju nära hemma och de var vi gott mod. DÅLIG IDÉ. Allt gick åt helvete, för Ben fick sand i skorna och föll in i akut övertrötthet och jag fick bära arga skrikräkan hela vägen hem medan folk tittade på mig med ömsom medlidande, ömsom misstänksamhet.

Sedan nattade Nils barnen och jag tog en promenad och satte mig med en öl och Hausfrau och det hade varit superfint om inte en man var alldeles för närgången så att jag fick gå. Män = sämst. Paja min egenstund. Grr. Brr. Hurv. Ledsen smiley.

Nu ska jag och Nils kolla Six feet under. Gör vi varje kväll här, när barnen har somnat.